Glädjen i att laga mat

Matlagning har alltid varit min starkaste sida. Jag älskar att laga mat, jag älskar att komma på nya recept och att förbättra andras. Jag gillar att stå i köket och se hur matvarorna genomgår en förändring under mina händer och i grytan eller ungnen. 
Min goda mat var det ett ex saknade mest. Hans fråga när jag gjorde slut var, om jag inte kunde fortsätta att laga mat till honom - typ fixa matlådor. Om jag gjorde det får ni gissa... 
Mina vänner älskar att bli bjudna på lunch eller middag hos mig. De vet att de inte blir besvikna. Jag tar hänsyn till olikas favoriter och om man nu är vegetarian eller laktosintolerant. Fick ofta höra att de hellre ville ha något hemlagat istället för hämtmat. Mängden på recept jag delar ut är enorm. 

Jag förstod aldrig att min mor tappade sin kärlek till att laga avancerad mat, men jag börjar att fatta. Det är liksom bara halvroligt att stå i köket i två timmar och sen se att ingen tar mer än en gång eller att det petas eller överhuvudtaget inte rörs. Och inte för att det inte smakar! Jag är ju faktiskt min hårdaste kritiker! 
Nej, detta kallas familjeliv och inte restaurangupplevelse. Typ: 'Om vi inte säger något, så var det helt okej.' (Det fick min mor höra varenda gång hon frågade min bror om det var gott.) Jag undrar om kockar som lagar maten hemma, också förtvivlar och tappar stinget? Eller så bör jag bjuda in vänner som jag vet gillar mat, upplevelsen i maten och törs prova på nya och traditionella smaker. 

Förresten har jag börjat med julsmakerna: 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback