Fredag! Helg! Ja, jag har faktiskt klarat av att jobba en hel vecka på heltid. Är själv lite förundrad. Okej, jag har varit sjukt trött, haft sjukt ont och blivit sjukt irriterad på folk, men en hel vecka alltså....lite stolt är man ju.
Planer inför helgen? Njae inte riktigt. Blir i alla fall inga fyllemess från min sida. Man kan ju alltid hoppas någon annan skickar ett par roliga, så att man får något att skratta över. Men vi får se. Det blir kanske ett glas vin eller bio trots allt. Älskar att gå på bio. Men just nu är det inget som lockar mig faktiskt. Jag vill nog inte se "Sune i Grekland" för 150 spänn.
Vad retar jag mig annars på? Folk som inte svarar på mail. Det är störigt. Man skriver ju för att man vill ha en reaktion. Men tydligen är man rädd för mig. Min bild på företagssidan är väl inte så skrämmande...? Men detsamma gäller ju faktiskt även privata mails. Speciellt när man har något på hjärtat som tynger en, så vill man ju gärna få någon slags respons ganska omgående. Annars blir man ju jätte obekväm med denna person och vet inte riktigt hur och vad och överhuvudtaget. Så kära ni därute som inte svarat - gör det nu. Jag blir tokig om jag behöver vänta en vecka till. Tycker även det är lite respektlöst. Tar er lite tid och formulera er, det är man väl andå värd. Ni kan även ringa om det skulle behövas. Investera lite i relationen. Investera för att få ett gott samvete. DÅ får ni njuta av helgen och ha kul!
Har precis fått min kurs beviljad den 23 januari och jag tänkte lägga lite andra kundmöten 24 och 25/01, så om någon har lust att träffas är det bara att höra av sig till mig! Om ni Stockholmare är riktigt snälla stannar jag kanske även över helgen. Jag vill ju fortfarande se utställningen på Fotografiska som jag missade förra gången. Men det finns säkert lite mer att se och beundra..eller varför inte ta en öl på fredagskvällen? ;)
Min kära kollega har fått för sig att han måste banta. Så nyårslöftet är gjort och nu kör vi igång. Ja, ni läste rätt: VI.
Jag kan ju inte låta honom gå igenom detta drama ensam. Han behöver mig nu, precis så som jag behövt hans stöd i alla mina privata katastrofer de sista 2 åren och det lär jag väl behöva i framtiden också. Så nu stödjer jag detta och tänker käka min choklad hemligt efter att vi ätit sallad.
Ja, fast igår var jag lite småsur. Vi hade bestämt att vi testar den nya salladsbaren som Preem macken tvärs över gatan har fixat, som ska vara såååå underbar. Hur i helvete ska en salladsbar på en mack vara underbar?
Men okej.. den var inte så dum - mycket urval osv.. Men jag behöver något varmt på lunchen, speciellt när jag jobbar. Hemma bryr jag mig inte, om jag äter eller ej, men på jobbet käkar jag och häller i mig te konstant. Vid 12-slaget var han då försvunnen (satt väl i något möte.. jajaja...jag har ju mina teorier) och vår nya underbara receptionist, som är gravid, har cravings och mest tänker på gurka med salt hela dagen, pressade på att vi skulle gå före och hämta hem lite sallad. Jag hade ju inte sluppit i något fall och jag testar ju allt, så de fick bli en stor bytta pastasallad och mozzarella ost för att bli lite mätt. Han som bantar var fortfarande inte inom synhåll. Ja han hade säkert gått och gömt sig bakom Gastegrillen med en hamburgare plus strips. Sen kom han visserligen med någon alibi-bytta med pyttelite sallad i, men ja... jag har ju mina teorier. Jag vet nog. Idag får han göra som han vill, för jag ska lyxa till det med tillbehör (chili-cheese tops, cheddardip, mozzarella sticks...) från MAX med en annan kollega som behöver uppdateras.
Ibland undrar jag faktiskt varför jag är som jag är och är lite för godhjärtad och förlåtande. Jag borde sluta med det där med detsamma. Bara för jag inte gillar att vara osams med folk, betyder det ju inte att de kan göra vad de vill med mig och köra över mig hur som helst. Jag hittar oftast skäl för deras dåliga beteende och förlåter dem bums. Inte bra. Då lär de sig ju inte och gör samma sak nästa gång och jag blir besviken på nytt, börjar tvivla på mig själv och ja - resten känner ni ju till vid det här läget. Men å andra sidan - varför bry sig? Folk får väl bete sig som idioter och jag mår bättre av att förlåta dem, än att hålla på att föra ett slags krig mot dem, som jag ändå inte kommer att vinna. Människor ändrar sig inte. Eller jo - ibland gör de det - men oftast till det sämre. Så varför försöka läxa upp dem?
Ni får gärna börja kalla mig Moder Zo_fee nu eller något liknande gudomligt, nu när alla är förlåtna.
Tillbaka på kontoret efter en väldigt lång tid. Tillbaka på heltid. Ute är det mörkt och jag sitter här inne vid datorn med min adventsljusstake i fönstret, tekoppen ryker och sprider en kryddig doft... lite mysigt att vara tillbaka!
Känns bra att kunna vara det, men när jag kommer hem från en sådan heldag mår jag ärligt talat inte bra och om nätterna kommer smärtan och till och med lite feber tillbaka. Men kroppen behövs nog tränas upp lite, så jag kör på.
Känner mig som en gammal tant som precis orkar uppför trappan till lägenheten, kelar lite med katten, tar en tupplur på en timme och sen fixar lite käk och lägger sig i soffan och stickar vidare på tubhalsduken som nu i alla fall kan klassas som pulsvärmare och samtidigt tittar på Sveriges Mästerkock. Gillar att titta på det och småhetsa på twitter över de som är med. Jag hade säkert fixat det lika bra som dem, men nu är jag ju verkligen ingen tävlingsmänniska. Jag låter ju hellre andra vinna och glädjer mig över deras framgång. Klart man blir glad när man vinner någon gång på Quizkampen och man kan visa att man kan något, men oftast tycker jag spelet i sig är roligare än vinsten. Andra däremot är ju sjukt tävlingsinriktade och blir ju förbannade när de inte vinner. Fast jag skulle hemskt gärna vilja vinna på Triss (mer än 30 kr gånger 1...) eller ännu bättre: vinna i livets lotteri. Någon gång borde jag väl kunna ha så mycket tur och vinna någons hjärta? Och då menar jag inte en kortvarig romans eller attraktion, nej - något beståndigt. Något som håller.
Men jag har ju inte denna tur, så jag får leta efter andra alternativ. Istället för att bara stänga dörren till garderoben och försöka glömma berget med ouppklarade saker tänker jag städa upp i garderoben och kasta bort allt som tynger och ligger och skräpar. Så gör ju andra också, så varför inte jag. En liten vårrensning är nog inte fel.
Igår kom jag att tänka på en massa. Tänk om man visste om att man bara hade typ 6 månader kvar att leva. Vad skulle jag då göra med min tid? När man tänker så, rensar man faktiskt ut i huvudet som man skulle göra med garderoben. Allt köpegods som man har i lägenheten är inte viktigt. Viktigt är det att njuta av situationer, uppleva och uppfylla drömmar och önskemål. Det är mjuka värden som spelar roll. Om jag skulle få ett sådant besked skulle jag inte gräva ner mig och vara ledsen. Jag skulle njuta av tiden jag har med hela min själ. Och precis så vill jag leva nu. Jag vill njuta av situationer och uppleva dem fullt ut, istället för att överdramatisera, vara rädd för framtiden och på så sätt låsa ut mig från att må bra, glädjas och ja: leva fullt ut. Så detta är mitt nyårslöfte. Leva och njuta så bra det går.
Ja, nu har det faktiskt gått ett par dagar och såklart har jag dåligt samvete för att jag inte delat med mig om mina upplevelser. Det har faktiskt varit så mycket att jag var tvungen att låta det sjunka lite.
Fredagen började med frukost och sen en promenad till Nationalmuseet för att se utställningen "Stolthet och Fördom": Stolthet och fördom handlar om villkor och möjligheter för kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige 1750–1860. Från att ha varit beroende av mäns välvilja för att nå framgång går kvinnorna sakta men säkert mot en alltmer professionell yrkesroll.
En verkligen sevärd utställningen med fantastiska detaljbilder. Man kan nästan känna sidentyget bara från att titta på bilderna. Man kan höra det frasa när modellen sätter sig och se hur spetsarna rör sig i en vindpust. Tyvärr fanns det inte mycket tid att ta sig igenom hela Nationalmuseet, så det blev bara den utställningen och sen naturligtvis lunch i Atrium. God mat i bra atmosfär. Det var packat med folk, så vi var glada att vi fick ett bord. Maten är lite speciell - ingen vanlig husman kan man väl lugnt säga, men med inspiration därifrån och inslag av vegetarian/vegan-fronten. Stort urval av sallad, bröd och goda dippar till. Så det är värt ett besök, även om man kanske inte har tid för någon utställning.
Efteråt träffade jag en twittervän irl (in real life). Det var ju lite spännande, för det är ju en sak att twittra och lära känna någon på det planet och en helt annat om man även tycker den personen är rolig att umgås med på riktigt. Fast det gick väldigt bra denna gång också. Man lär sig ju rätt så snabbt, vem som är lite creepy och vem som är okej. Så vi hade faktiskt väldigt roliga två timmar, där det blev en massa skratt och trams.
Sen blev det hög tid för mig att snabba mig hem, fixa till mig och träffa min kusin och hans man på middag. Kvällen hade faktiskt filmkaraktär. Kändes som om man var med, men ändå betraktade allt från sidan - men vi börjar från början: Först blev det två
Dagens
2/3 rött eller vitt vin Fyll upp med fruktsoda samt is
Serveras i vinglas.
Sen åkte vi till Gamla Stan och käkade à la carte på Gyllene Freden med en god vän. Jag började med en ankpaté med fikonmarmelad och sallad, gick sen över till köttbullar med potatismos och istället för efterrätt blev det ett glas portvin Tawny för min del. Mums! Det hela var bara så gott. Fin atmosfär även här. Fast brevid oss satt ett större ryskt sällskap som inte fattade det där med absinth och värmde den så länge så att glasen sprack... inte alla som vet! Efteråt blev det en drink i Gamla Stan - på Le Bar Rouge. Ett glas champagne, med gin och smultron. Även det bara att rekommenderas! Min kusin och hans man avvek efter detta, men jag fortsatte med vår gode vän. Först till Riche, där jag fick vin varvat med champagne, då vin ju blir lite tråkigt efter ett tag. Haha! Och vi hade fantastiskt roligt och pratade om allt och alla. Efter det stack vi in på Berns - undrar fortfarande om den där sexshoppen verkligen lönar sig, eller om det är någon marketinggrej att ha den där. Men det blev lite dans och trams och efter det (klockan närmade sig säkert tre) blev det ett ställe till vid Slussen. Min förmåga att tänka klart hade för länge sedan lämnat mig, som jag märkte när jag messade till Krisaren, som skrattade ihjäl sig över mina lite speciella mess. Vi kan väl kalla dem för krypterade. Lägg till lite bokstäver som sitter brevid den bokstaven du egentligen vill ha och ibland är det bara att ta bort en. Plus se till att hoppa från ett ämne till det nästa i rasande fart. Ja, han hade verkligen kul åt mig nästa dag. Fick nämligen brunch på Söder och vi kan väl säga att en riktig engelsk frukost plus lite smoothies var det som behövdes efter en sådan kväll. Kanske också varför jag inte reagerade starkt på hans outfit som ju var lite speciellt... men men..
Helst hade jag velat fortsätta dagen i hans soffa och spela TV-spel resten av dagen, men man hade ju lite planer. Och är man i Stockholm vill man ju utnyttja tiden så gott det går.
Träffade min andra kusin Maja och hennes man som flyttat till ett helt underbart vackert litet gårdshus på Kungsholmen. De bjöd på fika med en massa grädde och det uppskattas alltid i min familj. Kul att bli uppdaterad från alla håll och kanter vad som händer i släkten. Bio stod på programmet efteråt, men som vanligt var alla de filmer vi hade kunnat tänkas ses slutsålda när vi kom dit - note to oneself: reservera! Men eftersom jag var så himla trött - ja man sov ju inte mycket denna natt - så var jag inte jätteledsen över att vi inte gick. Istället blev det god mat på Vapiano Humlegården. Jag åt som vanligt pasta campanelle med pomodoro e mozzarella och en handfull rostade pinjenötter. Sjukt gott!
