New Years Eve
Snart dags att förbereda sig för festen ikväll. Den blir säkert inte så storslagen som att vara i NYC på Times Square - någon gång tänker jag vara där med den personen jag älskar och bara njuta av att det är vi två i ett hav av människor. En fin film är ju också "New Years Eve" om vilka förhoppningar man har och hur man med enkla medel ändå kan uppfylla rätt så många nyårslöften. Så om ni stannar hemma ikväll så måste ni bara titta på den.
En annan liten film man har tittat på i alla år är ju "Dinner for One" - jag som ju heter Sophie har fått höra "Cheerio Miss Sophie" ett antal gånger på olika tillställningar.
Vad ni än gör idag, så hoppas jag att ni får en bra kväll. Även om ni kanske inte kan fira med den personen ni gillar mest i världen eller är sjuka eller jätteglada just nu, så önskar jag er att kvällen blir fantastisk ändå.Och såklart önskar jag allt gott för 2013. Må hela det året bli som min sommar 2012 var! :)
Och ett tips: om ni nu tvunget ska gå in i nyårslöftenmarathonen - lova något ni verkligen vill att det ska funka och ta form. Då blir det något av det också!
Hummerfrossa!
Åh så gott det var!! Det blev ju gratinerad hummer - precis som tänkt. Fixade salvia-vitlöks-limesmör som jag hällde över den halverade hummern och toppade med lite mozzarella ost. 10 min i 250 grader och resultatet var bara så perfekt.
Ibland behöver man lyxa till vardagen lite och om man är ärlig så kostar en fryst hummer ju inte skjortan, så man borde göra så här lite oftare. Klart blir det säkert lite saftigare med en färsk, men det är nästan synd att gratinera en färsk - den borde man njuta av med endast lite lime eller citron på.
Har även lärt mig att könet spelar roll när man köper hummer. Manlig hummer har större klor (perfekt för mig som älskar klorköttet) och en kvinnlig hummer har tjockare höfter och därmed mer kött i svansen. Såklart! ;)
Klänning och Hummer
Tänk att min mamma är så flink med nålen. Hon fixade min neråt glidande klänning på bara några minuter och nu sitter den som en andra hud. Pappa blev väl inte jätteglad över mitt val av klänning heller - haha! Då vet man väl att man lyckats hitta den rätta nyårsklänningen. Med min nya guldkofta blir det perfekt för att partycrasha någons fest i Malmö. Hoppas på en rolig kväll! Det har man verkligen förtjänat efter att inte kunnat gå ut o festa på 5 månader. Jag ser inte fram emot Nyårsdagen... Men det får bli en rejäl frukost för Doreen och mig, med smoothies och vitaminer och ostar som gör en till människa igen ;)
Idag känns det jättetrist. Har lätt ont i hela kroppen - speciellt huvudregionen. Så jag har legat halva dagen. Men nu ska jag ut och panta för fullt - har samlat på mig litegrann.. Fast jag är nog inget emot vad andra samlar på sig i min bekanntskapskrets.... ;)
Så ikväll blir det lime-vitlök-chili-smörgratinerad hummer till lite Baguette. Det blir min o kattens förfest! Är man catwoman så är man! Kurrkurr!!
Tänk er för!
Årskrönika?
Tydligen inne att skriva sådana. Kan sammanfatta mitt år rätt så snabbt: vintern - skit, våren - halvskit, sommaren -underbar, hösten - halvtunderbar med inslag av skit, vintern - skit. Så där ja - det var mitt år 2012. Hur har det varit för er? Tur man redan är halvt igenom vintern, så kan ju våren komma och då är det bara halvskit igen :)
Alla ni som står därute redan nu och skjuter upp fyverkeri i luften - tänk på husdjuren som är livrädda för allt detta. Nyårsafton är ju redan hemsk för dem, men att smygstarta 2 veckor innan är ju inte det bästa för dem. Så gör som vi gjorde förra året istället och investera i sådana papperslyktor som flyger iväg med en tanke eller önskning - så mycket finare än när det bara säger pang-pang! eller?
Nyårsafton blir nu helt annorlunda än planerat. För några veckor sen hade jag ju tänkt fira på ett sätt, sen blev det ett annat, sen blev det middag hos mig och utgång efteråt och nu blir det ännu roligare: först middag hos mig för mig och min kompis och därefter ska vi crasha en fest i Malmö. Tänka sig crasha en nyårsfest, där min kompis bara känner en kille som inte ens 'äger' festen och jag ingen alls. Så jag som säkerligen kommer att vara äldst (minst 6 år) tänker agera som antingen wingman eller förkläde. Ska se vad situationen kräver. Men vad tar man på sig på en 'ungdomsfest' nuförtiden? Ska man ha något på sig överhuvudtaget? Klänningen ska väl vara så kort som möjligt? Kanske med lite spets? Högklackat såklart och en massa glitter och glamour. Så nu står jag här framför mina samlade klänningar och undrar vad jag ska ta på mig. Skulle gärna vilja ta på mig min axelbandslösa korsageklänning - men tyvärr har den blivit lite stor, så allt den klänningen kommer att göra är att glida neråt och kanske låta någon se något som inte är meningen, man är ju lite pryd.. Undrar om mamma kanske kan fixa till den innan nyår - hon brukar vara flink med nålen. Eller så kanske det behövs en ny....? ;)
Nytt år - ny klänning - ny start...
Chitchat
Då har nästan två dagar gått och jag har inte haft tid att skriva en rad. Fy på mig! ;) Men å andra sidan helt okej att ha ett liv brevid internet också ju.
Igår träffade jag mamma ute på stan - jag tänkte handla lite smågrejer till dagens glögg & choklad eftermiddag hemma hos mig, plus att jag ville kolla in lite nya objektiv för min reflexkamera. Gick in i Nikon affären i Lund och hamnade hos en äldre herre som verkligen kunde sin sak. Blev så imponerad att jag verkligen köpte objektivet rakt av honom utan att kolla om MediaMarkt eller liknande hade samma för kanske några slantar mindre. Service och att kunna sin sak ger kunder. Jag som säljare fick mig en liten lärostund där i fotobutiken. Han chitchattade inte - han levererade och gav mig precis det jag ville: ett objektiv för porträttbilder. Är jätteglad för köpet och jag kommer säkert gå tillbaka dit för att fixa lite annat.
Hittade även ett par dukar och en glittrande guldkofta i mellandagsreans kaos. Så ja, jag är nöjd! Efteråt blev det en liten tupplur och jag vaknade av ett mess. Först tänkte jag faktiskt inte svara särskilt mycket, då jag var rädd att det skulle riva upp lite sår igen, men man är ju som man är och såklart svarade jag. Är väldigt glad att jag gjorde det, för vi fortsatta att chitchatta hela kvällen till långt in på småtimmarna och jag fick en väldigt trevlig kväll. Skönt när man har en person i sitt liv, som man kan vara sig själv med i alla väder, även om det är lite stormigt just nu.
Idag var det då dags för min glögg & choklad eftermiddag med några vänner och deras barn. Jag har ju i princip varit en tryffelfabrik detta år - gjort sats efter sats och vem ska äta allt? Så varför inte bjuda andra på det istället för att bli ensam tjock! Haha!
Fixade även lite annat gott, som crustader fyllda med blåmögelost eller camembert med päronmarmeladtopping i ugn (gott!!!) och sen såklart några fyllda med räkröra och toppade med räkor. MUMS! Små enkla saker är då oftast godast. Har nu alltså specialiserat mig på förrätter och tryffel. Om ni undrar... Fick en massa komplimanger för min 'huslighet' och förfäran över att jag inte gjort päronmarmeladen själv var stor. Skulle ha toppat med min underbara äpplegelée kanske... det får bli nästa gång! ;)
Hade i alla fall väldigt trevligt och jag tror alla blev mätta och nöjda. Katten gömde sig i skåpet - han blir alltid lite skraj när det är barn med och många vuxna som pladdrar på. Så han är, liksom jag, helt utslagen nu och ligger och snufsar till i sömnen vid mina fötter. Jag avslutade dagen med Karins lasagne (godaste snabbmatslasagnen jag ätit hittils faktiskt) och lite sallad med päronklyftor och en helt underbar film: The lake house. Har ni inte sett den, så måste ni bara. Handlar om en väldigt speciell distansrelation - mer säger jag inte. Men fy så surt att gå och vänta i 4 år på rätt ögonblick för att träffa sin kärlek och slutligen få leva den. Fast jag tror inte på dålig tajming egentligen - visst - i filmen så är det faktiskt så - men irl tror jag inte att det finns. Bara man vill så kan man övervinna vissa gränser och distanser. Men det behövs två för en relation. Så om bara en vill så blir det inte mycket av det.
Avslutar med lite bilder:
Ny kofta
Glada gäster
Stockholm - min pärla
Hej Stockholm! heter det snart. Jag har bokat en resa upp i vecka 1/år 2013. Ser fram emot besöket. Detta är min julklapp till mig själv. Har ju varit lite smådeppig nu på sistonde och jag blev direkt lite gladare när jag hade bokat. Dessutom blev det en resa upp i 1:a klass för att den var billigare än 2:a klass med SJPrio. Så jag lyxar till det. Ser fram emot att se mina favoriter uppe i huvudstaden.
Vad jag har planerat? Jag ska se en utställning på Nationalmuseet innan de stänger pga renovering och sen är jag intresserad av att se David LaChapelle på Fotografiska. What else? Jo, jag ska promenera, flanera, fika, shoppa, titta, skratta, le, prata, dricka vin, dricka té, gå på bio kanske och bara njuta av min favoritstad i januari. Jag hoppas på lite solsken, så att jag kan använda mitt snart nyinhandlade objektiv... Åh vad jag älskar denna stad. Nordens Venedig. Min pärla.
Deppig
Är lite smådeppig idag. Beror väl på att jag fortfarande har ont i både levern och mjälten. Jag som inte ens visste var de satt för några månader sen, vet idag mycket väl vem det är som spökar när de nu får för sig att spöka.
Sen är det ju inte jättekul heller att få läsa om hur mysigt alla har haft det med familjen och sina många vänner i jul. Och sen det där med alla nyförlovade, nyförälskade och gravida som tillkännager deras lyckliga status till alla som ej vill höra. Eller jo, jag blir ju glad för dem. Men å andra sidan visar det ju bara ännu mera tydligt hur misslyckat mitt liv är, som varken har det ena eller andra att skryta om. Så vad ska man svara på allt det där? Tack för att ni visar mig att allt jag gör är fel? Kanske bäst att bara ligga lågt till efter nyår (det blir ju ännu mera sånt tjafs då) när alla ligger där feta och runda i sina soffgrupper och är jäkligt trötta på att leka glada efter alla julhelgstillställningar. Då kanske man har en chans att umgås normalt med någon igen.
Om jag är bitter? Säkert.
Meddelanden
Det finns meddelanden man ej vill öppna. Man vet att det bara står en massa tråkigheter i dem. Typ: Varför har du inte gjort det? Varför sa du så? Varför hör du inte av dig? Jag är besviken. etc. Har just nu ett sådant mess i telefonen. Tur man har ställt in att man kan få en liten förhandsgranskning av messen innan man öppnar upp dem. Så där ligger det och skvalpar och jag tänker bara, varför har den personen inte bara hört av sig själv istället? Men att ge någon annan dåligt samvete det kan man ju alltid göra - ja jag vet att jag borde ha hört av mig, men att höra av sig pga att man måste är väl inte rätt heller.
Sen finns det ju de meddelanden som man bara springer till telefonen, så fort man hör att det plingar till - man kanske till och med har ett speciellt pling till den personen. Då kastar man sig över telefonen, som man aldrig har på ljudlöst för att inte missa ett enda litet mess. Sådana mess får man gärna många av.
Så ni som inte vill ge mig dåligt samvete och bara vill vara snälla: gör mig glad och skriv en fin liten rad.
Fyllemess
Slängde ut frågan på twitter, vem jag skulle fyllemessa och fick som svar nummer 15 i min telefonbok. Ojoj... ingen bra idé - det var ju stalkar-exets nummer. Så nej, det låter jag hellre bli. Sen skulle jag ta nummer 23 - oj, då blev det ett ex igen - man kanske borde städa upp i telefonboken. Men å andra sidan är det ju skönt att veta vem det är som messar eller hör av sig. Man kanske borde göra en exlista i telefonboken - man har ju en favoritlista också. För att ha dem under kontroll, men ändå inte ha dem mitt i alla andra. Men tänk om den nya killen hittar listan och börjar undra varför det finns en lista med typ xx antal manliga namn? Äh, nej... blir bara meckigt. Och varför skulle de få en extra behandling?
Fast favoritlistan borde jag ju också ändra på och ta bort de där speciella ringtones som "I just called to say I love you". Budskapet är nog inte likadant nuförtiden. Eller så låter jag det bara vara, ler lite sentimentalt om den personen skulle ringa och njuter lite av Stevie Wonder.
Juldagen
Ja, så var juldagen nästan över och man sitter här på soffan med katten i knäet och ett glas rött framför sig. Det var inte igår man drack lite vin. Så ja, de två glasen jag har hällt i mig känns rätt så bra. Så detta får bli ett fylleblogginlägg. Nejjj... skojar bara! Jag är ju en vuxen människa! ;)
Juldagen började stressigt med att fixa juldagens lunch meny. Familjen kom vid kl 13.30 med presenter och godis, som alltid uppskattas. Katten som innan mest hade retat gallfeber på mig pga att han tvunget ville käka upp pepparkakshuset, sen laxen och sen köttet och sen började om från början igen, så fort något var oåtkommligt... var plötsligt världens snällaste och goaste och flörtade hejvilt med morsan.
Jag serverade följande:
Förrätt: Laxtartar på ruccolabädd med en skiva lax (som var gravad i citron och salt)
Huvudrätt: Oxbiff med rotfrukter, ugnspotatis och rödvinssås
Efterrätt: Kardemumma - kanel pannacotta med marängtopp
Kan väl faktiskt säga att det var sjukt gott! Och jag hade dukat lite fint med pappas ungkarlsporslin, silverbesticken och äpplen doppade i socker.
Så det var väldigt lyckat! Det var knappt att de ville gå. Men man ska ju gå när det är som bäst. Och jag var rätt så glad för den lite längre tuppluren jag fick efteråt. Känslan av att ha gjort tre andra människor glada, belåtna och mätta är en helt underbar känsla. Det är värt allt besvär - fast besvär har det ju egentligen inte varit. Jag älskar att bjuda in, skämma bort, överraska och glädja människor jag gillar.
Är faktiskt fortfarande helt slut, så jag tänker bädda ner mig med mitt glas rött, katten, en varm vetekudde och flera täcken och kolla på någon mysig film, som får en att hoppas att kärleken finns någonstans därute och bara väntar på mig.
Hipster
Hur ser julen med en hipster ut?
God Fortsättning!
Hoppas innerligt att ni haft en riktigt bra julafton med allt som det innebär för er. Min var över förväntan faktiskt. Jag som trodde jag skulle sitta där i min hörna, titta upp lite då med sorgsen blick och hosta lite i min näsduk som jag håller i fast grepp. Oj, jag tror jag hamnade i ett annat århundrade där igen. Nej, riktigt så hade jag inte tänkt mig att julen skulle vara, så jag började dagen med att skicka sms till alla nära och kära: några fick en liten rim, andra en snäll tanke och andra ska vara jäkligt glada de fick ett mess överhuvudtaget..
Mamma och jag gick i kyrkan efter att jag handlat in de sista ingredienserna till min långlunch som jag bjuder på idag. Kyrkan var tyvärr inte full alls. När jag var liten var det så proppfullt att man fick vara där minst en halvtimme innan för att få en någorlunda plats. Men nu var det nästan inga barn där och de barnen som var där hade svårt att uppföra sig. Man måste inte prata och hålla på när prästen eller någon annan läser ur evangeliet. Men visar man barnen inte hur det funkar, så kan de heller inte bete sig som de borde i sådana sammanhang. Tur man skrev detta i en halvprivat blogg annars hade jag väl fått en shitstorm klass 2 varning för detta. Man kanske får en upprörd kommentar om "dagis uppfostrar ju våra barn, det är inte mitt fel". Ser nästan fram emot det.
Strunt samma - det är jul. Och julafton startade med kyrkan, sen blev det julbord hemma i Lomma hos föräldrarna och efteråt kardemummakaffe (mums!) med en massa goda kakor och lussebullar och därefter blev det presentutdelning. Vi hade rimmat för fullt - mamma, som är lika dålig som jag på det där med att vara påhittig hade kollat på nätet, men det kanske inte heller var en jättesmart idé... Pappa lekte jultomte och läste alla rimmar på sin klingande svyska (svensk - tyska) och med en massa godis i munnen - ja undra ni varifrån jag har mitt godissug! ;) Vi skrattade så vi grät i alla fall och alla blev supernöjda med sina klappar. Jag fick äntligen mina urbanears, som jag ska njuta av när jag åker tåg eller är ute och powerwalkar. Sen blev det en mixer (som jag önskat mig sen i augusti) - tyvärr har man inte mannen kvar, som skulle ha fått njuta av smoothies osv. ur den, men jag kan väl alltid fixa en gazpacho eller likande till mig själv i den. Lite pengar och presentkort från mediamarkt ska ge mig ett nytt objektiv för min reflexkamera och sen blev det såklart en myspyjamas, som varje år. Ja, så jag är fantastiskt nöjd! Till och med katten Caspar fick en julklapp: en veckas SPA uppehåll i Lomma beach med fri kost och logi och en massa korvar. Visst var det gulligt av mina föräldrar?
Nej nu måste jag fixa lunchen - annars blir det inget! Hörs/Läses sen!
Mor och dotter
Far och dotter
Bror och syster
Julbord 2:a tallriken - varmrätten
Urbanears!
Gospel och män
Jag har lyssnat på gospelvariationer hela kvällen medan jag har slagit in klappar, stickat, käkat tryffel och haft en kelig katt i knäet. Gospel gör en ju verkligen glad. Är faktiskt imponerad över hur mycket livsglädje som strålar ut ur en gospel. Man börjar vicka på höfterna, nynna och ibland så sjunger man med på hög volym och börjar till och med att le igen. Gospel hjälper själen och framför allt hjälper det ett brustet hjärta mer än att lyssna på melodramatiska låtar, som väl mest får en att vilja försvinna från jordens yta. Så jag tänker fortsätta med gospel och försöka glömma alla onda och ledsna tankar.
Jag har kanske inte haft världens tur detta år, fast jag trodde det en kort tid. Men tydligen blir jag prövad gång på gång för att vara redo att möta lyckan när den väl visar sig. Fast man blir ju lite otålig. Jag fyller ju faktiskt 34 nästa år. Någon gång borde jag väl få se en liten skymt av det alla andra verkar ha sen flera år tillbaka. Är ju inte något dåligt parti egentligen. Jag skulle vilja ha mig i alla fall ;)
Undrar om det finns en man som är som jag därute? Haha, skojar... :) När jag stod i duschen imorse tänkte jag efter vad det är som jag ser som den perfekta mannen. Typ om jag skulle kunna baka en man till mig själv, hur skulle jag vilja ha honom? Först tänkte jag faktiskt på inre värden som intelligens, humor osv., sen på ytligheter som en god kroppshygien (för ärligt talat - vem vill ha en sunkman som inte duschar varje dag och tar hand om allt sitt kroppshår? Och nej, jag köper inte det där med torr hy - det finns duscholja.) - men sen tänkte jag en runda till och la märke till att allt utom det där med kroppshygien är relativt. Det som är viktigast ändå är att han respekterar mig, älskar mig och tar hand om mig i alla lägen - precis det som jag även ger tillbaka. Så nej, jag har inget ideal - jag vill inte ha någon modellsnygg typ utan hjärna och hjärta - nej, jag vill ha en man med substans, en man som är villig att ge, en man som är min bästa vän och jag känner mig trygg med. Fast det skadar ju iofs inte om han är lite snygg också och skickar blommor och vykort lite då och då.
Snöstorm
Julen är nära och ute snöar det. Ja det snöar inte bara så där litegrann - nej, det är snöstorm på gång med en fin klass 2 varning. Så jag hoppas ni tar hand om er och ta det lugnt idag. Själv har man handlat mat till juldagen. Har bestämt mig för laxtartar som förrätt och oxfilé med grillade rotfrukter och en massa sås som huvudrätt och pannacotta med kanel som efterrätt. Det låter väl inte så dumt? Jag har inte stressat ett dugg i år. Klapparna är klara - de måste bara slås in och dekoreras med en kanelstång - det doftar ju ljuvligt! Tryffeln ligger som sammet på tungan och julmusten står brevid mig. Ute snöar det för fullt. Nu blir det lite netflix med romantiska filmer i sängen. För tar ingen annan hand om en, när man är krasslig, så får man göra det själv. Katten njuter av att ha mig nära och han värmer mina kalla fötter. Kan det bli bättre? Ja. Men inte för tillfället.
Jag hoppas verkligen att ni får en helt underbar jul med era nära och kära. Håll om dem och njut av närhet, värme och tillgivenhet.
Sorg och socker
Det enda som kan rädda en när man är både ledsen, sjuk och ensam är: choklad. När ögonen brinner, huvudet värker, febern bara stiger och stiger då behöver man något som får en att tänka på något helt annat. Så jag tog hand om min tryffelkräm som stod och väntade i kylskåpet. Jag formade kulor och doppade dem i violdekoration och längst upp satte jag en liten silverkula. De ser ut som gjorda för kungligheter. Är faktiskt lite stolt över dem.
Kan även säga att de smakar fantastiskt. Synd man inte kunde fixa dem för någon som skulle uppskatta att sitta brevid mig, mysa framför ljuset av de levande ljusen som flackar till i mörkret och vänta in julen.
kik
Fick mitt första kik-mess igår natt. Tänk att man fick användning för den jäkla appen. Hittar ju ingen i den. Hur ska man veta vad folk heter i något förbannat chatprogramm? Vet ju knappt hur jag själv heter. Ehh.. kollade precis: Zo_fee. Så om någon som är snäll och inte creepy och inte flörtig, vill kik:a - adda mig.
Sommarkatten
Ja nu ligger man här en lördag. Dan före dan före dopparedan. Lördagen före jul och allt bara rinner. Inte bara näsan som fått för sig att verkligen ta det steget vidare, nej, det är även huvudet som dunkar p.g.a. förkylning och toklite sömn och tårar som rinner. Fan, vilken härlig jul man fick i år också. Ja, den kan nog inte bli sämre. Där har man gått och investerat allt från en massa känslor, tid, hälsa och ja pengar också när man tänker på det - man reste ju hit och dit - i någon och fått absolut ingenting tillbaka. Kul. Inte ens ett vackert julkort - ja inte ens ett fult.
Man har engagerat, peppat och stött. Man har älskat och gett. Man har välkomnat och varit öppen för situationer, man inte hade haft på kartan innan. Man har tagit allt med ett litet leende och skratt. Man trodde ju att det var ömsesidigt. Jo, jag var dum nog att öppna mitt hjärta på vid gavel. Något jag inte kommer att göra igen.
Tydligen var man en 'sommarkatt' som var rolig att ha ett tag, bli omhändertagen och välkomnad av egoistiska skäl, men när kissemiss blev för tillgiven, när man flyttade tillbaka till stan och sina vänner igen, då var det inte lika kul längre och man lämnade tillbaka sommarkatten för att dö.
Sommarkatten
Jag sitter och myser i din famn,
du stryker min päls och håller mig varm.
Plötsligt en vinter så kastas jag ut,
…du gillade ej hur jag nu mer såg ut.
Förlåt att jag ej är en kattunge mer,
men det finns faktiskt mer än det du bara ser.
Snälla släpp in mig här är det så kallt,
hur kunde du glömma jag var ju ditt allt.
Förlåt mig snälla men jag fryser så svårt,
jag hittar ej mat, allt i snön har frusit hårt.
Jag kämpar och krafsar emot din dörr,
snälla släpp in mig det kan bli som förr.
Jag fäller en tår och den fryser till is,
vem var det som sa att husse var vis.
En sista ryckning går genom min kropp,
när jag är borta så glöms jag nog bort.
Hard Candy Christmas
Älskar denna låt av Dolly Parton. Hard Candy Christmas. Den talar direkt ur mitt hjärta:
Och detta videoklipp visar dessutom underbar bilder av min lilla hemliga idol Marilyn Monroe. Tycker att hon är urtjusig och underbart kvinnlig. Tyvärr var hon ju inte så lycklig som man på utsidan kanske skulle kunna tro. Fassaden av glamour, skratt, skoj, kärleksaffärer och upseendeväckande aktioner var bara där till att dölja det dåliga självförtroendet och saknaden av lycka. Synd att hon inte träffade någon som hon kunde vara hon med. Som hon kunde lätta på fassaden och släppa loss lite med.
Lyrics på Hard Candy Christmas
Hey, maybe I'll dye my hair
Maybe I'll move somewhere
Maybe I'll get a car
Maybe I'll drive so far
They'll all lose track
Me, I'll bounce right back
Maybe I'll sleep real late
Maybe I'll lose some weight
Maybe I'll clear my junk
Maybe I'll just get drunk on apple wine
Me, I'll be just
Fine and Dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting through tomorrow
But still I won't let
Sorrow bring me way down
I'll be fine and dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting through tomorrow
But still I won't let
Sorrow get me way down
Hey, maybe I'll learn to sew
Maybe I'll just lie low
Maybe I'll hit the bars
Maybe I'll count the stars until dawn
Me, I will go on
Maybe I'll settle down
Maybe I'll just leave town
Maybe I'll have some fun
Maybe I'll meet someone
And make him mine
Me, I'll be just
Fine and dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting throung tomorrow
But still I won't let
Sorrow bring me way down
I'll be fine and dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting through tomorrow
But still I won't let
Sorrow bring me way down
I'll be fine and dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting through tomorrow
But still I won't let
Sorrow bring me way down
'Cause I'll be fine (I'll be fine) Oh, I'll be fine
Jordens undergång
Tycker ju tanken är lite lockande att allt går under och livet kan börja på nytt. Men kan solen kanske sluta skina där ute? Det funkar liksom inte med domedagsstämning och sol. Och snön som ligger därute som florsockret på mitt pepparkakshus? Tur att man själv känner sig som en tickande bomb som snart säger Pang!. Den gick upp lite igårkväll. Kan väl säga att jag inte är lika snäll och medkänslig eller vad man nu ska kalla det när jag är sjuk. Då borde man inte jävlas med mig.
Ja, så här sitter jag på sängen i min pulka, redo att ta fart in i vida rymnden. Men inget händer. Solen skiner. Jag tickar och livet går tydligen vidare. Jäkla skit. Kan man kanske hjälpa till lite? Ska fundera ut något när jag ändå sitter här i pulkan med min laptop på knäna.
Måste städa trapphuset också. Vad det nu hjälper när det ändå går under med allt annat. Eller så inte. Eller asch. jag tickar vidare då.
Julklappar part 2
Ja och sen julklapparna... hittade faktiskt inte en enda skivaffär - de har lagt ner, pga att folk lyssnar annorlunda och tydligen inte samlar på skivor längre. Så pappa får något annat istället. Hoppas han inte läser denna blogg, så jag kan berätta att jag hittat en urgullig bok om en äldre herre i Lund som hittar en övergiven kattdam och hur denna äldre herre blir lite förälskad och hittar en ny uppgift på äldre dagar. Har dock fortfarande inget till morsan - hon vill ju bara ha ett latinskt lexikon. Ska kolla med de andra medlemmarna i familjen om vi ska lägga ihop till en sådan rolig present eller om vi ger henne något tråkigt som body butter från Body Shop eller liknande lyxiga saker.
What else? Jo, jag bjöd morsan på lunch i nya fina saluhallen i Lund. Det blev rödspätta med god remoulad från Malmstrens fisk. Väldigt gott! Rekommenderas varmt!! Sen gick vi en liten runda, köpte 10 rosor för 10 kr och gottade oss framför chokladpralinerna.
Hjälpte morsan att boka en resa upp till Stockholm efteråt. Är ju själv också lite sugen på att åka upp snart igen. Är ju stormförtjust i denna stad och i dess invånare med den där lite lustiga dialekten. Försökte härma stockholmskan med min väldigt skånska kollega häromdagen - vi höll på att dö av skratt. Men sen har vi ju också interpreterat Carolas låt Främling på skånska: "soam Mouna Liusa harrrr sitt läendä.." Allt låter lite roligare och mysigare på skånska. Eller hur?
Roligt och roligt. Idag är det ju dagen där jorden ska gå under. Fick ett mess med en inbjudan igår till herrmiddag ikväll. Svarade med: "Men världen går ju under! Hur gör vi då?" Så antingen går den under ikväll eller så sitter jag med tre herrar varav en är min bror och diskuterar världens undergång ändå. Eller så ligger jag på soffan och tycker synd om mig själv för att jag är väldigt förkyld och mitt immunförsvar är icke-existent. Och så tycker jag synd om mig själv för att jag bor i Skåne, där det inte ligger snö och jag ju har en pulka nu som jag vill använda mig av.
Men i eftermiddag ska julen firas in på kontoret. Ska dit och krama mitt lilla hjärtegryn Edvin - eller nej, inte krama... jag är ju förkyld. Får peta och kittla honom i magen med någon linial eller liknande. Edvin är 7 månader. Men vi är lite småkära. Fick ett julkort av Edvin också. Vi tänker gifta oss om typ så där 18 år.
Så nu har jag skrivit en massa trams och fyllt sidan med onyttig information. Varsågoda! :)
Porslin
Min kära vän Magdalena (http://potatishaxan.blogspot.se/) länkade till ett helt fantastiskt porslinsset på fejan och jag kan inte inte lägga upp det här. Vi bokslukare, bokälskare, bokomaner - eller ja, kalla oss bibliotekarie.... Vi tycker om böcker i alla fall. Och vi älskar såklart detta porslin. Så om ni ser det någonstans och känner att ni vill göra mig lycklig. Då ska ni slå till:
Visst är det skitsnyggt? ;) Tänk att sitta med Mr Darcy vid detta dukade bord och njuta av en underbar söndagsmiddag? Det hade ju faktiskt varit lite nice.
Tjena
Det dök upp en kille nyss:
"Tjena gumman! Jag heter Fred Feber och vi har träffats förut. Tänkte att vi kanske skulle kunna umgås lite igen. Du och jag liksom. Jag tänkte först ge dig lite rysningar och sen tänkte jag hotta upp dig lite. Tycker du är lite kall just nu. Vad sägs? Ska vi testa lite och se om vi funkar ihop - du och jag? Vi kan ju dejta i typ 1-2 dagar och sen känner jag efter om jag har lust att stanna hos dig och ge dig lite hallucinationer och annat kul. Jag är faktiskt jävligt bra på detta. Det vet du ju från förra gången vi umgicks lite. Tja, jag var ju faktiskt så duktig att du hamnade på sjukhus! Tänk dig det du! Jag är fantastisk på det jag gör. Jag har inspirerat många! Jag är riktigt bra på att sjunga också: 'You give me fever... FEVER!' Visst var det ballt??"
Jag svalde och tänkte 'Oj, hur gör jag nu? Måste formulera mig på ett bra sätt.':
"Hej Fred, kul... eller njae... inte så kul att du dyker upp just nu. Du jag har semester och jag vet att du brukar dyka upp då. Men jag känner faktiskt inte likadant för dig, som du kanske gör för mig. Lite ensidigt - vet du vad jag menar? Tycker att du har haft kul med mig lite för länge nu, det behöver faktiskt inte bli tajtare än som vi har det nu. Eller jo - jag vill faktiskt göra slut med dig. Men det finns vansinnigt många människor därute, som säkert vill få lite hallucinationer och ha lite skoj. Du är ju attraktiv - på ett väldigt speciellt sätt. Men jag tror inte vi passar så bra ihop."
Sen svalde jag 2 ibuprofen, drack lite mjölk med honung och somnade. Hoppas han förstod vad jag menade och drog...
Pulka
Har jag sagt att jag har helt underbara kollegor? De hade hört att jag inte har en pulka och jag inte minns att jag åkt pulka någon gång. Pappa var alltid väldigt rädd om oss barn. Vi växte upp väldigt beskyddade. Vi gjorde aldrig något som kanske skulle kunna vara eller bli farligt. Har aldrig brutit ett enda ben i kroppen. Har haft typ hockeyhjälm och skydd typ överallt på mig när jag skulle lära mig åka rullskor. Klart jag aldrig lärde mig, då jag ej kunde röra på mig. Ja, så jag minns ingen pulkaåkning. Sen bodde vi ju i rätt så snöfattiga länder också - kanske därför jag älskar snö?
Mina kollegor tyckte synd om att jag gått miste om denna upplevelse, la ihop och gav mig en pulka. En skinande röd pulka. Så fin!!! :) så just nu sitter jag i den och jag tänker även sova i den och när jorden går under tänker jag befinna mig i min pulka. Inget kan hända mig i den ju!
En pulka är ju bra att ha med tanke på all snö som ligger varstans i landet (utom i Skåne för tillfället). Sjukt svårt att dra bagage i snön till exempel. Eller dina shoppingkassar. Eller katten. Eller.. Eller...
Semester
Är nu officiellt 100% tillbaka igen och officiellt 100% på semester till och med den 7 januari. Låter ju rätt bra, eller hur?
Dagens plan är en tur till kontoret - ja jag vet ju att jag är på semester... men mina julkort skriver sig inte av sig självt. Lunch med grabbarna står också på agendan och sen får jag väl fylla på kylskåpet lite - det är tomt och/eller fullt med utgångna saker, när man inte varit hemma ett par dagar. Plus att jag har en massa julgodis där också, som står och väntar på rätt tillfälle att titta ut och glänsa. Måste även bli av med denna hemska förkylning jag dragit på mig någonstans i huvudstaden eller på väg upp. Tåg och tågstationer är ju bacillernas paradis.Har varit lite snorig och hostig hela natten. Tog ibuprofen någon gång vid 4 tiden för att motverka. Än så länge har det inte hänt mycket.
Ikväll blir det tapas på en bar i Helsingborg. Gillar tapas starkt. Små rätter som man kan plocka lite som man vill - många smaker och allt är bara gott och smarrigt. Hoppas att restaurangen är bra. Kikade precis lite på menyn och har redan hittat lite smått och gott. Ser i alla fall fram emot kvällens nöje. Alltid kul att gå ut och äta i bra sällskap.
Annars har jag inte speciellt många semesterplaner. Tänkte främst bli riktigt bra igen, för att kunna starta om på riktigt igen nästa år. Det kanske blir en tur upp till Stockholm i mellandagarna. Roligt när man får höra att man är saknad och folk frågar när man kommer igen. Man vill ju inte göra någon besviken! ;)
Julkort
Fick precis ett virtuellt julkort från Mia. Blev jätteglad och väldigt rörd. Fick lite tårar i ögonvrån. Det finns många snälla människor därute märker jag ;)
Tack Mia!
Jul och Nyår
Nu börjar snart julveckan med allt som det innebär. Jag är inte speciellt förtjust i tanken på jul och nyår detta år heller. Egentligen tycker jag att jul är en fin högtid. Jag gillar det stämningsfulla i det hela. Jag tycker om att gå i kyrkan på julafton och sjunga ut all glädje och glömma all sorg. Sen njuta av familjen och äta gott. Julklappsutdelningen är ju också en höjdpunkt. Att läsa julklappsrim, skratta och se andras glädje över det man har hittat till dem. Även att handla julklappar är roligt. Ibland har man redan spanat in något man vet att t.ex. pappa blir glad över. Ibland måste man gå igenom affär efter affär tills man hittar den perfekta gåvan. Eller förberedelserna i form av att baka pepparkakor, lussekattar och annat gott. Eller att göra julgodis som man kan sitta och njuta av när man läser sin julklappsbok i var sitt hörn av soffan. Och julfesterna från jobb och vänner. Eller att gå på en sådan där riktigt mysig julmarknad, stanna till och dricka lite varm, väldoftande glögg. Men julen har tappat sin charm för mig. Mina planer för detta år har ändrats och nu försöker man få ihop en fin jul trots allt.
Jag skulle vilja vara tillsammans med mina nära och kära och bara njuta av julledighet och se fram emot nyårsafton. Man vill ju även fira nyår med någon eller några man verkligen trivs med och gillar. Man vill välkommna det nya året och avsluta det gamla med ett leende. Speciellt när det förgångna året kanske inte alltid varit som tänkt, är det skönt att kunna avsluta det i angenämt sällskap, utan att behöva fejka och vara så där låtsasglad bara för att det är nyårsafton. Det behöver inte vara något pretentiöst med en massa champagne och dyra fester. Det räcker att ha ett tomtebloss i ena och kanske ett glas sprudlande i andra handen. Men det rätta sällskapet är viktigt.
Relationer
Vad är en relation? Gjorde en sökning i NE (National Encyklopedin) och man får ut flera träffar.
1 - i matematiken: ett samband mellan två storheter
2 - ett logiskt grundbegrepp
3 - förhållande (mellan två [eller flera] företeelser; känslomässigt förhållande (mellan två eller flera personer).
Gillar matematikens tolkning av begreppet: Ett samband mellan två storheter. Visst är det tjusigt? I say no more - ni får tänka på det där alldeles själva. Kanske tänka på vad som är 'storhet' för just dig? Hur ett sådant samband kan se ut?
Sen det där med logiska grundbegreppet - ja det säger sig självt att det är något logiskt och grundläggande med en relation. Eller?
Den trejde träffen jag fick beskriver ett känslomässigt förhållande. Men vad innebär det? Vad ÄR en relation egentligen? Vad innefattar en relation och vad utesluter den? Enligt den beskrivningen ovanför behövs det inte mycket till att beskriva en företeelse mellan två eller flera personer: en ingrediens: känslor. Men hur starka måste de vara? Kan man mäta dem? Är de lika för alla? Är det kärlek? Är det sympati? Är det mer eller mindre? Måste man ha 'The Talk' för att känna sig tillhöra en relation? Får eller måste det finnas attraktion? Får eller måste det ingå sex? Vad är det om två personer gillar varandra väldigt mycket, trivs ihop, känner sig attraherade av varandra och njuter av varandras närhet? Är det en relation som den beskrivs? Är det det som innefattar en relation? Eller är en relation något som måste defineras och som måste beskrivas med ord?
"Personer i ett förhållande tenderar påverka varandra, dela deras tankar och känslor, samt delta i aktiviteter tillsammans. På grund av detta ömsesidiga beroende kommer något som förändrar eller påverkar en medlem i relationen i någon grad också påverka den andra medlemmen." [ur Wikipedia under social relation]
Är det detta det handlar om? Är detta svaret på min fråga? Är det påverkan som gör att man har eller inte har en relation? Eller är det något annat som måste läggas till? En nypa av något?
Att vinna
Andra gången på kort tid att jag vinner något. Och jag som aldrig vinner ens på en jäkla trisslott. Men nu är lyckan i spel tydligen med mig. Jag vann 2 glas på scoutgårdens julmarknad i Lomma och nu har jag vunnit en överraskning genom Twitter. Aftonbladet Söndag @AB_Sondag hade en liten tävling om att den som blir följare nummer 500 får en liten present. Det blev jag!! Kan ni tänka er det! Jag! Den tjejen som är med på typ alla lotterier som livet bjuder på och aldrig vinner. Som vi säger i Tyskland: "Glück im Spiel - Pech in der Liebe". Fast är inte kärlek också ett slags lotteri? En tombola där man först blir ihopkastad med en massa andra och om man har tur blir man dragen av någon som tycker att du är en riktig vinst och ingen nitlott. Men hur ofta händer det? Att man vinner på riktigt?
