Vän eller ovän
Något jag verkligen inte gillar särskilt mycket är att vara ovän med någon. Jag får ont i magen av disharmoni. Nej, jag gillar inte detta tillstånd alls. Just nu har jag tydligen skaffat mig en ovän. Konstigt att man kan bli ovän utan att ha gjort något mer än att skämta och vara snäll, ja till och med förstående till max - men tydligen funkar det.
Jag har ett stort behov av harmoni, så vill man träffa mig, så gör man det genom att skapa disharmoni. Blir spännande att se, om denna vänskap kan räddas.
Ett tillstånd jag också tycker är underligt, är när man går från att vara vänner till - ja, ingenting? på ingen tid. Med ingenting menar jag utan några som helst emotioner. När man bara fullständigt skiter i den personens liv, inte bryr sig längre och när man frågar hen om det, så är det mer på small talk nivå. Ja, man glömmer det till och med svaren. Så viktigt var det... Gillar inte detta tillstånd heller, men man får väl låta människor dra, om de behöver det eller inte kan ta vissa situationer.
Därför ser jag så mycket mer fram emot ikväll. Sitta ner i ett mysigt varmt välkomnande hem, äta något (spelar faktiskt ingen som helst roll i rätt sällskap - det kan vara allt från makaroner med ketchup till den värsta gourmetmiddagen), titta på Melodifestivalen, fixa pärlplattor med Ärtan och lillebror, skratta, snacka skit, dricka vin och ja - bara ha det fantastiskt med min twin ;)
Tills jag får åka till Helsingborg ska jag ringa min absoluta bästis Nora, som jag inte haft en chans att prata med på ett par dagar och uppdatera varandra om veckan som varit. Det har ju hänt lite. Man har ju varit i vackra Smögenlandet... :)
Ensam
Sitter på en restaurang i Smögen. Smögens Havsbad förresten - nej fel - det stavas finare nämligen Smögens Havfsbad. Jajamensan - här sitter jag. Ensam. Helt ensam på denna restaurang. Folktomma restaurang. Ja, jag är ju här... Men annars?
Och de dukar underligt i Smögen... Åt andra hållet. Glasen står också lite annorlunda. Skyller på lågsäsong och dukar snabbt om bordet. Jag alltså... :) är ju glad att de är så trevliga här och jag fick ju bada i bubbelpoolen också. Ja... Jag lever loppan och det är fantastiskt vackert och inte så lite romantiskt här med. Fast rätt ensamt...
Får hoppas att min Boeuf Bourguignon är vällagad - annars går jag in i köket och visar hur man gör. Är jag petig? Nej- hjälpsam.
Oj, nu kom det två spanjorer.
Storm!!
Ja, här nere har vi klass 2 stormvarning. Kollade precis på SMHI's sida. TV4 nyhetsmorgon visar fantastiska "storm"-filmer med en liten kvinnlig meteorolog som förösker att inte flyga iväg i stormbyarna. Ser lite hjälplöst ut. En man hade nog inte haft det lika svårt... (oj, för mycket genustänk nu?) I alla fall tycker jag det är lite roligt med stormrapporteringen. Det blåser ju alltid i Skåne, så inte gör väl lite mer blåst en vanligt oss så mycket.
Men jag ska ut och resa. Så jag har fått instruktioner av pappa att vara extra försiktig när jag kör om långtradare och jag ska hålla stort avstånd.
Tror inte han läser min blogg och jag tror inte att han läste vad jag skrev om top 7... :)
Jaja... jag ska vara försiktig! Som alltid.
Mobbning
Vad kallar man något som man utsätts för dagligen av sina kollegor? Kan vi prata om mobbning då? Då vill jag gärna göra en anmälan, för jag är less på det. Är less på att skratta bort det. Är less på att göra en spydig kommentar. Är less på att förklara mig. Är less på att det tematiseras varenda jävla dag.
Ja. Jag gillar socker. (Se typ andra inlägget i bloggen) Ja. Jag har säkert ett missbruk här. Men vafan. Låt mig vara i fred. Jag stör ingen med det, men ni som måste påpeka det varenda dag varannan timme: Ni stör mig. Ja. Jag tar en Cola på lunchen om jag ser en. Jag gillar inte att dricka öl mitt på dagen när jag jobbar. Men är det NÅGON som säger något om det till kollegan som väljer ölen? Nej. Och jag tar inte heller skiten med en kram och ett "men den tar du väl inte nu - eller? Ska du verkligen ha den..? Hahaha..." Nej, det är faktiskt inte roligt. Inte alls.
Jag är snart 34 år gammal. Har klarat att bo ensam sen jag var 19 år gammal. Jag är vuxen. Jag tar mina egna beslut. Jag behöver ingen målsman. Jag behöver ingen 'som tar hand' om mig. Tack.
Topp 7
Hittade dessa härliga regler på Aftonbladets Nöjessida Helt Normalt. Reglerna speglar mitt sätt att köra (bara lite... - skulle aldrig göra nr.1)
Så kör du bäst i vintertrafiken
1.Sörj för att framrutan är så pass fri från snö så att andra kan se ditt fuck-finger
2.En tumregel för dragkedjeprincipen: Det är ett slags chickenrace för folk som ska åt samma håll.
3.Kom ihåg att ’stadsbebyggelse’ inte riktigt existerar i Sverige, så det finns ingen anledning att sänka farten.
4.Lär av delfiner och fladdermöss. Använd hornet flitigt.
5.Gör plats för fler bilar i körbanan genom att hålla max 40 cm avstånd till bilen framför.
6.Använd inte blinkers. De avslöjar ditt nästa drag.
7.Generell väjningsregel: Stor bil slår liten bil. Gammal bil slår ny bil.
Brunchdate
Ja, idag var det då söndag och jag skulle på en blind brunch dubbeldejt.
Fixade till mig och så kom besvikelsen: Grabbarna fegade och det blev inget av det. Kan ni tänka er det? Fegade ur en blind brunch dubbeldejt? Ja, så det var ju lite snopet. Inte för att jag tvunget ville gå på dejt, men det kan ju vara lite kul att träffa nytt folk och mat har jag ju alltid gillat. Sen trodde jag också att dejten skulle vara på Casinot i Malmö - hade en såndär tur-känsla i fingertopparna - så det hade ju varit perfekt att spela lite efter dejtandet. Men så blev det inte. Utan jag åkte hem till gamlingarna, såg till att de fick sina förråd uppfyllda och att jag fick lite söndagsstek.
Naturligtvis hade jag köpt två trisslotter - som sagt kände jag att något stort var på gång. Och så blev det! Båda lotter var vinstlotter!!! Hur mycket har inte pappa och jag skrapat och skrapat och mamma klagat på att vi blir av med en massa pengar (ja, jag är mer lik min pappa ;) ) och aldrig har vi haft tur? Men idag var det alltså dags:
Musik
Musik är nog den konstformen vi alla gillar mest. Visst, en tavla kan vara inspirerande, men musik kan så mycket mer. Musik, även om du inte skrivit den själv - kan få dig att känna dig precis så som du vill känna dig. Den får dig att uttrycka känslor du annars kanske aldrig skulle våga ge tillkänna. Musik öppnar upp och bygger på något sätt även broar. När man lär känna en annan människa - ställer denna väldigt intima frågan om vad för slags musik den andre gillar... då är det verkligen till att hålla andan. Tänk om den personen säger något jättekonstigt? Något som inte alls passar eller faller i smak? Vad betyder detta då? Är det dödsdomen för en vänskap eller relation? Eller kan man kanske vidga sin horisont och lära känna något nytt som man skulle kunna gilla? Och om den personen gillar samma - är det bra eller dåligt? Blir det tråkigt? Blir det för harmoniskt? Sen gäller det ju också att man lyssnar på musik på samma sätt... Jag älskar att tjejlyssna. Dvs - om jag hittar en låt, som passar till min sinnesstämmning, passar till situationen jag är i eller fodronet (finns nämligen musik som bara funkar i bilen), då tjejlyssnar jag. Då lyssnar jag bara till den låten.
Som en vän sa sist "...så du betalar 99 spänn i månaden för Mick Hucknall?" Ja, om han är min man of the month - så är han väl det. man kan väl bara gratta Mick i detta fall! :)
Finns väl knappt något bättre än att sitta i bilen, skruva upp volymen och sjunga ut all smärta, glädje eller kärlek. Tror det är därför jag inte gillar att samåka.... Så om ni kära kollegor läser detta: Jag gillar er, men jag gillar även att sjunga på högsta volym. Och de där stunderna i bilen är heliga för mitt välbefinnande. Så var god och ring inte. Gärna efteråt. Men inte då. Tack! :)
Resultat
Igår förmiddag var jag på kliniken i Malmö för ultraljud. Har nu nog fått mer ultraljud än en gravid kvinna i Helsingborg får. Otroligt, att de bara får ett! Nej, jag får inga trillingar som vissa har trott. Inga tvillingar på gång heller för den delen.. :) Nej, var och kollade upp mina organ efter körtelfebern. Läkaren var en såndär riktig läkare - lite äldre (typ 60 års åldern), värdig man med glasögon och grått hår. Ja, man hade förtroende och visste att detta var en man som kan sin sak. Lite svårt för höger och vänster kanske, men det har jag ju också. I alla fall undersökte han hela buken och alla mina organ ser fina ut och är normalstora igen. Woopwoop! Ingen lite förstorad (3x större!!) lever eller mjälte längre. Låter väl bra! Har alltså fortfarande kvar min revbensmuskelinflammation, så ni får fortfarande inte få mig att skratta för mycket. Jag vet att det är svårt, men försök!!!
Så dagen började med ett leende och goda besked, vilket man verkligen har längtat efter i ett halvår nu.Snart kan jag ge mig ut på mina powerwalkingrundor igen med musiken på hög volym i mina urbanears, kommer jag att sätta fart på ben och höfter igen. Kroppen kan verkligen behöva komma i form lite inför våren.
Dancing space
Ibland blir en dag inte så som man har tänkt sig helt enkelt. Den börjar med ett leende och sen slutar dagen med en tår eller två som rullar nerför kinderna. Så borde det inte vara, men ibland blir det så.
Måndagen började med en massa skratt och glada kommentarer. Det var ju dessutom kramens dag. Det måste ju vara den mest hatade dagen för folk som inte gillar att kramas. Jag gillar inte att krama alla människor. Det finns ett par som jag inte behöver krama. Ja, människor som inte står mig nära på något sätt. Som jag inte vill känna i min "dancing space":
Det där med det rätta avståndet är väldigt viktigt, det var Baby också tvungen att lära sig.
Som tur är blev veckan bara bättre och bättre. Tisdag besökte jag pappa som hade hamnat på sjukhuset i måndags (därav lite orolig, ledsen osv.) och han såg rätt bra ut, samtidigt som han låg på min gamla avdelning KAVA i Lund, där personalen är så bra! Så jag lugnade ner mig och åkte till Stockholm tidigt på onsdag. Gick på morgonflyget som var fullsatt som vanligt, fick lite frukost, lite solsken över molnen och en mini tupplur. Landade i min älsklingsstad med plötsligt fulladdade batterier och full av glädje. Gick på kurs och fräschade upp mina kunskaper i Dewey Decimal Classification Codes. Jag var nog den personen som var minst förvirrad på kursen ;) Så jag försökte göra vad jag kunde för att få bort paniken som jag såg spreds i ögonen på de flesta. Lugnade ner dem. Är ju praktiskt lagd. :)
Ja, sen blev det faktiskt lite cider, öl och fish n chips utan vinäger men med en massa ketchup och många skratt. Nog det bästa sättet att avsluta en dag i huvudstaden - ja, eller över huvudtaget med!