Ja och sen var det nästan läggdags för min del och på söndagen gick mitt tåg tillbaka till Lund vid lunchtid. Dagarna gick så himla fort och jag måste tillbaka snart, då jag tvunget vill se David La Chapelle utställningen på Fotografiska, som jag inte riktigt hann med. Men den går ju ett tag till. Så kära Stockholmare, vi ses snart igen! Hoppas jag kan åka upp runt den 21 januari för att hinna med ett seminarium om Dewey Decimal Classification (japp - där fick ni se lite av min bibliotekarievärld) och se utställningen och kanske träffa några nära och kära igen.
Nu sitter jag här i min favoritstad och njuter av att vara mitt i stan hos en god vän till familjen. Kom fram i tid vid 12.40 till Stockholm Central - tog tunnelbanan och vi började helgen med lite glögg. Efteråt gick vi nerför Nybrogatan till Hallwylska museet och kollade in utställningen med klänningar från TV serien Downton Abbey, samt några klänningar ur den Hallwylska sammlingen. Ursnygga klänningar! Skulle faktiskt ta dem på mig om jag hade haft tillfälle idag. De är tidslösa och underbara.
Efteråt drack vi kaffe på NK, pladdrade på och gick en runda genom staden. In på Kaplans såklart för att hälsa på min kusin och kolla in alla diamanter, saphirer och smaragder. Vilka underbara smycken det finns. Vackra broscher och armband som inte är så oöverkommliga som man kanske kan tro. Så om någon vill göra mig mållös.... Ja då vet ni vad ni måste göra!
Efter en god middag blir det lite rött och lite mer skvaller, tills det är dags för mig att hoppa in i drömlandet. Imorgon väntar spännande möten och en rolig utekväll med kusinerna.
Ser på tysk TV. Bachelor 2013 - söker sin kärlek. Han ser inte helt dum ut. Snyggt brunt vågigt hår och snygg i kostym. Påminner faktiskt om två ex pojkvänner, om man nu får säga det. Haha! De flesta män ser ju bra ut i kostym, men tyvärr tycks män inte ha kostym så ofta här i Sverige och när de har en på sig, sitter den oftast inte så där jätte bra. Den får gärna vara lite tight och visa musklerna utan att visa dem - om ni förstår vad jag menar! Haha!
Men tillbaks till Bachelor 2013. Tjejerna har inte visat sig från sin bästa sida ännu. En del är så dumma så att man skämms framför TV:n. Andra är mera fixerade på att visa sig halvt nakna. Inte undra på att han är Bachelor, om det bara finns sådana tjejer som är ute om kvällarna. Man undrar ju lite hur långt man själv skulle komma i ett sådant TV-format. Kamp med 20 andra tjejer om en man. Äh - när jag skriver det så, märker jag att det verkligen inte är något för mig. 20 killar får gärna ta upp kampen med varandra för att erövra mig, men tvärtemot? Nej, tack. Å andra sidan ska kärlek inte vara en kamp. Kärlek känner man och kan inte tvingas på. Såklart kan man kämpa för att bevara en kärlek, men kampen ska inte vara huvudsaken, utan njutandet ska vara det som dominerar. Men hur känns kärlek då? Vad är det man känner? Hur ska det kännas? Hur vet man vad man känner? Man vet när det är dags. Och då kan 19 killar eller tjejer försöka erövra dig - det funkar inte. För du tänker bara på nr 1.
Äkta vänner är tidslösa. Om du behöver dem mitt på natten, så är de där. De sitter och peppar, lyssnar, svarar och allt bara för din skull. Äkta vänner bryr sig om dig. De tycker om dig även när du beter dig som en idiot. Äkta vänner tar hand om varandra. Äkta vänner glömmer inte bort varandra. Äkta vänner har du inte många av.