Ja, om ni frågar mig så är det väldigt sällan. Men jag är ju den sista som ger upp hoppet. Så jag hoppas vidare på att någon ska fiska upp mig ur fiskdammen och blir glad när jag hänger på kroken - sprattlandes, viftandes och skrattandes.
Men man kan vinna på annat sätt också. Jag sitter på tåget; jag reser första klass och jag har precis ätit upp min trerätters lunch, som den väldigt trevliga tågvärden serverade. Tre rätters: Kyckling med Curry- Mangodressing - Lax och Rödtunga i vitvinssås med potatis - Skogsbärskaka. Och det var riktigt gott! Inte någon sådan där vanlig färdigmat - nej, den var riktigt riktigt god. Jag har ännu inte koll på hur och om jag ska betala för kalaset - men det får vi väl se ;) Här kommer en dålig bild på jättegod mat:
Ja man kan vinna genom att unna sig själv något ibland. Jag har svårt för det. Jag får dåligt samvete direkt. Känns som om jag alltid ångrar mig efteråt och den känslan är inte den bästa. Jag har enklare för att ge till någon jag tycker om på ett eller annat sätt. Finns inget bättre för mig än när man ger till någon och det uppskattas. Som julklappen Krisaren fick i förrgår. Han blev så glad för den och det gjorde mig så mycket gladare än om jag hade gett mig själv något. Hade en diskussion med Krisaren om det där med charity, att ge och vara 'god' som Moder Theresa eller liknande personer. Han tror att alla gör det för att känna sig själva bättre och att det egentligen är egoistiska skäl varför man engagerar sig. Jag har aldrig tänkt på det så där. När jag ger, fixar och gör, så gör jag det inte enbart av att jag tror att jag får något tillbaka eller att jag känner mig bra för att jag är så snäll och godhjärtad. Nej, jag gör det för att jag tycker om att se någon bli glad och jag blir glad om jag har kunnat hjälpa till. Fast det kanske finns en viss egennytta i det: att jag blir glad av att göra andra människor glada. Ergo: Jag gör det bara för att själv bli glad? Nej, jag tror inte på det. Eller så kanske har jag förväntningar på andra - att man får något tillbaka någon gång? Förväntningar som krossas hela tiden? För att folk aldrig gör det man tycker de borde göra.
Tyvärr märker man av det när man själv behöver hjälp. Då är det bara en handfull personer som ställer upp. Kanske fler som gottar sig i att någon mår dåligt och de har något att prata om, när de kommer hem till äkta maken och barnen, men tyvärr inte många som verkligen hjälper till. Ännu mindre är antalet personer som är omtänksamma och känner av hur man mår och vet vad man behöver. Men har man en eller två sådana människor i sin närhet har man faktiskt vunnit. Mycket mer än någon trisslott kan ge dig.
Enkelt
Jag förstår inte varför saker inte kan vara lite enkla för en gångs skull. Känner mig snart som i romanen 'En dag' där tajmimgen är kass i flera år tills de två huvudpersoner äntligen märker på samma gång att de ju är gjorda för varandra. Alltid är det något.
Först är det han, sen hon och i slutet dör hon ju tyvärr (oj, jag borde kanske inte ha sagt det, men ni har ju säkert läst boken eller sett filmen ändå...), så de fick inte så många fina år tillsammans som de kunde ha haft. Tanken att kasta bort underbara år, för att man inte riktigt vet om det är rätt eller ej och sen gå och önska att man inte gjort det, är ju bara hemsk. Därför kan jag kanske vara lite väl påstridig ibland - jag vill inte gå miste om en enda minut. Eller spilla bort tid på knasigheter när det egentligen är så enkelt. Men människan har en tendens att avvakta. Det kanske finns något bättre? Det kanske finns mer? Vi är ju aldrig nöjda. Samma som när folk tackar ja till fester i sista minuten - jasså, hittade ni ingen bättre fest att vara på? Man får ju den känslan ibland. Jag hoppas i alla fall på att enkelheten får ett bättre rykte. Enkelt är bäst helt enkelt och borde segra någon gång. Tills dess får jag väl lyssna på min melodramatiska spellista med namnet Farväl.
Nöjd
Sitter i tåget och tänker tillbaka till igår. Glöggfesten hos min kusin och hans man var väldigt lyckad. God glögg i tre varianter: en alkoholfri, en vanlig rödvinsglögg och naturligtvis årgångsglöggen 2012. Den sista är jag ju så där förtjust i - de andra tycker jag absolut är bättre. Sen hade de bakat lussebullar som fortfarande var varma (mums!) och fixat en massa julgodis. Måste fråga efter recept! Jättekul att träffa lite familj och vänner. Roligt att komma till huvudstaden och se så många kära ansikten.
Efteråt hälsade jag på en god vän och där blev det först lite julklappsutdelning. Man kommer ju inte till huvudstaden tomhänt! Mina julklappar uppskattades verkligen och känslan av att veta att man prickat rätt är ju en av de bästa! Sen blev man bjuden på riktig söndagsmat: en tjock god bit entrecôte med potatisgratäng, grillade tomater och sallad. Plus lite godis som efterätt såklart - är det helg så är det! Ja efter många skratt och avspänd atmosfär somnade man med många intryck att bearbeta. Så jag har inte sovit så där jättemycket inatt.
Imorse gick tåget till Eskilstuna pga jobbet. Nöjd med min prestation där också. Fast nu är man ju lite trött. Så jag längtar efter god mat, kanske några skratt och den sköna hotellsängen. Imorgon åker jag hem igen till Skånelandet och jag hoppas jag åker hem med ett leende - för det har jag iaf på läpparna nu.
Tjejfest
Igår var jag på tjejfest hos Josefina, en väldigt öppen och snäll kollega som faktiskt var den första som välkommnade mig i hennes hem. Så jag är både tacksam och glad för att ha henne i mitt umgänge. Även om hon kan ha lite mycket energi ibland :)
Igår var det i alla fall tjejfest dags hos henne. Vi var från början 20 tjejer som skulle träffas. Matlag bildades och vi skulle alla komma på en liten maträtt som vi skulle bjuda de andra på. Sen skulle några av lagen även fixa en drink.
Mitt lag bestående av Åsa, Anna Carin, Johanna och mig själv fixade en maträtt som härstammar från det land jag är född i : El Salvador. Åsa hade varit där för ett tag sen och besökt en god vän och hon kom med receptet:
Ceviche Playa El Tunco, 4 pers
1 burk kräftstjärtar
1 kruka koriander
2-3 tomater
2 silverlökar
3 lime
worchestershiresås
piripirisås
salta kex
1 burk kräftstjärtar
1 kruka koriander
2-3 tomater
2 silverlökar
3 lime
worchestershiresås
piripirisås
salta kex
Sjukt enkelt.Blanda allt. Låt det stå en tid och servera. Så gott!!!! Vårt lag fixade även en cocktail och som de heta girlsen vi är, blev det såklart en Cosmopolitan. För oss som tyvärr inte kunde dricka alkohol blev det en blandning av transbärsjuice, flädersaft, limejuice och is. Även det väldigt gott!!
Cosmopolitan
2 cl Cointreau
2 cl vodka
1 cl färskpressad lime
2 cl tranbärsjuice
Blandas och serveras i Martiniglas. Garnera med en limeklyfta.
Enkelt, snabbt och gott. Så ska det vara! De andra lagen fixade också goda rätter, crustader med olika fyllningar, bruschetta, kycklingspett och en helt underbar efterrätt: Cheesecake med det där lilla extra.
Tyvärr kunde jag inte stanna tills musikintrotävlingen, då jag ju inte är helt på benen än och jag blir väldigt trött efter ett par timmar, plus smärtorna som kommer över en. Men jag är rätt säker på att mitt lag fixade musiktävlingen utan mycket tjafs och jag hoppas min julklapp uppskattades.
Tågresa
Det finns ett helt underbart citat av Oscar Wilde (1854-1900) om att resa:
”Jag reser aldrig utan min dagbok. Man ska alltid ha något sensationellt att läsa på tåget.”
Visst är detta helt underbart? Att man kan vara så stolt över något man åstadkommit? Men på samma gång hör man ironin som flyter in. Jag älskar detta ordspråk. Oscar Wilde har ju helt rätt. Man ska ju inte resa utan att ha någon spännande lektyr.
Just nu kan jag rekommendera två olika:
1 – denna blogg såklart – men det vet ni ju, annars hade ni inte suttit där vi datorn eller öppnat webbläsaren i smartphonen och läst...
2 – är en som jag tycker väldigt välskriven deckare med lite kärlek och mycket spionage och spänning av Håkan Nesser ’Himmel över London’. De som varit i London känner igen stämningen som beskrivs väldigt bra i boken. Man längtar tillbaka direkt, och vill bara strosa runt på Londons gator: kanske sätta sig och njuta av en riktig Afternoon High Tea på The Savoy eller käka fish ’n’ chips på nästa pub? Jag längtar i alla fall väldigt och om någon vill resa dit med mig, så är det bara att säga till!
Nu sitter jag här på tåget upp till vår vackra huvudstad. Staden som lockar mig helt otroligt mycket. Jag bara älskar denna stad. Arkitekturen är vacker, vattnet som glittrar lite varstans, världens mysigaste och minsta storstad? Jag älskar att vandra runt – titta, suga in luften och atmosfären och bara njuta av att vara i denna stad. Här känner jag mig faktiskt hemma. Beror kanske på att man har fina barndomsminnen? Jag vet inte. Men Stockholm är mig väldigt kärt. Sen har man ju vänner och familj som man längtar till och blir extra glad när man kan ses.
Startade tågresan med att sminka mig på tågtoaletten. Jag hade hamnat lite i tidsnöd hemma, så jag kunde inte fixa till mig helt och var tvungen att fullända verket på tåget. Så jag tog mig in på toaletten, letade fram min flytande eyeliner med pensel och började. Funkade väl okej i början, men sen tyckte väl lokföraren att man kunde gasa på lite extra i kurvorna, så det blev lite ryckigare… Men som det proffs man är, var detta inte något jättestort problem för mig. Gäller att vänta lite och ta vara på rätt tillfälle att dra sträcket. Har man dragit eyeliner sen man var 15, så har man en viss övning.
Har hunnit jobba lite, trots att jag har dålig uppkoppling här i 2:a klass. Ja, SJ ställde in mitt ordinarie tåg, där jag hade kunnat jobba fantastiskt bra i 1:a klass med Wifi osv. – så nu sitter jag här och försöker fixa allt utan internet och lyssnar på julmusik på hög volym för att inte märka av den lite ledsna bebisen som sitter bredvid mig och gråter till då och då. Tror förresten att bebisen heter ’Diesel’… det står på en namntagg i hans jacka… hur kan man ge ett sådant namn? Är det efter Vin Diesel? Eller efter dieselbensin? Eller vad tänkte de på? Är lite sugen på att fråga, men sen är jag inte så sugen på small talk eller talk överhuvudtaget just nu.
Jag gillar att åka tåg. Jag gillar att glida genom landskapet – se snön ligga tjockt på hus och åkrar. Se träden som susar förbi. Tänker ut små historier om dem som lever i de små husen, där det ryker ur skorstenen. Undrar hur det är att leva så där? Mitt ute i intet? Visst är det vackert, men är det inte väldigt ensamt? Jag tror jag skulle behöva ha lite liv, en affär och gärna många människor omkring mig. Visst är det skönt att kunna vara ensam ibland – jag har aldrig velat bo i kollektiv eller liknande, men jag vill ändå ha andra människor omkring mig.
Tåg. Tåg har varit en stor grej i min familj – eller snarare den manliga delen av min familj – för jag fick sällan sitta vid den blåa märklin styrkonsolen och köra tåg. Nej, det var pappa och brorsan som gjorde det. Jag fick titta på. Mmmhh… inte lika roligt som att få köra själv, men jag har alltid varit rätt så enkel att tillfredsställa. Ibland fick jag klistra på ett träd eller ge mina synpunkter på hur ett hus skulle stå på denna gigantiska H0-tågbana som byggdes upp. Min far önskar sig samma sak vartenda år till jul: en kalender med tåg. Han gillar gamla ånglok, medan min bror föredrar de nyare maskinerna. Men tillbaka till kalendern. De finns knappt att få tag på i Sverige. I Tyskland ger de ut en vartenda år. Eller ja typ två stycken – en med moderna tåg och en med ånglok. De är slutsålda rätt så snabbt, så man får skynda sig. Men här i Sverige har jag faktiskt aldrig sett en. Så ni tågvänner därute, kan ni inte hjälpa mig? Apropås tågvänner: Jag har hittat två väldigt fina människor på Twitter @Gothburg och @Peter_Fransson, som älskar tåg och har svar på varenda tågfråga ni kan ha. Loktåg? Vad är det? Menar SJ lokaltåg, men tyckte det var för många bokstäver att texta i ett mess? Eller är det ett vanligt tåg? Eller är det ett mindre spännande tåg att åka med? Kan förklara nu, då jag fick svaret inom ett par sekunder: Ett loktåg är det som vi vanligtvis ritar upp, när vi ska rita ett tåg: ett lok, en kolvagn och en vagn. Minus kolvagn då, för de finns ju säkert inte längre. Ljudet det gör är: padamm – padamm… Men X2000 t.ex. har ett integrerat lok i första vagnen, så det räknas inte som loktåg längre. Och ljudet? Ja det finns väl knappt. Nu vet ni! Nästa gång ni ska svara på ett quiz kommer ni säkert att få denna fråga. Grabbarna gjorde i alla fall en tågresa till Kiruna i höst och istället för ett vykort fick jag två videohälsningar. Första hälsningen innehöll ett snöbollskrig och den andra skönsång. Ja, de hade bandat sig själva plus lite playback. Om jag blev glad? Jajamensan! Det får man ju inte var dag! Typ ett sjungande tågogram? ;)
Jag avslutar inlägget med ett citat till:
”Resan är som ett spel. Det blir alltid vinster och förluster och mest från ett oväntat håll.” –Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)
Att resa är alltid pirrigt. Man vet aldrig var man hamnar, vem man möter, hur dessa möten går ut och om man hinner med tåget. Om man reser med SJ vet man inte heller alltid om tåget verkligen går. Eller om det går i tid. Men jag måste faktiskt säga, att jag bara gjort bra erfarenheter hittills, så jag föredrar faktiskt tåget på vintern. Fast jag ju älskar min Catmobil… men det får bli ett annat inlägg.
Julklappar
Har startat lördagen med en kopp te som nu står på nattduksbordet för att svalna lite. Katten Caspar ligger vid mina ben och slappar lite, medans jag halvt tittar på Nyhetsmorgon och surfar genom en massa bloggar på jakt efter roliga, perfekta och kanske till och med hemmagjorda julklappar. Har hittat en massa och jag har fått inspiration till en massa mer. Kanske jag precis fick idén till Krisarens 40års present.. Vem vet. Jag ska inte säga något för att inte förstöra överraskningen. Men jag är rätt säker på att den kommer att uppskattas väldigt mycket. :)
I Nyhetsmorgon just nu: det här med snökaoset i Landskrona... alltså Landskrona är typ 30 km ifrån mig och jag undrar varifrån de fått allt kaos ifrån. Okej, det var kanske lite blåsigt igår kväll...men så där riktiga snödrivor? Här i Lund snöade det väldigt mycket mitt i natten, men nu töar det mest. Det kan ju iofs vara lite halt på vägarna. Ska inte testa förrän vid lunch. Better safe than sorry. Ska hålla er uppdaterade.
Annars ska jag snart rulla mina tryffelbollar och katten kommer att sitta på sin plats på diskbänken och titta på facinerat hur händerna formar bollar och doppar dem i kakao. Han vill nog helst sno en boll för att rulla runt den på köksgolvet, men det är de inte gjorda för precis.
Sen måste jag fixa till mig för tjejfesten ikväll. 20 tjejer ska ses och tävla om den godaste maten, en julklapp och musikintrotävling. Tänkte köra en omgång songpop med valfri motståndare, så att jag är förberedd ;) Frågan är bara vad jag ska ta på mig? Blir det Missoniklänningen med en massa glitter? Eller blir det korsageklänningen utan arm? Eller kanske min klarblåa klänning? Eller min svarta... eller mörkblåa....Vad skulle ni vilja se mig i?
Pysslig
Efter att inte kunnat hålla ögonen öppna igår - behövde jag lite pyssel idag.
Fixade lite julig blomdekoration:
Fixade ju mina chokladvariationer och nu tänkte jag sticka vidare på min tubhalsduk, som jag tänkte skulle vara färdig år 2014. Har kommit rätt långt redan ;) Ok, ljög. Tror jag ska öppna upp allt igen och skaffa tjockare stickor, så det går lite snabbare. Lite dumt med 3,5 kanske... :)
Chokladvariationer
Blev inspirerad av receptet på tre sorters tryfflar i bloggen Cookies n dreams. Så Catwoman ställde sig i köket och började med att fixa Glöggtryffel och sen blev det kardemumma-kanel tryffel och jag avslutade med att rulla några rosa och gröna marsipan bollar som jag doppade i choklad. Mums!
Recept jag snodde på Cookies n dreams:
Glöggtryffel ca 20 st:
3/4 dl grädde
2 msk muscovadosocker
1/2 dl glögg
175 g mörk choklad (70%)
25 g smör
kakao
Koka upp grädde, glögg samt socker och hacka din choklad. Rör ner chokladen i den varma grädd och glöggblandningen och tillsätt därefter smöret. Häll upp smeten i en skål och låt svalna över natten, ställ därefter kallt i kylskåpet en stund så att du lättare kan forma tryffeln till bollar. Rulla tryfflarna i kakao och förvara därefter i kylen.
******
Nu måste tryffelkrämen stå kallt över natt och imorgon kan jag rulla dem i kakao och pepparkakor. Ser fram emot att testa slutresultatet. har ju än så länge bara mumsat i mig krämen...
Ja efter chokladbollarna blev det ju lite choklad över... vad gör man? Jo, om man är Catwoman slice:ar man upp en banan och doppar den i chokladen - gör chokladfondue helt enkelt. Åh vad gott det var! Nu mår jag tyvärr inte lika bra - lite mycket choklad och sött. Kanske borde avsluta kvällen med ett par ostbågar för att jämna till smakerna i munnen? Tips till er som tänkte fixa lite julgodis så som jag - ät inte krämen och ät inte chokladen. Det blir ni kanske glada av i någon minut, men efteråt önskar ni att ni inte hade gjort det!
Lycka till med julgodiset!
Aktivera katten
Köpte idag en aktiveringsplatta till katten. Caspar älskar kattgodis i alla variantioner och han gillar att jaga efter korvar och med hjälp av tassar och klor få ut kattgodis ur alla möjliga förpackningar. Så nu har han möjligheten. Plattan består av olika delar med olika svårighetsgrad för att få kattgodiset. Så nu sitter han där och funderar ut, vilken väg som är bäst. Perfekt för en innekatt som vill ha lite stimulans.
Fredag
Så blev det plötsligt fredag igen. Tiden flyger verkligen just nu. Har fortfarande inte fixat alla julklapparna. Får väl göra det nästa vecka. Som tur är, så behövs det inte så många. Men man vill ju ändå ge dem man gillar något litet. Jag gillar att ge. Tycker det är härligt när man går igenom affärer eller är på bokmässan och då och då poppar det upp någonting som man vet att x eller y skulle bli jätteglad för. För det mesta kan jag inte hålla mig till högtidsdagar, utan vill tvunget ge mina presenter på samma gång. Dumt - för då står jag där på julen och måste fixa några till.
Idag är det i alla fall fredag och det betyder att det blir hamburgare från Gastegrillen på jobbet med killarna (ja, i min avdelning är jag den enda tjejen som käkar riktig mat och pushar på killarna att vi ska käka hamburgare ;) ). Resten av fredagen ska det bara slappas med lite chokladtryffel, som jag tänkt fixa och mys med katten på soffan.
Lördag är det tjejfest hos Josefina - ser fram emot det. Vi är uppdelade i matlag och vår rätt kommer att få bästa betyget - det är bara så gott! ;) Säger inte vad det är ännu - kan ju vara spioner lite varstans. Sen blir det intro-tävling och jag har såklart valt en låt från min "Socker" spellista.
Ni kan ju gissa vilken jag valt :)
Söndag blir det en tågresa upp till Stockholm - ska på Glögg-drop-in hos mina kusin och hans man. Ser fram emot att träffa dem, familjen och att få träffa alla deras trevliga vänner igen. Tänkte ta något lite jul-glögg-glittrigt på mig.. vi får se vad det blir. Ska fota såklart! Sen ska jag träffa en god vän efteråt och dela ut en liten julklapp, vilket jag också ser fram emot. Så helgen ser lovande ut! Hoppas bara att jag orkar med hälften av det jag har planerat.
Önskar er en underbar helg! Njut av vänner och familj och ta hand om era nära och kära!
Trött
Körtelfeber får vanligtvis bara tonåringar och kallas ofta för "kissing disease" för att den sprids genom saliv. Ja, vanligtvis får man det som barn och det går över efter typ 3 veckor max. Men får man barnsjukdomar som vuxen är det inte lika roligt. Jag blev sjuk den 19 augusti och har ännu inte kommit tillbaka till min normalform - nu har vi den 13 december... 4 långa månader. Efter högt feber, sjukhusvistelse, några skiktröntgen och mycket sängliggande är jag fortfarande inte bra. Jag blir trött efter bara några timmar och för att inte prata om smärtorna jag fortfarande har i buken, p.g.a. svullna organ som trycker på varandra.
Bilden är från i sommras - så ni behöver ej oroa er. Jag var snygg o brun då ;) Nu är man mest bara blek...
Vill ni ha några siffror? 90% - 95% av alla vuxna är immuna. 20% av de som får denna sjukdom som vuxen får problem med svullna organ. Men hur hör detta ihop? Jo, levern är kroppens största körtel och sväller alla körtlar upp så gör även denna det. Japp och så har vi även mjälten och gallan som i sällsynta fall sväller lite... Jag är väl antagligen ett sällsynt fall. För hos mig svällde alla körtlar i kroppen upp. Kul... Inte. Doktorn sa att jag nog var den enda patienten han kunde se levern utan att behöva göra en röntgen. Så stor var den. Som tur är har svullnaderna gått ner och jag tar hand om mig, men det finns dagar som de sista, där jag är hemskt trött (idag har jag knappt kunnat hålla ögonen öppna) och det finns dagar där jag har ont igen. Så jag hoppas verkligen att allt är bra igen nästa år. Jag vill tillbaka till jobb och socialt liv. Sjukt tråkigt att bara vara hemma och inte orka med något.
Luciakonsert
Ikväll var jag i Universitetsaulan i Lund och lyssnade på en helt underbar luciakonsert med Nationskörerna. Man kanske är lite partisk, då min bror dirigerade, men den var verkligen fin. Dumt nog blir det inte lika bra på film, men här kommer ett klipp ändå ;)
Joy to the world, Nationskörerna Lund
Hoppas ni har haft en fin lucia och har lyssnat på fin julmusik. Måste säga att de sjöng alla mina älsklingslåtar och jag fick höra en ny låt som jag verkligen gillade. Måste nog fråga brorsan vad den hette. Här kommer en liten bild också:
Lucia for dummies
For you out there who don't know the tradition and can't understand why people dress up in basically not much more than a white linnen dress in the middle of december. Or why there are gingerbreadmen in the back of the parade... :)
*******
Önskar er alla en helt underbar Lucia-dag med en massa lussebullar, pepparkakor och skönsång. Hoppas att alla pepparkaksgubbar får vara pepparkaksgubbar och att ingen förbjuder det. Jag ska i alla fall lyssna på en nog otroligt vacker Lucia konsert ikväll i Lund!
Midnatt
Nu är klockan snart 12 och ingen har velat spontangifta sig med mig. Så det får bli katten och jag. Får väl vara glad för det jag får. Katten är i alla fall helt säker på att jag är den rätta. Jag vet vilken kattmat som är hans favorit och det finns inget bättre än att jaga runt med honom. På natten kryper han upp bakom mina knän, för där är han säker och känner sig trygg, samtidigt som han delar med sig av sin värme till mig. Ja, vi är nog perfekta för varandra. Han har räddat mig från att tappa modet i många situationer. Han är min och jag är hans.
Insamlingar
Vad är det som är så fantastiskt roligt med 3 programmledare som sitter i en bur och spelar musik? Inget. Jag gillar ju Timbuktu/Jason eller hur han nu vill kallas, men det är inget kul att titta på Radio-TV. Gina sneglar in i kameran hela tiden och känner sig som om hon gör en Big brother show och måste vara lite extra rolig, cool och sittdansande. Nummer tre, Kodjo, säger mig inget. Men jag har ju bara bott i detta land i två år, så det är kanske inte så hemskt. Sen är jag kanske inte svensk nog för att fatta grejen med Radio-TV. Fast det fanns året runt Radio-TV i Belgien också och jag fattade inte varför. Radiomoderatorer är aldrig särskilt snygga. Tycker tanken med Musikhjälpen kanske är lite schysst. Men jag gillar inte sådana 'måste'-insamlingar. Och sen en insamling för barn i slummen? Har vi inga barn eller hemlösa etc. i vårt samhälle vi kanske borde ta hand om? Ge pengar till Stadsmission istället. Och så lägger allt pretto-folk upp på fejan, twitter osv. att de varit sååå duktiga att de skänkt pengar. Plus att de nästan blir arga när man säger att man inte gjort det. Jag tycker det finns så många mer vägar att hjälpa, än att ta den enkla med att skänka bort pengar. Eller lätt och lätt - inte alla som har pengar att skänka. Tycker de som engagerar sig utan arvode i olika sammanhang ger så mycket mer. Eller de som hjälper när det behövs. Är till exempel impad av vänner som engagerar sig i scoutföreningar och liknande. De ger barnen så mycket, är påhittiga, ligger i ett kallt tält mitt i skogen för att barnen ska ha lite skoj osv. Är inte det lite mer värt? Men det måste väl finnas folk som ger pengar till sådana insamlingar, annars hade väl de flesta charity-organisationer haft ett svårt liv.
