Sockra loss!

Musik är nog den konstformen vi alla gillar mest. Visst, en tavla kan vara inspirerande, men musik kan så mycket mer. Musik, även om du inte skrivit den själv - kan få dig att känna dig precis så som du vill känna dig. Den får dig att uttrycka känslor du annars kanske aldrig skulle våga ge tillkänna. Musik öppnar upp och bygger på något sätt även broar. När man lär känna en annan människa - ställer denna väldigt intima frågan om vad för slags musik den andre gillar... då är det verkligen till att hålla andan. Tänk om den personen säger något jättekonstigt? Något som inte alls passar eller faller i smak? Vad betyder detta då? Är det dödsdomen för en vänskap eller relation? Eller kan man kanske vidga sin horisont och lära känna något nytt som man skulle kunna gilla? Och om den personen gillar samma - är det bra eller dåligt? Blir det tråkigt? Blir det för harmoniskt? Sen gäller det ju också att man lyssnar på musik på samma sätt... Jag älskar att tjejlyssna. Dvs - om jag hittar en låt, som passar till min sinnesstämmning, passar till situationen jag är i eller fodronet (finns nämligen musik som bara funkar i bilen), då tjejlyssnar jag. Då lyssnar jag bara till den låten.

 

Som en vän sa sist "...så du betalar 99 spänn i månaden för Mick Hucknall?" Ja, om han är min man of the month - så är han väl det. man kan väl bara gratta Mick i detta fall! :)

 

 

Finns väl knappt något bättre än att sitta i bilen, skruva upp volymen och sjunga ut all smärta, glädje eller kärlek. Tror det är därför jag inte gillar att samåka.... Så om ni kära kollegor läser detta: Jag gillar er, men jag gillar även att sjunga på högsta volym. Och de där stunderna i bilen är heliga för mitt välbefinnande. Så var god och ring inte. Gärna efteråt. Men inte då. Tack! :)