Jag blev fly förbannad igår kväll. Man blir ju så mycket mera arg, när man blir sviken av någon som man håller av. När man trodde att man hade en bas som man plötsligt inte har och när en enkel fråga blir till ett drama. Nä fy, så arg jag blev. Även om jag inte kan vara arg särskilt länge, så kan jag faktiskt bli det. Om man säger att man är ärlig med varandra, så tillhör det även att berätta obekväma saker som man kanske inte blev tillfrågad om. Det utgör respekt och ärlighet. Känns väldigt dumt, när man märker att man är den enda parten i vänskapen som gör det. Klart det inte alltid är enkelt eller kul att göra det. Men vill man ha en äkta vänskap så får man banne mig ta det också. Man kan inte fega ur allt. Jag gillar att gå vägen med minsta motstånd. Det är säkert en av mina brister. I Tyskland finns det ett ordspråk som fritt översatt lyder såhär: "En bra häst hoppar bara så högt som den måste". Jag anstränger mig inte mer än jag behöver helt enkelt. Men på sistonde har jag märkt att det finns vissa saker som är värda att kämpa för och vissa personer som förtjänar det lilla extra. Ja, så från att vara förbannad och nära på att lägga bort telefonen, säga upp bekanntskapen och skita i personen i fråga, så blev det en lång natt med telefonen i handen. Men även om jag är trött idag och mina planer för dagen behövdes ändras, så är det något man gör när ens vän behöver en. För som sagt, man har inte många personer där man kan vara sig själv i gott och ont, som tar en precis som man är och inte någon fakebild som man kanske skickar ut för att passa in.
Äkta vänner tar hand om varandra och bryr sig oavsett tid och ort.
Efter klänningsdramat, en vilsen kompis och en tupplur blev det tillslut fest igår. Min kompis och jag var bjudna på en nyårsfest i Malmö. Sjukt god mat, snapsvisor, bra tal och såklart roliga nya bekanntskaper. Vid midnatt klev vi ut på Nobeltorget och kollade fyrverkeriet och drack lite bubbel för att välkomna det nya året. Efteråt blev det dans tills det var dags att åka hem och berömma katten för att han stått ut med allt pang - pang utan större skador. Är väldigt nöjd med kvällen. Skönt att kunna avsluta detta år och välkomna det nya på ett bra sätt. Också skönt att veta är ju att ens nära och kära har haft det bra igår.
Idag har jag varit i Lomma, lämnat tryffel hos min morbror och moster, fått champagne att öppna vid ett speciellt tillfälle och skrapat Triss med pappa. Han vann hela 30 kr, som vi ska spendera på två nya lotter. Ibland har man helt enkelt tur! Det är väl ett gott omen för 2013!
Snart blir det dags för mig att njuta av en resa upp till huvudstaden. Ser verkligen fram emot ett par dagar som bara tillhör mig, innan jag ska börja jobba för fullt igen. Hoppas på lite skoj och stoj!
Snart dags att förbereda sig för festen ikväll. Den blir säkert inte så storslagen som att vara i NYC på Times Square - någon gång tänker jag vara där med den personen jag älskar och bara njuta av att det är vi två i ett hav av människor. En fin film är ju också "New Years Eve" om vilka förhoppningar man har och hur man med enkla medel ändå kan uppfylla rätt så många nyårslöften. Så om ni stannar hemma ikväll så måste ni bara titta på den.
En annan liten film man har tittat på i alla år är ju "Dinner for One" - jag som ju heter Sophie har fått höra "Cheerio Miss Sophie" ett antal gånger på olika tillställningar.
Vad ni än gör idag, så hoppas jag att ni får en bra kväll. Även om ni kanske inte kan fira med den personen ni gillar mest i världen eller är sjuka eller jätteglada just nu, så önskar jag er att kvällen blir fantastisk ändå.Och såklart önskar jag allt gott för 2013. Må hela det året bli som min sommar 2012 var! :)
Och ett tips: om ni nu tvunget ska gå in i nyårslöftenmarathonen - lova något ni verkligen vill att det ska funka och ta form. Då blir det något av det också!
Tydligen inne att skriva sådana. Kan sammanfatta mitt år rätt så snabbt: vintern - skit, våren - halvskit, sommaren -underbar, hösten - halvtunderbar med inslag av skit, vintern - skit. Så där ja - det var mitt år 2012. Hur har det varit för er? Tur man redan är halvt igenom vintern, så kan ju våren komma och då är det bara halvskit igen :)
Alla ni som står därute redan nu och skjuter upp fyverkeri i luften - tänk på husdjuren som är livrädda för allt detta. Nyårsafton är ju redan hemsk för dem, men att smygstarta 2 veckor innan är ju inte det bästa för dem. Så gör som vi gjorde förra året istället och investera i sådana papperslyktor som flyger iväg med en tanke eller önskning - så mycket finare än när det bara säger pang-pang! eller?
Nyårsafton blir nu helt annorlunda än planerat. För några veckor sen hade jag ju tänkt fira på ett sätt, sen blev det ett annat, sen blev det middag hos mig och utgång efteråt och nu blir det ännu roligare: först middag hos mig för mig och min kompis och därefter ska vi crasha en fest i Malmö. Tänka sig crasha en nyårsfest, där min kompis bara känner en kille som inte ens 'äger' festen och jag ingen alls. Så jag som säkerligen kommer att vara äldst (minst 6 år) tänker agera som antingen wingman eller förkläde. Ska se vad situationen kräver. Men vad tar man på sig på en 'ungdomsfest' nuförtiden? Ska man ha något på sig överhuvudtaget? Klänningen ska väl vara så kort som möjligt? Kanske med lite spets? Högklackat såklart och en massa glitter och glamour. Så nu står jag här framför mina samlade klänningar och undrar vad jag ska ta på mig. Skulle gärna vilja ta på mig min axelbandslösa korsageklänning - men tyvärr har den blivit lite stor, så allt den klänningen kommer att göra är att glida neråt och kanske låta någon se något som inte är meningen, man är ju lite pryd.. Undrar om mamma kanske kan fixa till den innan nyår - hon brukar vara flink med nålen. Eller så kanske det behövs en ny....? ;)
Då har nästan två dagar gått och jag har inte haft tid att skriva en rad. Fy på mig! ;) Men å andra sidan helt okej att ha ett liv brevid internet också ju.
Igår träffade jag mamma ute på stan - jag tänkte handla lite smågrejer till dagens glögg & choklad eftermiddag hemma hos mig, plus att jag ville kolla in lite nya objektiv för min reflexkamera. Gick in i Nikon affären i Lund och hamnade hos en äldre herre som verkligen kunde sin sak. Blev så imponerad att jag verkligen köpte objektivet rakt av honom utan att kolla om MediaMarkt eller liknande hade samma för kanske några slantar mindre. Service och att kunna sin sak ger kunder. Jag som säljare fick mig en liten lärostund där i fotobutiken. Han chitchattade inte - han levererade och gav mig precis det jag ville: ett objektiv för porträttbilder. Är jätteglad för köpet och jag kommer säkert gå tillbaka dit för att fixa lite annat.
Hittade även ett par dukar och en glittrande guldkofta i mellandagsreans kaos. Så ja, jag är nöjd! Efteråt blev det en liten tupplur och jag vaknade av ett mess. Först tänkte jag faktiskt inte svara särskilt mycket, då jag var rädd att det skulle riva upp lite sår igen, men man är ju som man är och såklart svarade jag. Är väldigt glad att jag gjorde det, för vi fortsatta att chitchatta hela kvällen till långt in på småtimmarna och jag fick en väldigt trevlig kväll. Skönt när man har en person i sitt liv, som man kan vara sig själv med i alla väder, även om det är lite stormigt just nu.
Idag var det då dags för min glögg & choklad eftermiddag med några vänner och deras barn. Jag har ju i princip varit en tryffelfabrik detta år - gjort sats efter sats och vem ska äta allt? Så varför inte bjuda andra på det istället för att bli ensam tjock! Haha!
Fixade även lite annat gott, som crustader fyllda med blåmögelost eller camembert med päronmarmeladtopping i ugn (gott!!!) och sen såklart några fyllda med räkröra och toppade med räkor. MUMS! Små enkla saker är då oftast godast. Har nu alltså specialiserat mig på förrätter och tryffel. Om ni undrar... Fick en massa komplimanger för min 'huslighet' och förfäran över att jag inte gjort päronmarmeladen själv var stor. Skulle ha toppat med min underbara äpplegelée kanske... det får bli nästa gång! ;)
Hade i alla fall väldigt trevligt och jag tror alla blev mätta och nöjda. Katten gömde sig i skåpet - han blir alltid lite skraj när det är barn med och många vuxna som pladdrar på. Så han är, liksom jag, helt utslagen nu och ligger och snufsar till i sömnen vid mina fötter. Jag avslutade dagen med Karins lasagne (godaste snabbmatslasagnen jag ätit hittils faktiskt) och lite sallad med päronklyftor och en helt underbar film: The lake house. Har ni inte sett den, så måste ni bara. Handlar om en väldigt speciell distansrelation - mer säger jag inte. Men fy så surt att gå och vänta i 4 år på rätt ögonblick för att träffa sin kärlek och slutligen få leva den. Fast jag tror inte på dålig tajming egentligen - visst - i filmen så är det faktiskt så - men irl tror jag inte att det finns. Bara man vill så kan man övervinna vissa gränser och distanser. Men det behövs två för en relation. Så om bara en vill så blir det inte mycket av det.