12-12-12
Idag är det den sista gången vi, som lever nu, kan se en sådan datumskonstellation (sequential / repetitive date). Lite spännande ju... Numerologer, Astrologer och Mytologer har i alla fall fullt upp idag. Men även andra har att göra.
Idag är det rusning på kyrkor och rådhus - människor som inte kan komma ihåg datum, gifter sig idag. Eller så gifter de sig i TV4:s Nyhetsmorgon. 12 par gifte sig där och vem var det som vigde dem? Mona Sahlin. Såklart. Kan inte tänka mig ett bättre bröllop: 1) stå i kö med 11 andra par 2) vigas av Mona Sahlin 3) gifta sig i live-TV 4) vara med i en kyssmaraton. Nä fy! Kan inte tro att man verkligen vill ha det så. Jag vill i alla fall inte ha det så. Då vill jag hellre ha det lite spontant - har hört att kyrkorna kör lite drop-in varstans i landet. Lämpliga kandidater kan höra av sig till mig. :)
Sen har vi Maya-kalendern som spökar. Domedagen är här. Eller inte - för egentligen säger de att det börjar en ny tidsera med tanke på evolution, både vad som gäller människor, djur, natur och kosmos. New Age tanken är att vi genomgår någon slags förvandling under denna tid. Tänk om vi kunde bli av med allt hat och krig och allt sådant skit på jorden? Spännande är ju att inte bara Maya-kalendern pratar om detta datum, utan även för Buddhister och Hopi osv. är detta "en gyllene tid", där krafter verkar lite extra. Man kanske borde skicka upp lite önskemål till alla de där krafterna.
Vad har vi jag mer på min lista? Jo, jag har vänner som fyller år idag. GRATTIS!
Vänner
Riktiga vänner behöver inte vara nära eller närvarande hela tiden heller. Riktiga vänner känner på avstånd när de behövs och när man behöver höra rösten. Riktiga vänner tar hand om varandra och tar lika mycket som de ger. Riktiga vänner slukar inte ens energi, de ger dig energi. Riktiga vänner behöver inte prata. Riktiga vänner vet. Riktiga vänner hjälper genom att bara lyssna eller genom att säga rakt ut, vad som är rätt och fel och bäst för en. Det är inte alltid det man vill höra, men för det mesta har de rätt och de får en att tänka en extra runda. Man behöver inte alltid vara överrens och man kan vara lite småsur ibland, men man hittar alltid tillbaka till varandra. Riktiga vänner har man inte många av. Men när man en gång har hittat denna vän, så har man hittat en livsvän.
En riktig vän är hos dig när du mår dåligt (fysiskt eller psykiskt) och blir nästan lite gladare än du själv när det går bra för dig. Jag är glad att jag har funnit denna riktiga vän och att jag kan ge tillbaka allt det jag får.
Efter en långhelg med denna vän, där man skrattat, pratat och tramsat känner man sig ju lite nere när helgen passerat. Men som den bästa vän hon är, känner hon att man inte är glad och muntrar upp en med detsamma.
Dagar man helst vill glömma
Idag är en sådan dag. En sådan där riktigt kass dag. En dag där man inte borde ha stigit upp, en dag man skulle ha stannat i sängen och gömt sig. På andra sidan hade dagen inte blivit bättre av att gömma sig. Men nu känns det ändå så som om man vill krypa in i något hörn och aldrig komma fram igen. Hade man nu haft någon mer att komma hem till än katten, hade denna person kanske kunnat lyfta humöret och trösta en. Men nu har ju även bästisen lämnat Sverige igen och det gör en ju inte mycket gladare. Så nu är man ensam igen och känner sig tom, nästan lite själlös.
Ja, idag är man inte glad. Inget blev som tänkt och om morgondagen blir så mycket bättre vet jag inte heller.
Mitt hjärta
...har denna buse fångat:
Magi
Ja, kära ex-pojkvänner som varit taskiga... se upp för nu har jag hittat denna:
Det är en Voodoo-inspirerad lite smårolig docka. Har haft en sådan innan faktiskt. Det står stort på den att den bara ska användas av vuxna. ('This is not a toy.') Kan förstå varför. Nej, med magi ska man inte leka. Magi kan användas på många sätt och jag tror att den hjälper den utövande med att nå fram till sitt mål. Magi är inget enbart negativt. Magi kan hjälpa någon med t.ex. lite dåligt självförtroende, eller att hitta kärleken, eller att förstärka en vänskap. Men den kan såklart även användas i negativa sammanhang. Man måste hedra magin för att den ska verka.
Jag gillar att både lägga Tarot och pendla fram svaret på frågor, där jag har svaret inom mig, men inte kan formulera det. Ibland behövs det lite bildligt språk för att man ska förstå att något är värt att kämpa för och något annat kanske inte ens är värd en tanke till.
Så mycket annat kan vara magiskt. De första månaderna i en ny förälskelse till exempel. Man flyger fram, man har energi, man har mod, man ser vägar där det inte finns några och man fokuserar på sitt mål - den andre. Denna magi kan vara evigt. Om inte någon kommer och förstör den. Om den en gång har lämnat dig, så är det svårt att få tillbaka denna känsla av styrka att övervinna allt. Då är det kanske dags att använda Mr. Vodooman där uppe och sätta en nål på: "Wish you have bad sex" och "You'll pay". Eller vad säger jag, tycker gott man kan sätta en nål i varenda ställe. Varenda ställe utom "I hope you get sick", för det önskar jag ingen. Men ni vet ju att jag är så gullig och rar, så jag har inte köpt denna. Inte någon annan färg heller för den delen. Jag kör min egen magi och hoppas på att jag hittar min lycka någon gång. Kanske nästa år? Hoppas man äntligen träffar någon som vågar ge sig in i magin och leva den livet ut. Ni får verkligen hålla tummarna. Jag vill ju inte bli en sådan där ensam catlady som hänger i sitt pepparkaksinspirerade hus på landet med tre katter som enda sällskap.
Sminktips
Litet tjejinlägg nu:
Behöver ni tips om en riktigt bra foundation, så är denna helt magiskt bra ;)
L'oreal Nude Magique är en vit kräm som innehåller färgpigment som spricker när du krämar in ansiktet. Resultat är en skön foundation utan att vara igenspacklad. Den finns i två färger, jag som knappt blir brun på sommaren tog såklart ljust. Så testa och kommentera gärna. Om ni har något bättre, så får ni gärna säga till :)
Snökaos?
Ja så kom snökaoset till Skåne. Men vi blir ju inte hysteriska som 08:orna, nej - vi tar det lite lugnt - kör lite lugnare på isbanorna till vägar och åker till nästa shoppingparadis. Så Nora och jag gjorde precis det och tog en tur till EMPORIA. Sveriges snyggaste, men ändå tråkigaste köpcentrum? Tycker inte att utbudet är så bra. Det är till och med så att Nova Lund som är så mycket mindre, har så mycket mer att erbjuda i mina ögon. Men EMPORIA hade fixat lite evenemang lite varstans i centret, som en massa Disney-figurer som gjorde någon slags Jinglebell rock - Gangnam-version:
Men EMPORIA har ju något som ingen annan har... de har VAPIANO. Min favvo snabbrestaurang. Den startades nämligen i min hemort i Tyskland - Bonn. Så det känns ju ännu bättre att komma dit då. Så vi åt en matbit där och sen åkte vi hem i snökaoset.
Det blev max 60 km/h på motorvägen, men mestadels typ 35 km/h. Inte lika roligt. Här ute på landet (Lund) så piskar vinden snön över vägen och det bildas riktiga isbanor. Vägarna är så ishala, vilket inte är lika kul när man måste passera en bil. Men, jag är ju Catwoman, och Catwoman kan det där med att glida runt.
Hemma igen satte vi igång julbaket. Tyska Bethmännchen som inte blev så som tänkt, men de är helt okej ändå. Vi ville ju tvunget ta färgat marsipan - så nu smakar de päron istället för mandel... men de ser ju rätt snygga ut ändå!
Efteråt blev det till att dekorera och bygga Pepparkakshuset. Vi höll på i flera timmar och katten gjorde sitt bästa med alla silverpärlor som ramlade ner. Men visst blev det helt otroligt fint? Jag har nog aldrig fått till ett sådant fint hus:
Så söndagen kom och gick så snabbt som bara den. Men vi hann ju med lite ändå :) Vi hoppas att ni hade en likabra 2:a advent!
Nya skor
Investerade faktiskt i ett par 'ordentliga' vinterskor, som min mor säkert blivit väldigt stolt över att jag köpt. Skor och jag kan vara lite svårt. Jag har konkreta idéer som nästan aldrig finns att köpa och sen har jag en storlek som heller aldrig finns att köpa. Så min mor hatar och vägrar vara med när jag köper skor. Sen är jag inte speciellt glad för att ge ut en massa pengar för skor heller. Men denna gång gjorde jag det. Det blev ett par Canada Snow (namnet tyder på att de vet hur man gör vinterskor - eller hur?). Jag blev ännu gladare för dem när jag fick både en isskrapare och cerat till. Jag älskar extra presenter. Så från och med denna vinter kommer jag bara köpa detta märke :) Ännu gladare blev jag när jag hade dem på mig för första gången. Minusgrader? Inget problem. Snö? Inget problem. Mina superskor fixar allt. Och jag tycker de är rätt så snygga för ett par 'ordentliga' vinterskor!
Finbesök
Finbesök i Lund! Nora kom till sist - ja det blev kl 2 på natten istället för kl 21.30... Men den som väntar på något gott... ;) så det blev en glögg vid halv 3 på natten och sen somnade vi rätt så snabbt. Katten Caspar kunde inte riktigt bestämma sig för vem han skulle bevaka, så han tassade fram och tillbaks tills han slutligen la sig hos mig ändå. Han vet var han har det bäst helt enkelt - eller så vet han vem som ger honom mat och kattgodis varenda dag.
Imorse blev det en frukostbuffé av extraklass. Allt man bara önskade sig och hade längtat efter fanns på plats. Nora hade smugglat en typ leverpastej/korv (Teewurst) åt mig, som jag verkligen längtat efter. Vi tyskar och korv... Ja det är ju en lite speciell relation det där ;)
Efter frukosten åkte vi till Hellcity/Helsinghåla/Helltown eller hur man nu vill kalla Helsingborg. Vi tänkte gå på julmarknaden i Fredriksdal, men det hade nog halva Skåne tänkt sig, så istället för att stå i kö för att få en parkeringsplats typ i Lund, åkte vi till Väla köpcentret. Även det en helt förträfflig idé, då de Skåningar som tröttnat stå i kö i Fredriksdal haft samma tanke. Men vi fick en parkeringsplats och shoppade loss.. Eller inte så mycket. För mycket folk och för lite inspirerande vara.
Ja det var ju inte heller så himla lyckat. Som kvällsevenemang hade vi tänkt baka och fixa lite julstämning med god kakdoft och genom att prova igenom de 5 sorters Glögg jag har hemma. Vilken tur att vi glömde hälften av bakingredienserna i butiken ... Så det blev ingen bakning precis. Glöggen testade vi lite försiktigt och kom fram till att Luciaglöggen inte smakar alls och Lättvinsglöggen Äpple/Kanel bäst.
Dagen blev kanske inte helt som tänkt, men vi skrattade en massa och hade en perfekt dag ändå. Det är ju alltid perfekt att umgås med vänner som känner en in och utvändigt. Imorgon (eller idag rättare sagt) har vi en massa storslagna planer - vi får väl se om det blir något. Om inte så gör det inget. Att hänga är lika perfekt.
På twitter träffar man en massa roliga människor. I början följer man många olika människor som plötsligt dyker upp i ens eller andras flöde, sen blir man tvungen att sortera ut några som man inte riktigt klickar med. Man märker rätt så fort vilkas tankar man delar, vilkas tweets man gillar, vem man kan skoja med och ibland hittar man till och med kärleken. Twitter är fantastiskt roligt - speciellt när man kollar på TV. Fotbollsevenemang, Eurovision eller Svenska Hollywoodfruar - man hittar alltid några som kollar på samma programm och som kommenterar flitigt. Sen är man up to date direkt på morgonen - de som stigit upp lite tidigare har twittrat om snökaos eller Tintins förbannelse. Ja, Twitter är mig kärt.
Man lär känna varandra på ett helt annat sätt. Jag kanske till och med känner några 'twänner' bättre än vännerna på facebook. Man delar tankar. Det delar man inte med alla. Eller jo, på twitter kan man det. Ibland får man respons och ibland är det bara ett utsläpp för att sortera sig själv. Ibland har man bara tråkigt och ibland vill man bara läsa vad andra tänker utan att kommentera själv.
Jag kan säga att jag hittat både kärleken och goda vänner på twitter. Och sällan har jag skrattat så mycket som när jag är på twitter. Det bästa är, när människor man bara skämtat med lägger märke till om du inte mår bra eller tvärtom. Twitter hjälper i vardagen. Behöver jag veta vad något ord betyder, frågar jag på twitter. Behöver jag ett recept så frågar jag på twitter. Sitter jag i quizsammanhang så slänger jag snabbt iväg frågan på twitter och har ett svar inom ett par minuter. Perfekt ju! :) Och nej, det är inte riktigt att fuska. ;) Vad som är bäst med twitter är att det är överallt och twitter-vänner sitter överallt i världen. Det kvittar var man är och vad klockan är. Twitter rocks!
Att vänta
Ja, så kom det lite snö i Düsseldorf, Tyskland och tydligen är det även kallt. Så flygplanen har lite problem med att lyfta. Så här sitter jag i min varma sköna lägenhet och Nora sitter på planet. Vänta får vi båda göra. Fast jag ju har det lite skönare med underhållning, mat och varma filtar.
Denna bild la hon precis upp på facebook:
och detta ser man på Köpenhamns flygplats under avgångar...
...tydligen får vi vänta rätt länge tills vi äntligen ses. Men då! Då ska vi leva i en vintersaga och gå på julmarknad i snön och dricka glögg. Och handla julklappar såklart. Tur jag handlade flera redan i början av hösten på bokmässan i Göteborg. Då är stressfaktorn inte lika hög nu. Och nej, jag handlade inte bara böcker, det fanns ju så mycket annat kul där! Men nu har vintern kommit till Europa och vi väntar på våra nära och kära.
Bäst idag
Fredag. Helg. ÄNTLIGEN! För idag kommer min bästis från Tyskland och stannar tills tisdag. Ni kan ju föreställa er hur glad jag är! ;) Vi kommer att hitta på en massa roligt och såklart utnyttja tiden vi har på bästa möjliga sätt. Så kanske jag inte kommer att blogga så flitigt de kommande dagarna - vi får väl se!
Annars bäst idag? Snöbollskrig à la Caspar på balkongen:
Efter snöbollskriget ramade jag äntligen in den här bilden på riktigt. Konstnären är ännu kanske inte världskänd, men man får ju börja någonstans, så varför inte här? Ni kanske behöver en Julklapp till någon? Alltså denna bild får ni ju inte, men han kanske fixar en annan till er, om ni ber snällt.
av Andy Lindhe
Sedan fick jag en helt underbar #ffse (hashtaggen för Follow Friday Sweden - om ni nu inte är så twittervana...) av Ulrica, som jag blev vansinnigt glad för. Roligt att man kan hitta riktiga vänner på twitter. Jag ser fram emot att ta ett glas mustigt, rött franskt vin och sjunga en massa chansons med henne. Nästa citytrip blir väl till en fin stad i Finland :)
Önskar er en helt underbar helg! Hoppas den blir lika bra som min kommer att bli! Njut av snön, njut av vänner, njut av familjen och glöm inte att fira 2:a advent med lite god glögg. Jag ska i alla fall testa lite av Julglöggen 2012 och kanske lite av den där Lucia glöggen som smakar choklad... mums!
Fantastisk
...som jag idag retweetar i bloggen :) Tack @Carin_Johansson för att du tweetade detta idag!
Apetit
Dumt med apetit när man inte kan äta.
När jag låg på sjukhuset i sommras fick jag dropp p.g.a. låga värden och dessutom skulle jag göra fler undersökningar. I alla fall låg jag där - var så törstig och fick inte dricka. Sen blev jag hungrig och allt jag kunde tänka på var potatisgratäng. Visst är det sjukt? Men så var det. Ligger där med feber, smärtor och dropp och drömmer om en smarrig, gyllene potatisgratäng. Kanske ett i-lands problem när man tänker på det. Men för mig fanns det inget bättre att sträva efter just då. Efter några dagar fick jag äta igen och vad serverades i sjukhusmatsalen? Potatisgratäng. Men den var ju inte alls lika god som jag hade föreställt mig den plus att min smak plötsligt blivit så mycket känsligare. Ketchup t.ex., som jag gillar att äta i mängder, kunde jag bara njuta av i miniportioner. Den var ju så starkt kryddad!
Facit av det hela är att man vill ha det man inte kan få. Man förtär sig efter något man inte kan ha. Och när man sen kanske får det, så är det inte lika gott längre. Man längtar till en drömbild som oftast ser så mycket annorlunda ut när man väl får det. Ibland har man tur och verkligheten är så mycket bättre än drömmen. Då börjar man oftast tvivla och undrar om det verkligen kan vara så här och gör sönder något som var perfekt.
Dagen jag återuppstod
När jag bestämde mig för att flytta till Sverige kollade jag mitt pass, som jag haft sen flera år tillbaka - ja jag har ju haft ett personnummer sen jag blev 18 och svensk medborgare är jag sen lagen ändrades 1980/81, då det blev möjligt att ha två medborgarskap om föräldrarna hade olika inom EU. Ja i princip hade jag ju haft möjlighet till tre medborgarskap, då jag är född i ett land i Centralamerika, där man blir medborgare när man föds där. Men mina föräldrar tyckte det var nog med två och det tyckte jag ju också var lite fräckt. Ja, så jag kollade som sagt mitt pass och såg att det gått ut 2 år sedan. Jag hade inte använt det så flitigt tydligen. :) Så konsekvensen blev ett besök hos polismyndigheten i Lund där jag tänkte ansöka om ett ID-kort. Betydligt billigare nämligen, än att göra det utomlands. Man är ju lite ekonomisk ibland. Det var december, den första snön låg kvar på gångvägarna och jag satt på en bänk hos polisen och inväntade min tur. Såklart hade jag alla papper med mig, då jag tänkte det kanske inte räcker med att bara ta det gamla passet med sig. Ibland kan jag alltså vara förutseende. Min tur kom och jag gick fram till disken.
Tjejen tog emot mina papper och min ansökan och knappade in mitt personnummer i datorn. Ja och då kom det fram. Någon hade raderat mig ur systemet. Ja, jag fanns inte längre. Varken mitt namn eller mitt personnummer fanns kvar. Jag var svensk i sinnet kanske, men inte längre på papper eller i datorn om man ska vara noga. Att tappa en del av sin identitet bara så där var faktiskt rätt så chockerande. Tankarna som flög genom huvudet var många. Jag hade ju i alla fall min tyska identitet kvar, så jag var ju inte helt identitetslös. Men tänk om jag inte haft det? Tänk om jag varit bosatt utomlands och inte märkt att passet gått ut? Då hade jag väl knappt varit en människa längre, för finns man inte i systemet, så finns man inte. Har man inget personnummer i Sverige, så finns man absolut inte. Sen var det ju på samma gång lite spännande - nästan som i en deckare. Jag fanns inte, men ändå finns jag. Jag skulle kanske starta om - ett nytt liv? en ny framtid? en ny identitet helt enkelt. Man kan inte hitta mig, för jag finns ju inte. Jag skulle kanske kunna bli spion. Har hört att det fortfarande är ett lukrativt jobb, eller så har jag sett för många James Bond filmer. Jag skulle kunna vara undercover utan att vara undercover, då jag ju inte finns.
Men jag satt ju där på polismyndigheten för att jag ville starta ett nytt kapitel av min livs historia i Sverige, upptäcka den delen av min identitet som jag bara kände som semesteridentitet. Söka och finna lyckan i detta land i norr. Upptäcka det som man inte ser som utlandssvensk. Sverige är inte paradiset precis, när man tittar lite närmare på det, men finns det överhuvudtaget? Ja, så jag ville vara svensk igen.
Som den goda bibliotekarie jag är, hade jag min dokumentation med mig såklart. Så jag kunde uppvisa allt från födelseattest, mitt papper på medborgarskap, mitt gamla pass o.s.v. - så tjejen kollade med de andra poliserna bakom disken och de kom fram till att jag skulle återuppstå. Personnumret jag memorerat i alla år, blev mitt igen med en klick på tangentbordet och jag blev åter igen jag. Egentligen borde jag fira min födelsedag två gånger om året sedan den dagen jag återföddes som svensk.
Irriterad
Man kan bli irriterad för mindre. Man tupplurar för att man verkligen behöver vila och väcks då av någon som tror att det skulle vara en bra idé att riva ner en stenmur eller kakla av ett badrum eller whatever. Borren är så högljydd att varken katten eller jag kan sova. Vi kan heller inte använda öronproppar då vibrationen och ekot går genom hela huset. Usch!
Sen irriterar jag mig över min okunskap i det hemska spelet Ordjakten. Jag blir galen av att komma på ord på alla möjliga språk utom på svenska och galen på att de ord jag då kommer på ej gäller. Usch!
Detta måste vara en sådan där dålig karma fights back dag. Fattar inte vad jag måste ha gjort för att ha dåligt karma i typ 4 -5 år nu, men okej. Det kommer väl en dag där även jag får vara lite lycklig i en längre tid, kommer på fräcka ordkombinationer och inte väcks av borrmaskiner.
Never
Snoopy är bäst:
Iskallt
Ute är det faktiskt iskallt. Ja vi har -8 Grader här i Lund. Brrrr! Det bästa är ju att jag vet jag kommer få en massa upprörda kommentarer om att det är mycket kallare i Stockholm och Kiruna plus att de även är mitt i en snöstorm och det är fullt kaos däruppe... Här ett bildextra ur Sydsvenskan med titeln: En vintersaga. Tycker det är lite smålustigt att de kallar det så. Sydsvenskan har iaf lite humor kvar. Fast det hade ju DN också i och för sig:
Men jag är ju inte där. Jag är här nere och här nere i Skåne är det -8 Grader kallt. Ja, det är så kallt att katten kryper upp så nära han kan om natten. Mina alternativ att bli lite varm är rätt så mångfaldiga faktiskt. Men jag tror jag kör bubblebath-metoden och täppar upp lite varmt vatten i badkaret med en massa underbara dofter och varför inte ett par levande ljus för att höja myseffekten. Ojojoj... vad jag har blivit mysig av mig såhär på vinterhalvåret.
Nikolaus
Imorgon är det äntligen den 6. december. Nikolaus-dagen! Den firas mest i Tyskland och Holland, där Nikolaus kommer med små gåvor och en massa godis till barnen som varit snälla. De andra besöks av Knecht Ruprecht som inte är lika snäll... Barnen ställer ut sina putsade stövlar på kvällen den 5. december. När de sen vaknar på Nikolaus-dagen är stövlarna välfyllda med mandariner, choklad och lite småsaker.
Men vem var Sankt Nikolaus? Varför firas det med att ställa ut stövlar? Sankt Nikolaus var en biskop i Myra (idag: Demre, Turkiet) och han hade ryktet att vara en välgörare, som gillade att ge presenter i smyg: han stoppade in pengar i skorna som människor som hade det svårt, hade ställt ut. Ja, han är förebilden för Santa Claus, Sinterklaas eller Father Christmas. Så jag ska putsa mina skor ikväll och ställa dem framför dörren, så att han hittar dem och jag är rätt så säker att jag inte borde få smisk av Knecht Ruprecht - jag har nämligen varit väldigt snäll i år.
Mat
Jag gillar mat. Jag gillar att experimentera. Sällan att jag gör något exakt som det står i receptet. Jag hämtar inspiration från olika matbloggar eller tidningar och sen gör jag min egen maträtt av det.
Ikväll blev det en fantastiskt god marché sallad med ett tunt skivat päron, getost och valnötter och som varm motpart en potatisgratäng med päron, salvia och getost. Enkelt fixat och så gott. Jag är absolut ingen vegetarian, men man behöver inte käka kött till allt. Fast hade jag bjudit hem någon eller fixat detta till min man, hade jag säkert stekt en fin bit entrecote till.
Hur fixar jag en god dressing då? Min standard är sjukt enkel: 1 msk vinäger (gott är t.ex. granatäpplevinäger eller något lite fruktigt), 3 msk rapsolja, lite senap (prova gärna Maille Honey & Dijon), lika mycket honung och salt & peppar. Mer behövs ej och den lyckas varenda gång. Testa!
Sugar is sweet
Har faktiskt aldrig fattat denna klyschiga poem som man fått både på hemgjorda och köpekort till Valentines Day i flera år:
Roses are red,
Violets are blue.
Sugar is sweet
and so are you.
Den rimmar inte, den har inte mycket budskap heller för den delen. Eller så fattar jag inte den..?
Har hittat en massa alternativ som jag faktiskt asgarvat åt:
Roses are red.
Violets are blue.
Onions stink.
And so do you.
Roses are red,
Violets are blue.
I thought I was ugly
and then I met you.
Killar, en bukett då och då gör er tjej glad. Ett blombud ännu gladare. Och självplockade blommor gladast. Och nej, ni måste inte ha ställt till något, ni måste inte ha dåligt samvete eller vilja något när ni ger bort buketten. Ett handskrivet brev eller vykort gör en också väldigt glad förresten och ni behöver inte ens rimma. Ta hand om era tjejer eller soon to be tjejer och överraska!
Så, det var dagens tips från mig. Jag får väl skicka ett vykort till mig själv och blommor köpte jag faktiskt igår. Fy, så deprimerande!
Bloglovin
Drömbilen
Ja den finns. Jag blir helt tagen, galen, kärleksfull, längtande och ________ och __________ (insätt valfritt ord i luckorna ;) ) när jag ser den. Den är stor, magnifik - ja värd en drottning helt enkelt. När man ser den dyka upp i backspegeln kör man snabbt åt sidan. Det är en sådan bil man släpper förbi. En helt annan klass än Porsche eller liknande. Denna bil har DE:et helt enkelt. Nu sitter ni där på helspänn på soffkanten och kan knappt hålla er. Eller hur? Ni tänker, vad är det hon dillar om? Är det någon såndär tjejig bil - kanske en Audi som är pimpad lite med ögonfransar som denna:
Nej. Jag har ju faktiskt lite smak. Så mycket borde ni ju faktiskt veta... Nej, min drömbil är allt annat än tjejig. Det är en Chevrolet Silverado 3500 Pick up. Finns tydligen nu också som hybrid. Så jag undrar ju faktiskt om jag kan få den som nästa tjänstebil? Den borde ju vara pyttelite minimalt miljöklassad??
Här kommer en bild på värstingen: bilen jag drömmer om på nätterna (och dagarna också faktiskt...):
Sweet dreams... :)
Onda drömmar
Tupplurade i eftermiddag, som jag brukar göra typ var fjärde timme nuförtiden, för att kroppen fortfarande återhämtar sig från Mononukleosen. I alla fall hade jag en mardröm. Drömde att sockret var slut och att jag glömt köpa nytt. Ni tycker kanske inte det var så hemskt - jag kan ju handla in allt dagen efter eller om det skulle krisa, även på Coop som har öppet till kl 22. Men jag som är så fruktansvärt djup av mig (haha! ;) ) tar det ju som ett budskap på att min söta, snälla sida är 'slut' och jag blivit till någon satmara. Så ja det var en mardröm värd att nämnas. Som tur är blir ju drömmar sällan verklighet - ja varken fina eller mardrömmar - så jag är lika snäll som vanligt. Ni behöver inte oroa er ;)
Eller?
Idag är det tydligen Anti-Spam-dag på Instagram. Vad betyder det då? Jo, man ska sätta sin profil på 'privat' en dag för att de som äger instagram ska göra något mot all spam som postas som kommentarer på ens bilder, typ som "earn $ 1000 a day...blabla". Jag trycker alltid på 'delete and report abuse', men det händer ju inte så värst mycket. Tror inte det kommer hända så mycket även om alla sätter sin profil på privat heller. Det är roboter som spammar och facebook som äger. Så vad tror ni kommer att hända? Ja... inte mycket.
Läsa ut
Varför måste man alltid interpretera och försöka läsa vad andra menar och tänker? Eller så vill de kanske inte utläsas och bli förstådda. De gillar kanske att vara lite hemlighetsfulla, dramatiska och 'svåra'. Jag fattar inte varför saker och ting inte bara kan vara lite enkla ibland.
I sommras lärde jag känna en person jag klickade med direkt. Vi båda var lika tydliga, raka och direkta - vilket gjorde att vänskapen som byggdes upp var rak, ren och ärlig. Och enkel. Något jag uppskattar väldigt. Varför ska man köra med en massa tonårslekar och maktspel utan rim och reson. Nej, enkelt ska det vara. Gillar man att hänga, så gör man det. Skönt när man bara kan säga vad man tycker, säga knasiga saker som ingen annan skulle fatta - ja, skönt att bara kunna vara, utan att vara överförsiktig för att inte trampa på någons tår eller vara rädd för att riva in sin mur lite. Synd när det plötsligt blir ett problem. Att man plötsligt börjar att fundera, om man kan säga det man just tänkte på eller om det skulle uppfattas fel. Rädd att vara ärlig, rädd att man rivit in muren för mycket. Vad händer? Jo, man bygger upp fassaden igen, sluter sig och håller avstånd (eller försöker det) för att skydda sig själv. Man försöker läsa ut något mellan raderna, man försöker att förstå, för att man inte längre har tillgång till den andres tankar.
Personen har glidit över isen och man kan knappt fatta den andres hand - man sträcker sig gång på gång, men får maximalt tag i ett finger. För lite för att dra i land? Fast om jag får tag i fingret, får jag kanske tag i handen?
Royal baby
Idag blir man glad av nyheten att William och Kate ska ha barn. Congratulations, säger jag och ser fram emot en massa fina baby-bilder och royala dop nästa år!
SMS
Idag fyller SMS 20 år : Grattis SMS!
Jag är glad att de finns. Jag blir glad när jag får ett SMS. Nästan lite gladare än om man bara får ett chatt-meddelande på facebook eller liknande. SMS är lite mer värt på något sätt. Det är lite mer personligt än ett chattmeddelande. SMS skickar man bara till de man känner på riktigt. Och till de man verkligen vill få tag i. I ett SMS är man lite ärligare. I ett SMS säger man ibland sanningar man aldrig skulle våga skriva på facebook. Tänk om något systemfel uppträder och alla kan se det man skrivit? Nej, ett SMS är privat, det funkar, det slår aldrig fel. Ett SMS är bra helt enkelt.
Igår plingade det till lite då och då tills klockan slog midnatt och jag somnade. Kan man somna på ett bättre sätt?
Första advent
Första adventssöndagen blev mycket bättre än jag tänkt. Efter ännu en sömnlös natt och efter att ha vaknat med en liten irritation, som nu har gått över till likgiltighet förresten, upptäckte katten och jag snön. Vi hade hur kul som helst ute på balkongen och fixade till och med ett litet snöbollskrig. :)
Lagom till eftermiddagskaffet satte jag mig i bilen för att åka lite pulka à la Zo_fee - d.v.s. glida runt i snön med bilen. Kom att tänka på min brors och mitt älsklingsspel som vi brukade köra på Amigan back in the days - ja, 1990 måste det ha varit. Lotus Turbo Challenge 2 - där gled man också runt på en isbana.
Sjukt roligt spel, som jag absolut gärna skulle vilja spela igen, om någon fortfarande har en Amiga och ett par Joystickar hemma! Tills någon hittats som har det får jag köra det IRL istället (ja, jag vet att jag inte har en Lotus. Ännu.):
Sen blev det adventskaffe hemma hos föräldrarna och jag fick en adventskalender av min bror. Blev så glad för den! Han tyckte jag hade förtjänat den - och visst har jag!! :)
Så glad blev jag alltså för den och för de goda "Dominosteine" som mamma hade ställt fram. Sjukt goda fyllda chokladpraliner som man käkar typ hela julen i Tyskland.
Så jag kan bara säga att jag är nöjd med min dag. Konstigt nog. Snön och en massa socker i kakor och te har fixat till mitt innersta. I alla fall för tillfället. Snart kommer natten och då kan det se helt annorlunda ut igen.
Caspar i snön
Nu kommer en kattälskares video på hur en katt beter sig i snön. Okej okej - den är inte så spännande direkt. Men man vill ju dokumentera allt ändå. Så ni som inte gillar katter: Titta inte. :)
Budskap
Ja, jag vet. Finns inget hemskare en budskap à la Paulo Coelho om att livet är fint och du ska ta vara på varenda ögonblick. Nej, tack - det finns många ögonblick som jag inte vill ta vara på och jag vill aldrig vara med om dem igen. Men det finns lite budskap därute som faktiskt gör nytta, då man läser dem två gånger och tänker, jajamen - jag borde ha satsat lite extra där.
Hittade denna bild på min dator just nu. Jag måste ha sett den och laddat ner den någon gång förra året. Men budskapet stämmer fortfarande. Synd inte fler inser det och synd inte fler har detta på sin ytterdörr, så att de ser det var gång de går igenom den.
Sen finns det ju de budskapen som bara är lite roliga och får en att le som till exempel detta. Fast det fattar väl bara människor som är födda innan 80talet.
Sen finns det de budskap som man helst skulle vilja skrika högt lite då och då. Speciellt bakom ratten eller när som helst egentligen. Roligast som kvinna förresten:
Längst upp
Jag bor längst upp i huset. Trodde jag.
Nuförtiden hör jag steg ovanför mig vilket oroar mig lite. Inte så där smygande, nej - det är någon som gillar att gå i högklackat. Ute ligger det snö o slask och jag kan inte tro att någon vettig kvinna går i högklackat i sådant väder. Så det måste röra sig om ett nyinflyttat spöke som tycker om att gå fram och tillbaks på vinden. Undrar om jag kan övertyga min nya granne att flytta ner till mig istället. Då har katten och jag lite sällskap. Hon kan vara vår sällskapsdam. Synd jag lever i detta århundrade och inte typ 100 år tillbaka. Då hade jag minsann varit gift vid det här läget, haft några barn som leker på golvet, en katt som ligger i min sykorg och leker med en bit tråd och om jag haft riktig tur, en sällskapsdam till mitt förfogande. Vi hade druckit te och pratat om den sista nyutgivna skandalromanen, som vi såklart hade gömt under kudden, när den äkta maken kommit hem från jakten.
Idag sitter katten helst bakom min nya TV och leker med kablar och jag sitter ensam stickandes med smartphonen i soffan och dricker te. Över twitter och instagram diskuteras nutidens skandalromaner (50 shades) - som inte skiljer sig särskilt mycket från dåtidens skandalromaner om man ska vara ärlig. Så ja, ett sällskapsspöke skulle vara uppskattat.
Hoppas spöket läser min blogg. Du är välkommen!!
Snö
Jag älskar snö. Snö är fint. Snö gör världen fin. Snö reflekterar ljuset. Allt blir ljusare och även om man mår dåligt, så hjälper snön att lyfta humöret. Snö är änglarnas socker. De strör lite socker på oss som bara de kan. Så lyssna på Eva Dahlgrens "Strö lite socker på mig", tänk på en människa du älskar och ta en lång promenad i den snökyssta naturen.
Snön virvlar runt och ibland är det så många snöflingor att det är svårt att urskilja dem. Men om du då fokuserar på en snöflingas väg från himmelen till jorden, stannar tiden. Den faller långsamt och om du har tur så landar den någonstans på dig och du får se den unika skönheten. Varenda snöflinga är unik. Lite som vi männsikor. Vi är alla olika men ändå gillar vi att vara tillsammans. Så ta vara på den snöflingan som är din och håll den kär. Så länge du kan.
Sockerbehov
Om man öppnar dörren till mitt skafferi och kollar igenom hyllan med bakingredienser (ja, jag har sorterat mina hyllor), så hittar man en massa olika former av socker. Vaniljsocker, farinsocker, muscovadosocker, vanligt socker, pärlsocker, florsocker, syltsocker, druvsocker och geleesocker. Ja, man hittar socker som passar alla behov och bakverk. Det är bara till att välja!
Sen har vi en annan hylla som jag kallar för godishyllan, där man hittar all världens choklad och även några påsar chips och popcorn. För ibland behöver man varva sockerkonsumptionen med lite salt.
Jag gillar socker. Det kan man nog konstatera. Jag tror det har med barndomen att göra, där man bara fick dricka läsk vid högtider som jul, påsk eller födelsedagar. Godis fick man heller inte mycket av. Jag brukade ha ett litet förråd av godis i min skrivbordslåda, som jag flitigt åt av i all hemlighet. Kanske har jag ett sockerberoende. Eller kanske och kanske - jag är sockerberoende. Men det gör ju inte att jag spårar ur eller blir aggressiv, luktar illa eller liknande, som kan hända vid andra beroenden. Så jag fattar inte varför folk tror att de måste kommentera, hålla föredrag och ha roligt på min bekostnad hela tiden. Det räcker med att fråga och kanske skratta en gång och sen är det nog. Jag sitter ju inte där och kommenterar varenda kaffekopp någon dricker eller hur mycket de lastar på sin tallrik på lunchen, även om det ibland skulle vara bra med mindre mat. Visst, jag har ett sockerpaket på mitt kontor. Men det är för att jag dricker mitt te med socker och brukar brygga en kanna på morgonen som jag dricker av hela förmiddagen istället för att springa till fikarummet stup i kvarten och avbryta mitt arbete hela tiden. Plötsligt blev jag i alla fall någon sorts attraktion och folk kom och tittade på mitt sockerpaket som om jag satt i en bur på zoo. Fnittrande som tonåringar. Men när sockret i köket är slut, då kommer plötsligt en massa människor och frågar ödmjukt om de kan få lite.
Varför kan inte alla vara lite som min bästa vän i det avseendet? Hon ställer fram socker utan kommentar. Frågar kanske om det räcker. Köper socker bara för min skull, om hon inte har något hemma när jag är och hälsar på. Det kallar jag öppenhet och finkänsla.
När man köper en take-away-kaffe på McDonalds får man en påse med socker till. En påse. Oavsett storlek på kaffet. Förstår de inte att man måste sockra sitt kaffe proportionerligt? En påse räcker till en liten kaffe, men aldrig till en mellan eller stor kaffe. Ja, vi som är sockerberoende har det inte lätt i vardagen.
Sen har jag en liten burk med godis (Nonstop för det mesta, men man hittar även punschknappar och geleehallon) på mitt vardagsrumsbord. För det första tycker jag att det är snyggt och sen gillar jag att ta ett par då och då. Jag sitter ju inte där i soffan och käkar upp hela burken. Nej, 2-3 Nonstop lite då och då när suget kommer. Jag tröstäter heller inte. Min konsumption riktar sig inte efter min sinnesstämning. Den riktar sig efter smak och energibehov. Jag gillar att suga lite på en bit choklad när jag tittar på en fin film eller som efterrätt t.o.m. - efter någon väldigt salt pastarätt finns det inget godare än lite mumsig choklad.
Tänk på detta inlägg nästa gång ni känner att ni måste kommentera någons sockerkonsumption. Kanske dags att bara låta det vara?
Välkommen!
En blogg full av socker. Vad vill man mer? Vi börjar med min socker spellista!
Sockra loss, sugarbabes and sugardaddys!