Torsdagen skulle jag egentligen haft ett kundmöte, men det blev inställt, så jag fick lite tid över innan flyget gick hem igen. Vad gjorde jag? Såklart gick jag halvt vilse på min väg till Fotografiska, tog en massa panoramabilder på Stockholm och när jag äntligen kom dit såg jag David La Chapelles utställning som är den största i världen. Hela Fotografiska var fylld med hans bilder, installationer och musikvideor. Jag visste inte att han varit delaktig i Britney Spears musikvideor t.ex. Fantastisk utställning. Man är helt flashad efteråt. Bilderna är färgstarka, roliga, ironiska - fyllda med budskap. Det gick ett gäng gamla tanter genom utställningen som utbrast: "Hur kunde han göra sådäääär?" "Nej! Har han förstört..." "Åh fy" i jämna mellanrum. Jag skrattade lite åt dem inombords. Det är ju precis detta han vill förmedla med sina verk. Han vill framkalla precis denna reaktion, men få folk att tänka vidare att se det överdrivna och fatta budskapet. Jag är en fan nu. Helt och hållet.
Fullt med kändisar på väggarna också.. här har vi Becks såklart med Red Cross:
Satt uppe i bistron, svarade på mail och samtal med den allra bästa vyn över Stockholm och en väldigt god chokladterrin med hallon och grädde till. Njöt av utsikten, njöt av platsen, njöt av fina tankar och hade det bra helt enkelt. Tänk om man kunde göra så här lite oftare. Det hade varit fantastiskt.
Nu är det iaf fredag - jag önskar er en underbar helg! Jag ska på ultraljud och kolla upp mina pinor lite. Hoppas de hittar något. Alltid bättre när man har en diagnos än när man inte har en aning om varför man mår dåligt.
Trevlig helg!
Nätdejting
Det där med att nätdejta är ju inte så där jätte enkelt visar det sig. Jag behöver som tur är inte gå igenom det där. Man har ju goda vänner som fixar och donar till en. Ja, sen man blev singel och har accepterat denna status har man ju haft fullt upp. I lördags när jag satt och planerade veckans dejting maraton i klädväg, fick jag ett mess av en 'god' vän... med detta: "Hej hopp nu har jag hittat en kille åt dig...." (Oj! tänkte jag, kul!) och denna bifogade bild:
Ja, ni förstår att jag kräktes lite grann efter Carpe diem. Men att sen läsa "efter regn kommer sol" gjorde det hela ju verkligen inte bättre. Ja, och han är lite busig också... oh-oh! se upp där! ;) Fast jag hade ju säkert vunnit hans hjärta, för jag är ju väldigt humoristisk och har ett rätt så brett leende.
Som ni säkert anar, ville min goda vän inte att jag skulle dejta denna människa. Men det är ju faktiskt jätte snällt att hon kollar efter killar till mig på match.com. Tack, Magda! ;)
En annan misslyckad nätdejting-historia som jag bara tjuvläst på twitter, berättar ju denna lilla tweet:
Ja, inte mycket mer att säga till detta. Men visst är det lite tragiskt ändå? Tycker lite synd om tjejen. Ja och kanske även om flickvännen och ja, lite synd tycker jag även om killen som råkat ut för något han verkligen inte kan hantera.
Ja, jag tänker i alla fall inte nätdejta. Har ju så många vänner som fixar åt mig. :)
Söndagskvällar är skit.
I alla fall som singel. Man längtar som bara den att måndagen är framme och man kan snacka skit med kollegorna på jobbet om helgens aktiviteter. Men av en twittervän fick jag denna bild, som faktiskt skulle lösa de flesta av mina söndagsbekymmer:
Tulpaner
Tulpaner har alltid varit mina favoritblommor. Tulpaner finns i de finaste färgerna. Deras blomblad har en perfekt form - ja om jag ritade en blomma som barn, så blev det en tulpan. Men varför just tulpanen? Är det för att jag är född på våren och jag uppfattar tulpanen som en vårblomma och därmed min födelsedagsblomma (även om man ju redan börjar ha dem strax efter jul) eller vad är det som lockar så?
Är det det färgglada? Jag gillar även påskliljor, men de är ju alltid gula eller vita och hyacinter är alltid rosa, blåa eller vita - fast de doftar ju helt underbart - så de vinner i den kategorin.
Tulpanen vinner över rosen. Alltid. Röda rosor är så klichée. Tulpaner är finess. I alla fall i mina ögon. Så kära beundrare: det är tulpaner som gäller. :)
Candy Crush
När man loggar in på facebook så är varannan post något om Candy Crush Saga. Så irriterande tänkte jag. Vem fan spelar fortfarande spel på facebook? Är farmville tillbaka (ja, jag var en junkie - jag älskade fv!)? Tänkte även att jag denna gång inte kommer att ta emot några godisbitar av främlingar (aka fb vänner - skojar...) och att jag absolut inte ska logga in på Candy Crush och absolut aldrig börja spela skiten.
Hur är det med nyårslöften? De blir knäckta. Typ efter en vecka. De som vill banta säger: Asch den där lilla mini hamburgaren med strips och Coke Zero funkar väl. De som vill sluta röka säger: Asch, det är ju bara en och det är ju bara för att det är utgång ikväll. De som inte vill bli fasta på dumma fb-spel säger: Asch, bara en level. Testa lite.
Nu. Är. Jag. Fast.
Fast i level 35. Satte fast i level 28 eller något i 2 dagar. Så irriterande! Tur man hade en bilresa till Göteborg att fixa till den leveln.
Fast Candy Crush är det perfekta spelet för er som följer denna blogg. Fullt med godis, sött och socker... Mums! Så därför älskar jag ju detta spelet likamycket som jag hatar det. Skickar gärna ett liv eller lite annat smått och gott om ni känner att ni vill börja spela... :) Jag behöver verkligen ett par liv.... jäkla level 35.
Pulkapremiär
Idag var det dags!!!! Pulkapremiär för min del. Suzanne var min instruktör, gav lite tips och tricks (missade dock den delen med styrningen och möjliga kraschar) och sen var det bara till att glida nerför backen. Vilken känsla! Som att åka rutschkana som barn. Kan förstå att barnen inte vill göra något annat hela dagen när det ligger lite snö på backarna. Ja, så om ni letar efter mig imorgon... jag finns i backen!!
Här kommer dagens upplevelser på film. Först instruktörsbiten med Suz:
Sen såklart min åkning:
Den perfekta mannen
... har en tidskrävande hobby som låter honom uppleva något utanför hemmets fyra väggar, så att jag får tupplura, twittra, facebooka, blogga, instagramma, kela med katten och läsa i lugn o ro.
Tidskrävande är t.ex. golf: vad tar en runda? 4 timmar? Låter underbart i mina öron. Segling: borta i en vecka eller en helg då och då. Rekreationstid för min del. Fotboll är inget alternativ. Är han fotbollsspelare så kräver han sjukt mycket uppmärksamhet. Inte bara att man måste stå där vid planen varenda lördag i alla väder och heja på ett lag som ändå aldrig kommer att visas ens i regional TV, nej, man måste även kunna tabellen utantill - ja, alla - inte bara hans, nej även hela världens tabeller, alla lag, alla CL kval - ja, man måste kunna allt. Plus att dessa fotbollsspelare är så himla självcentrerade. Och de har alltid ont i hälsenan för att de springer och hoppar och har sig. Så man får ju passa upp dem hemma också. Lägga kuddar lite varstans och stryka över pannan och med öm röst säga: Hur är det fatt? Ska jag hämta lite Voltarengel och smörja in din achilleshäl? Detsamma gäller även basketspelare. Nej, jag är ledsen, ni kommer nog inte hitta vägen till mitt hjärta längre. Även om jag gillar fotboll och basket! Men gillar i och med att jag gillar att se ett spel då och då, bli engagerad och hoppa upp o ner och dricka en massa öl till, men inte behöver ha detta varenda dag.
Applikationer kan skickas via kommentarfältet ;) Då kommer det till nytta någon gång.
***
Behind every great man, there is a great woman rolling her eyes.
Skratta eller ej
Troligtvis har jag en muskelinflammation i revbensmuskulaturen. Typ mellangärdet - eller var det nu sitter? I alla fall är smärtan av den sorten som bränner och får en att tappa andan. Igår satte jag lite vatten i halsen och att hosta var som att bli skuren i två bitar. Att skratta på riktigt är inte heller att rekommendera. Så jag försöker att hålla mig till att småfnittra, om jag nu måste skratta, och inte röra mig speciellt mycket. Svårt när man egentligen är en glad människa som har lätt för att skratta.
Ibland
Ibland går folk över gränsen lite för ofta. Då kan det hända att jag får nog. Då blir jag irriterad. Ja, jag blir faktiskt riktigt arg och det längre än i 30 min vilket vanligtvis är min standard. Speciellt tydligt blir det när en person jag har värdeskattat, besviker mig. Då blir jag iskall.
Igår kväll blev jag sådär sur. När man blir besviken och sårad gång på gång och blir lovad saker otaliga gånger och inget händer, ja då räcker det någon gång. Då har man spelat länge nog med mig och mina känslor och tyvärr spelat bort all respekt som funnits. Får väl hoppas den personen njuter av sitt nyvunna flyt i livet (som hen beskriver det) utan mig. Jag är nämligen inte kvar. Jag har dragit och jag har inga som helst planer att komma tillbaka. Never say never iofs, men planer kan man ju ha.
Nästa irritationsmoment: Folk som går bakom ryggen och försöker skada en för att få en personlig fördel. Sorry, not with me. Jag stämmer ej överrens med den klyschan som blondiner förföljs av - jag är inte dum. Jag har en bra känsla för människor och deras agerande. Jag ser igenom en lögn eller sabotageplan rätt så snabbt. Om ni tvunget måste hålla på med det: fine. Men inte med mig. Jag orkar inte med sådant tjafs. Speciellt inte från gamla dumma surgubbar, som tror de är något bättre. Eller är avundsjuka. Varför är folk avundsjuka på MIG? Jag fattar inte det. Men ändå finns de överallt. Fattar inte det. Jag kan inte komma ihåg när jag var avundsjuk på vad en människa i min omgivning har eller är senast. Faktiskt ingen aning. Rätta mig gärna, om ni kommer på något. Visst, jag kan bli avundsjuk om någon subba försöka hångla upp det som jag anser är mitt. Men det är en annan historia. Och då vill ni varken vara subban eller killen - eller ja efteråt är ni väl bara hens ändå...
Ergo: RETA inte en sockerholic när det fattas socker i blodet. Blommor och choklad kan hjälpa, men det behöver ej vara så. Skor har också fungerat en gång i tiden, men jag tror inte jag faller så lätt längre.
Kultur
Idag var det dags för lite kultur - lite kul för hjärnan helt enkelt. Åkte till Malmöhus med en väninna för att se museet och slottet.
Jag gillar att gå på museum, försvinna i en helt annan värld och sen dyka upp i nutiden, aka museumsshoppen... Vi lånade en audioguide som vi svishade över RFID-plattor som hängde lite varstans i slottet. Spännande att lyssna på vad som pågick i de olika rummen och även bra att lyssna på när man går igenom utställningarna om t.ex. 20 talets mode. Men tyvärr är museet väldigt konstigt uppbyggt. Det är ett makalöst virrvarr av olika tider och utställningar. Jag hade önskat mig en tur genom seklen, genom historien och sen kanske en del där det bara finns utställningar, som man kan se i lugn o ro. Men nu var det lite huller om buller, men ändå fick man ett bra intryck av vad som hänt i Malmöhus genom tiderna. Kanske jag är lite bortskämd av hur de fixar till sina slott och museer i England. Där är det en riktig upplevelse att gå igenom ett slott. Man kan nästan höra vad som hände i de olika rummen - ja, man går på någon slags tidsmaskin när man går in i ett engelskt museum. Men jag har ej gett upp hoppet än och jag tänker ta en tur genom så många museer som möjligt detta år. Har försummat den delen ordentligt de sista två åren. Så nu är det dags. Om någon vill hänga på är det bara att säga till. Jag agerar även gärna som guide, om jag nu redan varit någonstans ;)
Beachpulka
Tyvärr bor jag ju i Skåne. Skåne ligger så underbart, att det alltid blåser - och det ur alla vädersträck och det är för maritimt klimat för att det ska frysa på ordentligt på vintern och att det ligger snö är väl närapå omöjligt att få till i mer än 1 dag eller 1 cm. Men nu har jag ju en pulka. Min första alldeles egna underbara röda pulka. Just nu ligger den på solstolen i baggageutrymmet i bilen och väntar på sin insats. Ja, för så fort det ligger något kommer jag att åka. Var jag än är. Inte för att jag vet hur man gör... men det är väl bara till att glida nerför någon backe. Till och med prinsessan Estelle kan ju - och hon är ju en bebis.
Men här i söder finns ju ingen snö, vilket väl är en grundförutsättning för att åka pulka. Så jag har kommit på den nya snart total-hype:ade trenden: Beachpulka. Smaka på det! Beachpulka. Hur coolt som helst. Finns flera discipliner: 1 - åka nerför sanddynor 2 - åka släp bakom en speedboat 3 - surfa pulka. Det sista kom jag på tillsammans med en twittervän när vi var ute o fikade. Vi tänker faktiskt fixa så det blir en OS-gren. Jag ska såklart vinna en guldmedalj - jäklar - för vilket land ska jag starta??? - för att jag är ju den enda deltagaren. Så om ni vill se mig träna, så får ni komma till Lomma beach. Jag är den där snygga tjejen i wetsuit på en röd pulka.
Att tyda
Läste ett blogginlägg häromveckan om att folk alltid tror att de är menade när man skriver något någonstans. Typ om jag skriver: "Att vissa alltid måste stå i centrum." eller "Sjukt irriterad" på twitter, så tror minst två personer som läser detta, att denna lilla mening är om dem. Bloggaren trodde det är för att vi är så självcentrerade och tror allt handlar om oss själva. Men jag har en lite annan teori. Jag tror att om jag skriver något negativt, så är det de som har dåligt samvete genetmot mig som tror detta är om dem själva och om det är något positivt som "Lite småkär", är det rent önsketänkande att vara den personen som jag är lite småkär i, som gör att man tror detta är ett budskap riktat till en själv, då den personen kanske är lite för blyg att säga det irl. Varför måste man spela dessa spel egentligen?
Jag skriver ibland vissa saker bara för att få ut dem ur systemet. Jag kan ju inte sitta här och prata med katten hela tiden. Även om han nickar och ger mig ett mjau tillbaka. Men det finns ju situationer, där man bara är sjukt irriterad t.ex. över något som hänt på jobbet - kanske något man har gjort fel eller liknande, men inte vill dela detaljerna med hela världen, då blir det ett kort "Arrrrrgh! Irritation!" utan att kanske någon annan än en själv är menad.
Jag försöker att vara tydlig i mina budskap och inte spela några spel. Men jag är också en vän av att lösa saker på ett vänligt, icke stötande och icke sårande sätt. Jag vill behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Jag tror att respekt är det jag värdeskattar mest. Respekt för andra, respekt för andras egendom, respekt för situationer och respekt för andras känslor och tankar. Man måste anpassa sig ibland. Varför ska man leka bulldozer i sammanhang där det inte hjälper någon alls, att man är det? Visst är det en merit att vara ärlig och rak - det försöker jag också vara, även om det inte alltid är lätt - men man måste även veta när man ska vara tyst eller försöka vara lite diplomatisk i sitt budskap. Man måste inte gilla allt andra säger och gör. Man måste inte hålla med alla. Det är absolut inte det jag menar. Men man kan bemöta alla med respekt. Ja, i alla fall så länge tills de inte förtjänar det längre. Om någon sårar mig med flit, besviker mig igen och igen och inte behandlar mig med respekt, då ser det inte bra ut för den personen. Jag kan bli arg. Jag kan slå tillbaka. Men jag gör det på mitt sätt. Och nej, ni vill inte ha mig som fiende. Verkligen inte... :)