Hej Stockholm! heter det snart. Jag har bokat en resa upp i vecka 1/år 2013. Ser fram emot besöket. Detta är min julklapp till mig själv. Har ju varit lite smådeppig nu på sistonde och jag blev direkt lite gladare när jag hade bokat. Dessutom blev det en resa upp i 1:a klass för att den var billigare än 2:a klass med SJPrio. Så jag lyxar till det. Ser fram emot att se mina favoriter uppe i huvudstaden.
Vad jag har planerat? Jag ska se en utställning på Nationalmuseet innan de stänger pga renovering och sen är jag intresserad av att se David LaChapelle på Fotografiska. What else? Jo, jag ska promenera, flanera, fika, shoppa, titta, skratta, le, prata, dricka vin, dricka té, gå på bio kanske och bara njuta av min favoritstad i januari. Jag hoppas på lite solsken, så att jag kan använda mitt snart nyinhandlade objektiv... Åh vad jag älskar denna stad. Nordens Venedig. Min pärla.
Det finns meddelanden man ej vill öppna. Man vet att det bara står en massa tråkigheter i dem. Typ: Varför har du inte gjort det? Varför sa du så? Varför hör du inte av dig? Jag är besviken. etc. Har just nu ett sådant mess i telefonen. Tur man har ställt in att man kan få en liten förhandsgranskning av messen innan man öppnar upp dem. Så där ligger det och skvalpar och jag tänker bara, varför har den personen inte bara hört av sig själv istället? Men att ge någon annan dåligt samvete det kan man ju alltid göra - ja jag vet att jag borde ha hört av mig, men att höra av sig pga att man måste är väl inte rätt heller.
Sen finns det ju de meddelanden som man bara springer till telefonen, så fort man hör att det plingar till - man kanske till och med har ett speciellt pling till den personen. Då kastar man sig över telefonen, som man aldrig har på ljudlöst för att inte missa ett enda litet mess. Sådana mess får man gärna många av.
Så ni som inte vill ge mig dåligt samvete och bara vill vara snälla: gör mig glad och skriv en fin liten rad.
Slängde ut frågan på twitter, vem jag skulle fyllemessa och fick som svar nummer 15 i min telefonbok. Ojoj... ingen bra idé - det var ju stalkar-exets nummer. Så nej, det låter jag hellre bli. Sen skulle jag ta nummer 23 - oj, då blev det ett ex igen - man kanske borde städa upp i telefonboken. Men å andra sidan är det ju skönt att veta vem det är som messar eller hör av sig. Man kanske borde göra en exlista i telefonboken - man har ju en favoritlista också. För att ha dem under kontroll, men ändå inte ha dem mitt i alla andra. Men tänk om den nya killen hittar listan och börjar undra varför det finns en lista med typ xx antal manliga namn? Äh, nej... blir bara meckigt. Och varför skulle de få en extra behandling?
Fast favoritlistan borde jag ju också ändra på och ta bort de där speciella ringtones som "I just called to say I love you". Budskapet är nog inte likadant nuförtiden. Eller så låter jag det bara vara, ler lite sentimentalt om den personen skulle ringa och njuter lite av Stevie Wonder.
Ja, så var juldagen nästan över och man sitter här på soffan med katten i knäet och ett glas rött framför sig. Det var inte igår man drack lite vin. Så ja, de två glasen jag har hällt i mig känns rätt så bra. Så detta får bli ett fylleblogginlägg. Nejjj... skojar bara! Jag är ju en vuxen människa! ;)
Juldagen började stressigt med att fixa juldagens lunch meny. Familjen kom vid kl 13.30 med presenter och godis, som alltid uppskattas. Katten som innan mest hade retat gallfeber på mig pga att han tvunget ville käka upp pepparkakshuset, sen laxen och sen köttet och sen började om från början igen, så fort något var oåtkommligt... var plötsligt världens snällaste och goaste och flörtade hejvilt med morsan.
Jag serverade följande:
Förrätt: Laxtartar på ruccolabädd med en skiva lax (som var gravad i citron och salt)
Huvudrätt: Oxbiff med rotfrukter, ugnspotatis och rödvinssås
Efterrätt: Kardemumma - kanel pannacotta med marängtopp
Kan väl faktiskt säga att det var sjukt gott! Och jag hade dukat lite fint med pappas ungkarlsporslin, silverbesticken och äpplen doppade i socker.
Så det var väldigt lyckat! Det var knappt att de ville gå. Men man ska ju gå när det är som bäst. Och jag var rätt så glad för den lite längre tuppluren jag fick efteråt. Känslan av att ha gjort tre andra människor glada, belåtna och mätta är en helt underbar känsla. Det är värt allt besvär - fast besvär har det ju egentligen inte varit. Jag älskar att bjuda in, skämma bort, överraska och glädja människor jag gillar.
Är faktiskt fortfarande helt slut, så jag tänker bädda ner mig med mitt glas rött, katten, en varm vetekudde och flera täcken och kolla på någon mysig film, som får en att hoppas att kärleken finns någonstans därute och bara väntar på mig.
Hoppas innerligt att ni haft en riktigt bra julafton med allt som det innebär för er. Min var över förväntan faktiskt. Jag som trodde jag skulle sitta där i min hörna, titta upp lite då med sorgsen blick och hosta lite i min näsduk som jag håller i fast grepp. Oj, jag tror jag hamnade i ett annat århundrade där igen. Nej, riktigt så hade jag inte tänkt mig att julen skulle vara, så jag började dagen med att skicka sms till alla nära och kära: några fick en liten rim, andra en snäll tanke och andra ska vara jäkligt glada de fick ett mess överhuvudtaget..
Mamma och jag gick i kyrkan efter att jag handlat in de sista ingredienserna till min långlunch som jag bjuder på idag. Kyrkan var tyvärr inte full alls. När jag var liten var det så proppfullt att man fick vara där minst en halvtimme innan för att få en någorlunda plats. Men nu var det nästan inga barn där och de barnen som var där hade svårt att uppföra sig. Man måste inte prata och hålla på när prästen eller någon annan läser ur evangeliet. Men visar man barnen inte hur det funkar, så kan de heller inte bete sig som de borde i sådana sammanhang. Tur man skrev detta i en halvprivat blogg annars hade jag väl fått en shitstorm klass 2 varning för detta. Man kanske får en upprörd kommentar om "dagis uppfostrar ju våra barn, det är inte mitt fel". Ser nästan fram emot det.
Strunt samma - det är jul. Och julafton startade med kyrkan, sen blev det julbord hemma i Lomma hos föräldrarna och efteråt kardemummakaffe (mums!) med en massa goda kakor och lussebullar och därefter blev det presentutdelning. Vi hade rimmat för fullt - mamma, som är lika dålig som jag på det där med att vara påhittig hade kollat på nätet, men det kanske inte heller var en jättesmart idé... Pappa lekte jultomte och läste alla rimmar på sin klingande svyska (svensk - tyska) och med en massa godis i munnen - ja undra ni varifrån jag har mitt godissug! ;) Vi skrattade så vi grät i alla fall och alla blev supernöjda med sina klappar. Jag fick äntligen mina urbanears, som jag ska njuta av när jag åker tåg eller är ute och powerwalkar. Sen blev det en mixer (som jag önskat mig sen i augusti) - tyvärr har man inte mannen kvar, som skulle ha fått njuta av smoothies osv. ur den, men jag kan väl alltid fixa en gazpacho eller likande till mig själv i den. Lite pengar och presentkort från mediamarkt ska ge mig ett nytt objektiv för min reflexkamera och sen blev det såklart en myspyjamas, som varje år. Ja, så jag är fantastiskt nöjd! Till och med katten Caspar fick en julklapp: en veckas SPA uppehåll i Lomma beach med fri kost och logi och en massa korvar. Visst var det gulligt av mina föräldrar?
Nej nu måste jag fixa lunchen - annars blir det inget! Hörs/Läses sen!
