Dancing space

Ibland blir en dag inte så som man har tänkt sig helt enkelt. Den börjar med ett leende och sen slutar dagen med en tår eller två som rullar nerför kinderna. Så borde det inte vara, men ibland blir det så.
Måndagen började med en massa skratt och glada kommentarer. Det var ju dessutom kramens dag. Det måste ju vara den mest hatade dagen för folk som inte gillar att kramas. Jag gillar inte att krama alla människor. Det finns ett par som jag inte behöver krama. Ja, människor som inte står mig nära på något sätt. Som jag inte vill känna i min "dancing space":
 
 
Det där med det rätta avståndet är väldigt viktigt, det var Baby också tvungen att lära sig.
 
Som tur är blev veckan bara bättre och bättre. Tisdag besökte jag pappa som hade hamnat på sjukhuset i måndags (därav lite orolig, ledsen osv.) och han såg rätt bra ut, samtidigt som han låg på min gamla avdelning KAVA i Lund, där personalen är så bra! Så jag lugnade ner mig och åkte till Stockholm tidigt på onsdag. Gick på morgonflyget som var fullsatt som vanligt, fick lite frukost, lite solsken över molnen och en mini tupplur. Landade i min älsklingsstad med plötsligt fulladdade batterier och full av glädje. Gick på kurs och fräschade upp mina kunskaper i Dewey Decimal Classification Codes. Jag var nog den personen som var minst förvirrad på kursen ;) Så jag försökte göra vad jag kunde för att få bort paniken som jag såg spreds i ögonen på de flesta. Lugnade ner dem. Är ju praktiskt lagd. :)
Ja, sen blev det faktiskt lite cider, öl och fish n chips utan vinäger men med en massa ketchup och många skratt. Nog det bästa sättet att avsluta en dag i huvudstaden - ja, eller över huvudtaget med!
Torsdagen skulle jag egentligen haft ett kundmöte, men det blev inställt, så jag fick lite tid över innan flyget gick hem igen. Vad gjorde jag? Såklart gick jag halvt vilse på min väg till Fotografiska, tog en massa panoramabilder på Stockholm och när jag äntligen kom dit såg jag David La Chapelles utställning som är den största i världen. Hela Fotografiska var fylld med hans bilder, installationer och musikvideor. Jag visste inte att han varit delaktig i Britney Spears musikvideor t.ex. Fantastisk utställning. Man är helt flashad efteråt. Bilderna är färgstarka, roliga, ironiska - fyllda med budskap. Det gick ett gäng gamla tanter genom utställningen som utbrast: "Hur kunde han göra sådäääär?" "Nej! Har han förstört..." "Åh fy" i jämna mellanrum. Jag skrattade lite åt dem inombords. Det är ju precis detta han vill förmedla med sina verk. Han vill framkalla precis denna reaktion, men få folk att tänka vidare att se det överdrivna och fatta budskapet. Jag är en fan nu. Helt och hållet.
 
 
Fullt med kändisar på väggarna också.. här har vi Becks såklart med Red Cross:
 
 
Satt uppe i bistron, svarade på mail och samtal med den allra bästa vyn över Stockholm och en väldigt god chokladterrin med hallon och grädde till. Njöt av utsikten, njöt av platsen, njöt av fina tankar och hade det bra helt enkelt. Tänk om man kunde göra så här lite oftare. Det hade varit fantastiskt.
Nu är det iaf fredag - jag önskar er en underbar helg! Jag ska på ultraljud och kolla upp mina pinor lite. Hoppas de hittar något. Alltid bättre när man har en diagnos än när man inte har en aning om varför man mår dåligt.
Trevlig helg!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback