Glad Påsk! Hoppas ni käkar er mätta på påskgodiset och dricker precis rätt mängd påskmust!
Jag tänker iaf göra det och njuta av att vara i Köpenhamn!
Ja, jag älskar mat. Ja, jag gillar att gå ut och äta. Ja, jag gillar att känna dofterna leta sig fram till min näsa - gillar smakerna som lägger sig som en symfoni på min tunga för att sedan explodera till en ren smakupplevelse. Gillar att äta och njuta av mat i en angenäm omgivning, som tillför ännu mera till denna sinnesupplevelse.
Men hur ofta är det så här? Hur ofta har man inte hamnat på något hotell i Kälarne, Jämtland - suttit vid svarta lackplastdukar och ätit köttsoppa med klimp och pannkakor för 75 spänn och verkligen undrat: Hur kunde detta hända?
Då jag ändå fotar allt jag äter, kommenterar allt jag äter och enligt de personer som fått mat hemma hos mig, även har en viss talang när det gäller matlagning, tänker jag nu att starta inlägg under kategorin "Zo_fee's matlust" i denna blogg som tipsar om vägkrogar, pubmat, lyxmat, snabbmat osv. som jag besöker på mina rutter genom detta land - eller utomlands, om jag nu åker bort någon gång. Vad sägs om detta? Det blir kanske en liten matkritiker av mig ändå till slut. Tar även gärna emot gästbloggsinlägg, om någon känner för detta!
Jag har försummat mitt powerwalkande i lite mer än ett halvår nu. Pga körtelfebern blev jag ju riktigt trött efter bara ett par steg, så jag har inte orkat. Sen kom snön - som fortfarande ligger högt på min walkingrutt. Men idag tänker jag komma igång igen. Lite pga att jag tänker käka en stor tårtbit i eftermiddag (på Kafferepet i Helsingborg med min kompis Doreen), men även för att få upp energin, få bort huvudvärken och få min hjärna att slappna av.
Ska bara fixa till en ny walking spellista och sen på med skorna! Inga ursäkter! Det är bara att köra på!
Trodde att dagen skulle bli så där avslappnad och skön. Inga större planer än att hämta katten, käka lunch och åka hem och softa. Vilket jag är i stort behov av efter en förfärlig huvudvärk, som håller i sig och som gjort att jag är helt snurrig i huvudet idag. Men nej, det kom som det kom: blev kritiserad från topp till tå.
Jag flänger för mycket: Ja, det är mitt jobb. Ni hittade annonsen och tyckte jag skulle söka jobbet. Ni visste vad det skulle innebära.
Jag är flummig. Ja, tydligen har jag en hemskt flummig livsstil. Helt rätt. Jag hänger ej med nålen på stationstoaletten och horar runt för att finansera det hela. Stort misstag. Det hade kanske varit rätt livsstil.
Jag går ut och äter på restaurang för mycket! Det är tydligen ej bra för mig. Har ni hört något liknande någon gång?? Flummigt!
Att jag blivit kär i någon: flummigt i allra högsta grad! Kärlek finns inte! Du har ju varit förälskad innan och vi vet ju hur det har gått. Tack. Känner att man verkligen vill att jag ska vara lycklig. Tycker att jag förtjänat lite lycka efter den senaste tidens sjukdomar och otur på alla plan.
Jag är otacksam! Jag gör aldrig något för dem! Nehej! Inte är det jag som är där varenda helg och tittar till dem. Jag kör dem till sjukhus, det är mig de ringer om det krisar, jag ställer upp, jag ger dem en chans att vara delaktiga i mitt liv, jag hör av mig typ varenda jäkla dag för att liva upp dem med roliga berättelser och liknande. Men det hör till mitt 'jobb' som dotter. Det förväntas av mig att jag gör det och att jag hjälper till. Hinner jag inte får jag minsann höra det. Men det är ju bara jag som måste. Det mäts med två olika mått i denna familj. Tydligen är jag det svarta fåret som ej gör något rätt eller riktigt. Duger helt enkelt inte. Ju mer jag gör desto mindre duger jag.
Litet sidospår: Berättade t.ex. om min körning från flygplatsen igår i värsta snöstormen. Jag tyckte det var duktigt gjort och skulle ha gett beröm om jag hade hört någon annans historia. Vad fick jag höra? - Vi sa ju till dig att ta en taxi. Dumt att ge sig ut i detta väder. Mmhh, tack. Och en sådan reaktion får jag på allt. Om jag lyckas med något: hade du inte kunnat göra si och så? Om jag misslyckas: jo, ja vi sa ju det till dig. När jag äntligen är nära att få en av mina drömmar att gå i uppfyllelse: orkar du med det? Det är väl inget du strävar efter. Bara flummigt som vanligt. En idé du har nu. Samtidigt som man får höra att de ju stödjer mig i allt och ju även tar hand om katten när jag är ute och flänger (i jobbsamanhang!!!). Tack. Evighets tack. Jag säger ju aldrig tack, jag tar inte med mig små tackpresenter, jag bjuder aldrig på lunch eller liknande. Då får man höra att man slänger med pengarna omkring sig.
Jag orkar inte längre ha det så här. Bara höra negativt. Bara höra hur dålig man är och aldrig att man får lite pepp. Jag orkar inte med negativa människor. För mig finns det bara möjligheter. Man får göra det bästa av situationer som uppstår och vara stolt över det man gör. Njuta av ögonblick och som en vän sa: skapa en massa positiva minnen och samtidigt se framåt. Våga uppfylla drömmar. Våga drömma.
Istället för att njuta av nuet blev det bara en massa tårar, samt gamla sår som revs upp och nya som uppstod.
Flög ifrån det vackra Östersund ner till min favoritstad Stockholm, där jag bytte plan och landade på Sturup (MMX).
Hela Sverige är snötäckt. Hur ofta händer det? Vi var nära ett isdygn häromdagen, min kompis Magda la upp detta på facebook:
Snö som ligger och glittrar i solen är ju helt okej, men snö som vräker ner och piskas över öppna landskap och förvandlar en skånsk väg till en isbana där man ej ser någon vägmarkering är inte fullt så roligt. Sen har man skånska bilförare som tror att det är full fart framåt när man inte ser ett dugg och är tvungna att köra om...??? Jag var så glad när jag äntligen var hemma. Detta var nog min värsta åktur ever. Inte kul alls.
Fick träffa Birger i Östersund. Birger är odjuret som är bosatt i Storsjön! Birger har blivit halshuggen ett antal gånger, men när jag träffade Birger, mådde han bra och räckte stolt upp huvudet över isstaden.
Nu kan påsken och våren komma tycker jag. Jag vill sitta ute, njuta av de första varma solstrålarna, se vårens blommor titta fram och börja använda något annat än stora vinterkängor.
Börjar med lite smalltalk om vädret. Strålande sol! Snön ligger och glittrar och vägarna är istäckta. Det är så otroligt vackert här! Jämtarna kallar denna årstid för vårvinter (medans övriga Sverige nog skulle kalla detta för djupaste vintern och aldrig skulle nämna det lilla ordet vår i samma samband). Jag har vant mig vid kylan och tycker inte det är fullt så kallt längre. Tror det kan bli en Jämte av mig om jag försöker.
Startade dagen tidigt, råkade ta med en stolpe i det trånga garaget, så den fina bilen fick lite lackskador. Grattis på torsdagen kan jag bara säga. Och grattis att jag tog det stora försäkringspaketet. Jag tänkte iofs mer på att mina vägar för mig genom skogen och det kan finnas lite djur överallt, men det var alltså en garagestolpe som kraschade in i mig. Ja i mig - inte åkte jag in i den.... Jäklar! Men shit happens. Hade kunnat vara värre. Jag hämtade den glada bibliotekarien, lämnade hennes son på dagis, gled över isbanorna till vägar och så startade vi äntligen vår roadtrip till Kälarne. Kälarne - en ort mitt i ingenting. Ort? Tätort med 400 invånare och ett bibliotek som ej är skyltat, så vi irrade runt på huvudgatan tills vi hittade det.
I Kälarne parkerar man på förbjudna platser och i Kälarne äter man köttsoppa och pannkakor på hotellet. Ja! Det finns ett hotell i Kälarne - man undrar faktiskt varför, men det finns där och det serverar mat för 75 spänn. Ej en höjdare. Alternativet var korv med mos. Ingen lockande korv. Undrar lite vad man gör som vegetarian.. Mötet gick bra och mitt i maten blev det strömavbrott. Men så rejält att jag tappade mobiltäckning i flera timmar (1 1/2.. ) - som junkie höll jag på att bli vansinnig! Höll ju på att missa allt fint på twitter och sms. :/ Ingen i byn brydde sig. De åt, de handlade, ja de fortsatte med sitt utan att ens säga något om att det var totalt ström/mobilavbrott! Hade detta hänt någonannanstans hade det ju varit kris! Men vi är i Jämtland. Här tar man allt som det kommer och det med en nypa humor. Fantastiskt! Vilken terapi för oss som blir galna när det uppstår något tekniskt problem!
På vägen till nästa kundmöte såg vi hjort och renar som stod ute på isen. En fantastisk syn. Hade jag varit ensam hade jag stannat och fotat direkt, men nu var vi ju tvungna att passa tiden, så jag får väl googla upp några bilder istället. Något annat som slår mig är tystnaden. Även det en liten terapi. Jag kommer ihåg när jag kom hem till Tyskland från en resa till New York och upplevde ljudskillnaden extremt. New York måste vara den mest högljudda staden jag varit i. Man hör alltid bruset av bilar och människor och varannan minut hör man en siren. Till och med Tyskland var tyst i jämförelse. Kan tänka mig att ljudchocken när en Jämte kommer till New York är rätt så stor.
Nu halvsitter jag helt slut på hotellrummet, tittar lite på Antikrundan och mumsar i mig Babybel ostar. Längtar otroligt mycket till nästa vecka.
Ligger nerbäddad under ett täcke och en filt, med två element på fullt ös och darrar. Fryser så mycket. Är ej gjord för -15 grader. Men är man handelsresande så är man. Är förresten i Östersund. Otroligt vackert här! Och människorna är så trevliga! De pratar hela tiden. Smalltalk överallt! Många utropstecken där, men jag är förvånad över det trevliga bemötandet. Förbluffande när man tänker på utomhustemperaturen. Brrrrr! På hotellet fick jag en massa kuponger och fikabröd och berättelser om allt och alla, på biblioteket samma sak och ikväll åt jag på en skottsk pub, där personalen pratade en massa! Jag som trodde att folk pratar mindre ju högre upp man kommer! Men pyttsan! (som Astrid Lindgren skulle ha skrivit) det stämmer inte!
Imorgon ska jag upp tidigt och åka på en roadtrip med länsbibliotekarien. Vi ska tom åka isväg över Storsjön! Såg vägen från planet och tänkte direkt på Alaska. Ni vet de där trucken som åker över isen? Imorgon är det lilla jag i min hyrbil som ska göra samma sak. På tal om hyrbil... Fick en Mercedes! Ascool och så skön att köra! Måste kolla om den går att få som tjänstebil. Snygg!
God natt från kylan!
Är rädd! Gömmer mig i sängen. Blir tvingad ut. Gör det. Kommer att ångra mig. Men en massage väntar på kontoret som belöning. Då kör vi då!
Igår kom man hem till en tom lägenhet där blommorna hade vissnat, det luktade en aning instängt, kylskåpets innehåll var i stort sätt obrukbart och man kände sig lätt deprimerad. Inte ens katten är hemma. Han är på semester i Lomma. Kollar in måsarna och blir bortskämd med räkor, tonfisk och annat smarrigt. Då blir man ju lite avundsjuk, när man själv sitter där med sina maccaroner med ketchup. Visserligen väldigt gott, men ja... räkor hade ju också varit något!
Tittade dessutom på PS I love you - den där stortjutsfilmen som är perfekt för ensama söndagskvällar. Gick verkligen all in för att fixa till en väldigt deprimerande söndagsstämmning. Men har man haft det bra i många dagar och varit glad som en liten lärka, då är det banne mig inte lätt att få mig att stortjuta. Men man ska inte underskatta kvinnans mjuka sida! Jag blev faktiskt rörd (IGEN!) av att höra något rart och gulligt sägas om och till mig, så där var den lilla tåren igen.
Fick även höra en komplimang igår om något som jag har tänkt på väldigt mycket sen jag flyttade till Sverige. Det här med att man märker att jag ej är typiskt svensk, för att jag är för europeisk i mitt sätt att vara. En svensk kompis bosatt i Bryssel, sa följande till mig: Du kommer att stå ut som kontinental diva bland alla dessa naturälskande sportfanatiker i sina funktionskläder. Och visst hade han rätt.... Kanske speciellt det där med att jag vågar vara kvinna på ett sätt som svenska kvinnor inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till. Jag tycker ju att man kan vara en stark kvinna utan att behöva vara radikal feminist. Man kan faktiskt få igenom det man vill utan att behöva stå på barrikaderna varenda gång och skrika,gorma och väsnas. Sen gillar jag ju inte det faktumet att man ibland behöver jobba dubbelt så mycket som kvinna eller utlänning (eller halvt-halvt och både-och som jag), men det vill jag inte gå in på nu, utan jag tror att svårigheten ligger i att det svenska samhället måste vara så förbaskat jämlikt. Både männen och kvinnorna försöker med all kraft vara så lika som möjligt. Ta en hipster t.ex. - ser ni någon skillnad mellan könen? Nej, de klär sig likadant, vill helst ha samma byxstorlek och ja, ni vet - skinny skinny skinny är idealet. Så länge tills de som är skinny blir skinny fat, som bara är lite småäckligt. Bra proportioner is the shit! Jag tycker man ska kunna visa att man är kvinna. Visa att man är lite rund på alla de rätta ställen. Låta mannen uppvakta en. Njuta av att bli behandlad som en dam. Få hjälp in i kappan, gå igenom först genom dörren som hålls upp osv. - stil och etikett är väl aldrig fel! Och enligt min uppfattning hör det även till att behandla en dam som dam, något som är en självklarhet nere på kontinenten. Men är man ingen dam, så får man skylla sig själv. Som man ropar i skogen får man svar. Ser redan nu röda ansikten som rasar. Men det behövs ej. Ni kan rasa så mycket ni vill, men jag vet att även ni uppskattar en ordentlig uppvaktning när det är dags. Och nej, det är inget tecken på svaghet, utan ett tecken på att ni uppskattas för det ni är och visar och ett sätt att förenkla umgänget.
Oj, vad jag har babblat! Ursäkta!
Ville egentligen bara berätta vad jag har för planer i veckan - jo, jag ska upp till Jämtland och köra hyrbil (stor) i vinterväglag. Ska på biblioteksturné! Tada! Ser fram emot att se hur de har det där uppe. Eller vad säger jag - där i mitten! Det är ju fortfarande halva Sverige kvar! Jag har aldrig varit så långt norrut, så det blir lite spännande. Ska se om jag hittar en karaokebar där jag och bibliotekarien på länsbiblioteket kan sjunga loss. Det hade varit lite kul! :) Fast vi lär väl ta det på vår roadtrip, hon ska nämligen följa med mig runt.
Sen har vi ju snöstorm på gång här nere i Söder också:
Skåne län utom Österlen.
Varning klass 2 snöfall som kan ge kraftig drivbildning Från natt mot tisdag snöfall i kombination med frisk eller hård ostlig vind. Under tisdagsdygnet väntas 15-25 cm snö och risk för kraftig drivbildning, de största snömängderna väntas i den södra delen. Under onsdagen fortsätter snöfallet med lägre intensitet samtidigt som vinden långsamt avtar.
Varning klass 1 mycket hårda vindbyar Ostlig vind med risk för mycket hårda vindbyar, 21-23 m/s.
Ta hand om er, Skåningar och ta det försiktigt!
What else? Jo, mina planer börjar att ta form och få godkännande lite här och var. Känns som om drömmen snart blir till verklighet. Underbart!
Freeeeedag!
Hänger på en soffa i Sthlm med en stor godisskål som vilar på mitt ena ben. På det andra vilar ett väldigt febrigt huvud. På plussidan är att jag har godiset för mig själv. ;) Är även rätt glad över att vi inte är ute och flänger. Har varit ute och kört hela dagen - varit ända i Katrineholm idag och det med världens huvudvärk. Så jag är rätt trött och seg i hjärnan.
Men vädret var perfekt för en utflykt: strålande sol och snön som glittrar. Den sista biten till Katrineholm är en kurvig väg genom skog och åker, förbi små byar och över en liten å. Fantastiskt roligt att köra på dessa småvägar. Kändes lite som att sitta i en berg o dalbana. Riktigt roligt!!
Nu ska jag tillbaka till mitt kvällsjobb som sjuksköterska. Ska badda pannan och ge den en puss.
Ikväll blev jag överraskad med en present. En present som är så fin och tanken bakom ännu finare. Jag blev så glad att jag tappade talförmågan. Stammade lite, blev rörd - ja nästan så att jag fick en eller två glädjetårar i ögonvrån. Visst är det underbart att man kan bli så glad av någon?
Ja, jag är väldigt glad över att ha träffat någon som gör mig glad och får mig att le, skratta och fnittra hejdlöst varenda dag. Som uppvaktar mig - lite som i en klassisk roman, om jag får låta min inre romantiskt lagda bibliotekarie prata lite ;) - någon som gör att jag känner mig trygg och som jag uppskattar så väldigt mycket. Någon som ger lika mycket, som han tar det jag kan ge.
Låter som en liten kärleksförklaring när jag läser det jag skrivit igen, och ja, så ska det också låta. Är kär och glad. Njuter av varenda dag och ser fram emot många dagar tillsammans.
Är glad. Så där riktigt genuint glad. Vaknar med ett leende på morgonen. Somnar med ett lika brett leende på kvällen. Allt bara flyter på rätt så bra just nu. Har inte något alls att klaga på (utom på giriga veganer såklart - se gårdagens inlägg). Sen är jag ju också i MIN stad. Mitt underbara Stockholm. Hur kan man älska en stad så mycket? Jag gillar till och med trafiken! Det enda jag tycker är störigt är att leta efter en parkeringsplats, men det finns ju nöd-p-hus.
Nej, nu ska jag ut på kundbesök. Var bara tvungen att säga att jag är glad!
Saker som jag irriteras över finns det massor. En sak är hur man beter sig vid matbordet. Bordsskick är extremt viktigt för mig. Vem som inte kan bete sig flyger direkt. Hade en fd pojkvän som envisades med att slicka av kniven pga att det fanns Nutella rester på den. Jag äcklade mig extremt! 'Adios amigo!' sa jag och stängde dörren.
Sen har vi ju alla de där veganerna som springer runt, vill ha gratis mat och ställer en massa krav. 'Jag tål inte dittan och dattan...' So what? Mitt problem? Nej! Ta det du tål att äta från den rikliga bufféen som står framdukad. Varför måste folk ställa en massa krav och vara så hemskt besvärliga? Kan man inte bara vara tacksam att man får lunch? Jag skulle vara det. Skulle aldrig i livet ställa till besvär. Jag skulle tycka det är både oartigt och pinsamt.
Så tjejen fick ett bestämt svar att äta det som finns och hon tål. No further discussion. Hård, men rättvis. ;)
Måndagen är bara halvt över och jag känner mig redan som om en långtradare har kört över mig. Har haft sjukt mycket att göra och istället för att softa och packa ikväll, måste jag sitta i en källare och besluta en massa grejer i bostadsrättsföreningen. Spänningen är på topp. Kan knappt hålla mig. Så jag får helt enkelt packa efteråt och handla på vägen hem. Ska nämligen till Stockholm med omnejd resten av veckan. Ska organisera ett seminarium, åka på en massa roliga kundmöten och såklart tänker jag njuta av att vara i vackra Stockholm nästan en hel vecka.
...avec monsieur Huvudvärk.
Tänker bota det med te och en massa jobb. Tjingeling!
Vaknade till snöstorm. Jag som var fullt inställd på vår och sol och påskliljor...
"Snö ute och snö inne, snö i luften och snö i sinnet" #denlillepoeten Peter slog till direkt och skapade denna fina snödikt på twitter. Tack! :) Nu blev man genast sugen på att ta pulkan ur baggageutrymmet och köra nerför några backar. Ska se om jag hittar några. Det är ju så mycket snö, att man knappt ser något.
Annars har jag fortfarande inte kommit över level 65 i Candy Crush. Sjukt störigt att sitta fast. Så jag tar tacksamt emot tricks och tips om hur jag ska komma igenom den. Fuskar gärna... :) Men så länge man kan levela upp på andra plan gör det inte så mycket att jag sitter fast. Och just nu tycks jag ha ett fantastiskt flyt på typ alla plan. Hoppas man inte vaknar upp med en smäll. Men just nu njuter jag bara av allt som händer runt omkring mig och av alla människor som ger mig så mycket tillbaka.
Ska idag besöka min kompis Doreen i Helsingborg och snacka, dricka kaffe och ha det lite mysigt. Efteråt blir det en tur till familjen Båtsman för att få hunden Tjorven att jaga korv. Tänkte fixa en tävling mellan Tjorven och Caspar (min katt) - vem som är snabbast att hitta och käka korv. Tror att Caspar vinner. Han är proffs på korvfronten. På tal om korv. Tydligen säger jag 'korv' med lätt öländsk brytning. Måste kolla upp det där. Det låter lite konstigt.
Nej, nu ska jag fixa bort mina grå, ska ju upp till huvudstaden nästa vecka - då vill man vara fin och se perfekt ut. Får hoppas inte allt hår bryter av i färgningsprocessen, annars får det bli en räddande bob-frisyr hos Turid imorgon.
Lite sugen på bob är man ju... Ni får avgöra. Lägger till några förslag - med eller utan lugg...vad sägs? Eller så kör jag på mitt långa hår ett tag till. Har ju en liten fan som tvunget ville ha lika långt hår som jag. Tänk att man har en hår-fan! :)
Ja, om ni inte har lagt märke till det ännu så påminner jag er härmed: idag är det lördag, den 9 mars.
Våren är här!
Fast jag har nog haft lite vårkänslor sedan några veckor tillbaka. Har även läst att pollensäsongen är igång i Skåne. Inte konstigt att mitt öga sprutgråter i tid och otid och att huvudet spricker lite då och då. Lillebrors öga har också börjat sprutgråta. Jag tror det har med hans tillträde i 30 plusgruppen att göra......I alla fall vet jag att pollen flyger runt igen och orsakar elände och lidande! Nu kan jag gå igång på att handla allergimedel och testa olika sorter och ja: live the dream!
Annars på G då? Har haft en väldigt bra och fullproppad vecka. Varit och käkat god mat i restauranger som till och med hade bord!! (hörde att det är ett kriterium för en bra restaurang igår..) Ätit allt från karibiska Accras (fritterade grönsaksbullar på Carib Kreol i Malmö) till kladdkaka (valfri Espresso house) och väldigt många Haribo nappar (hemma). Skrattat så jag fått ont i magen och pratat så mycket trams, så man nästan skämms. Men bara nästan. Har även hunnit med After Work med kollegorna på Mat och Destillat i Lund. God mat! Tror att jag käkat fantastiskt bra hela veckan.
Ja, jag har gjort mitt stjärntecken all ära. Njutit med alla sinnen och varit på nästan oförskämt bra humör. Har även börjat fixa med min omedelbara framtid. Men det får ni inte höra och läsa om idag. Det kommer vid ett senare skede, när allt är klippt och klart. Men jag lovar att det händer spännande grejer!
Och nej, jag tänker inte ...eller jo... kanske jag gör det.
What else? Jo! Krisaren (krisaloss.blogg.se) fyllde 40 igår. Grattis ännu en gång från min sida! Blev dock inte bjuden på festen. Tycker det är lite skamligt. Tänker nämna det i alla framtida sammanhang och ja, till och med vara lite bitchig. Haha! :)
Vaknade förresten idag upp brevid denna fina varelse:
Önskar en trevlig helg! Njut av Mellon ikväll! Heja Yohio! Heja Ralph! Och ja, heja David Lindgren, för att du ser ut som min tandläkare... ska hålla tyst om att jag käkat chokladpåskägg till frukost.
Det är ju en sak att sitta på TV soffan, kolla på trash och sitta och småfnittra medan man skämms lite så där i smyg för vad folk säger och gör på TV. Jag har en benägenhet att kunna skämmas extremt och på samma gång är det faktiskt så att man ej kan titta bort. Igår var det en tysk serie som heter "Allein unter Palmen" (sv.: Ensam under palmer), som handlar om singlar, som vandrat ut till något varmt land med palmer (obviously!) och nu söker den stora kärleken. Man behöver kanske inte undra jättemycket över varför de ej lyckats hitta kärleken ännu, men det är ju det som är lite skoj med programmet. Det händer lite grejer och man fnissar i soffan, ringer upp bästisen och skämms och skrattar tillsammans.
En helt annan sak är det när man är med live när någon säger eller gör något jättedumt. Då kan jag sitta helt chockad och bara stirra och skämmas. Man kan inte rädda sådana situationer heller. Man tänker bara, hur kan man göra eller säga så där? Märker personen inte, att skämtet ej gick hem? Att det i princip gick åt helvete? Att skämt på andras bekostnad för att distrahera från ens egna status eller situation sällan går hem? Ibland undrar jag om det är en del av uppfostran också. Skämt som kan såra någon annan är aldrig roliga. Det borde man fatta som vuxen. Speciellt när ingen skrattar...
På fredagskvällen blev det äntligen lite bättre med magen. Tyvärr missade jag ju E-type och 90tals festen på Sundspärlan, men jag fick uppdateringar via bildbevis på att det var en riktigt bra fest. Hörde att någons dotter tyckte det var lite pinsamt att mamma stod och skrek i första raden... men men... :)
Jag roade mig med att prata i telefon i 4 timmar (i sträck!) - måste vara nytt rekord. I alla fall mitt personliga rekord. Plus att jag lyckades kläcka ur mig fantastiskt knasiga saker. Jag tror att det är bättre för alla, men speciellt för mig, om jag slutar att prata helt. Ni kanske får det lite tråkigare, men ingen behöver skämmas. Det är väl bra!
Lördag började med jakten på födelsedagspresent, som jag ej lyckats med innan, pga skumma skumraket gaten. Hittade även ett super-snyggt halsband på MQ som jag blev blixtförälskad i och var tvungen att köpa det. Det roliga är texturerna - det ser ut som broderat. Häftigt! ;)
Visst är det snyggt? Ja, så med detta halsband som sista detalj, var min outfit redo för kvällens 30års fest. Lillebror Bengt (min kollega, som inte riktigt är min äkta bror, men han beter sig så) fyllde 30 igår. Festen var på Lomma Scoutgård, mitt i skogen bland golfare och träd (ja, Örestads GK ligger typ brevid). Vi festade loss vid kl 18 och hemma var jag nog någon gång vid 3-tiden. Vilken lyckad fest! En massa nya roliga bekantskaper och både elever till min bror och den första tonårskärleken till en av mina kusiner som uppdagades. Ja, det hände mycket! Jag hade officiellt den snyggaste frisyren på festen förresten. Och ja, SÅKLART var det så!
Lillebror firades med sång... jag som har svårt för höger och vänster gjorde det mesta fel på Fader Abraham... men men.... och Lillebror firades med snygga outfits, roliga tal och historier, presenter, lite karaoke (japp - jag sjöng ABBAS "One of us"), dans och jättegod mat och dryck.
Och Party pajasen igen:
Ja, festen var lyckad och natten kort! Söndag blev det brunch i solsken i Hellcity, aka. Helsingborg. Då Clarion var fullsatt, blev det Helsing igen. Gott! Doreen och jag snackade på, glömde tiden och plötsligt var klockan 3. Så ska det ju vara när kompisar träffas, eller hur? Tiden bara rinner iväg.
Efteråt åkte jag till gamlingarna, berättade om gårdagens fest, skrapade Triss (utan en enda vinst!!!!) och åkte hem med ny dörrmatta, grenar till påskriset och några vårblommor - snödroppar och vintergäck, som doftar otroligt mycket.
Idag är det äntligen måndag. Lillebror ska firas med tårta i eftermiddag och ikväll ska jag först på styrelsemöte och sen blir det lite myzzz i soffan. :)
