Ibland

Ibland går folk över gränsen lite för ofta. Då kan det hända att jag får nog. Då blir jag irriterad. Ja, jag blir faktiskt riktigt arg och det längre än i 30 min vilket vanligtvis är min standard. Speciellt tydligt blir det när en person jag har värdeskattat, besviker mig. Då blir jag iskall.
Igår kväll blev jag sådär sur. När man blir besviken och sårad gång på gång och blir lovad saker otaliga gånger och inget händer, ja då räcker det någon gång. Då har man spelat länge nog med mig och mina känslor och tyvärr spelat bort all respekt som funnits. Får väl hoppas den personen njuter av sitt nyvunna flyt i livet (som hen beskriver det) utan mig. Jag är nämligen inte kvar. Jag har dragit och jag har inga som helst planer att komma tillbaka. Never say never iofs, men planer kan man ju ha.
 
Nästa irritationsmoment: Folk som går bakom ryggen och försöker skada en för att få en personlig fördel. Sorry, not with me. Jag stämmer ej överrens med den klyschan som blondiner förföljs av - jag är inte dum. Jag har en bra känsla för människor och deras agerande. Jag ser igenom en lögn eller sabotageplan rätt så snabbt. Om ni tvunget måste hålla på med det: fine. Men inte med mig. Jag orkar inte med sådant tjafs. Speciellt inte från gamla dumma surgubbar, som tror de är något bättre. Eller är avundsjuka. Varför är folk avundsjuka på MIG? Jag fattar inte det. Men ändå finns de överallt. Fattar inte det. Jag kan inte komma ihåg när jag var avundsjuk på vad en människa i min omgivning har eller är senast. Faktiskt ingen aning. Rätta mig gärna, om ni kommer på något. Visst, jag kan bli avundsjuk om någon subba försöka hångla upp det som jag anser är mitt. Men det är en annan historia. Och då vill ni varken vara subban eller killen - eller ja efteråt är ni väl bara hens ändå...
 
Ergo: RETA inte en sockerholic när det fattas socker i blodet. Blommor och choklad kan hjälpa, men det behöver ej vara så. Skor har också fungerat en gång i tiden, men jag tror inte jag faller så lätt längre.

Kommentarer
Avundsjuka... säger:

Om du ville bli på mind: Ditt inlägg efter julen.

"Sen är det ju inte jättekul heller att få läsa om hur mysigt alla har haft det med familjen och sina många vänner i jul. Och sen det där med alla nyförlovade, nyförälskade och gravida som tillkännager deras lyckliga status till alla som ej vill höra. Eller jo, jag blir ju glad för dem. Men å andra sidan visar det ju bara ännu mera tydligt hur misslyckat mitt liv är, som varken har det ena eller andra att skryta om. Så vad ska man svara på allt det där? Tack för att ni visar mig att allt jag gör är fel? "

Tycker dock inte det är konstigt eller felaktigt att vara avundsjuk. Det behöver ju inte betyda = missunsam. Eller hur?

Svar: Oj, en uppmärksam blogg-läsare! Kul! ;) Undrar bara om det verkligen var avundsjuka eller mer frustation? Och helt rätt, avundsjuk behöver inte betyda missunsam. Det beror ju lite på situationen.
Zo_fee

2013-01-15 | 12:04:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback