Att tyda

Läste ett blogginlägg häromveckan om att folk alltid tror att de är menade när man skriver något någonstans. Typ om jag skriver: "Att vissa alltid måste stå i centrum."  eller "Sjukt irriterad" på twitter, så tror minst två personer som läser detta, att denna lilla mening är om dem. Bloggaren trodde det är för att vi är så självcentrerade och tror allt handlar om oss själva. Men jag har en lite annan teori. Jag tror att om jag skriver något negativt, så är det de som har dåligt samvete genetmot mig som tror detta är om dem själva och om det är något positivt som "Lite småkär", är det rent önsketänkande att vara den personen som jag är lite småkär i, som gör att man tror detta är ett budskap riktat till en själv, då den personen kanske är lite för blyg att säga det irl. Varför måste man spela dessa spel egentligen?
Jag skriver ibland vissa saker bara för att få ut dem ur systemet. Jag kan ju inte sitta här och prata med katten hela tiden. Även om han nickar och ger mig ett mjau tillbaka. Men det finns ju situationer, där man bara är sjukt irriterad t.ex. över något som hänt på jobbet - kanske något man har gjort fel eller liknande, men inte vill dela detaljerna med hela världen, då blir det ett kort "Arrrrrgh! Irritation!" utan att kanske någon annan än en själv är menad.
 
Jag försöker att vara tydlig i mina budskap och inte spela några spel. Men jag är också en vän av att lösa saker på ett vänligt, icke stötande och icke sårande sätt. Jag vill behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Jag tror att respekt är det jag värdeskattar mest. Respekt för andra, respekt för andras egendom, respekt för situationer och respekt för andras känslor och tankar. Man måste anpassa sig ibland. Varför ska man leka bulldozer i sammanhang där det inte hjälper någon alls, att man är det? Visst är det en merit att vara ärlig och rak - det försöker jag också vara, även om det inte alltid är lätt - men man måste även veta när man ska vara tyst eller försöka vara lite diplomatisk i sitt budskap. Man måste inte gilla allt andra säger och gör. Man måste inte hålla med alla. Det är absolut inte det jag menar. Men man kan bemöta alla med respekt. Ja, i alla fall så länge tills de inte förtjänar det längre. Om någon sårar mig med flit, besviker mig igen och igen och inte behandlar mig med respekt, då ser det inte bra ut för den personen. Jag kan bli arg. Jag kan slå tillbaka. Men jag gör det på mitt sätt. Och nej, ni vill inte ha mig som fiende. Verkligen inte... :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback