Jag har lyssnat på gospelvariationer hela kvällen medan jag har slagit in klappar, stickat, käkat tryffel och haft en kelig katt i knäet. Gospel gör en ju verkligen glad. Är faktiskt imponerad över hur mycket livsglädje som strålar ut ur en gospel. Man börjar vicka på höfterna, nynna och ibland så sjunger man med på hög volym och börjar till och med att le igen. Gospel hjälper själen och framför allt hjälper det ett brustet hjärta mer än att lyssna på melodramatiska låtar, som väl mest får en att vilja försvinna från jordens yta. Så jag tänker fortsätta med gospel och försöka glömma alla onda och ledsna tankar.
Jag har kanske inte haft världens tur detta år, fast jag trodde det en kort tid. Men tydligen blir jag prövad gång på gång för att vara redo att möta lyckan när den väl visar sig. Fast man blir ju lite otålig. Jag fyller ju faktiskt 34 nästa år. Någon gång borde jag väl få se en liten skymt av det alla andra verkar ha sen flera år tillbaka. Är ju inte något dåligt parti egentligen. Jag skulle vilja ha mig i alla fall ;)
Undrar om det finns en man som är som jag därute? Haha, skojar... :) När jag stod i duschen imorse tänkte jag efter vad det är som jag ser som den perfekta mannen. Typ om jag skulle kunna baka en man till mig själv, hur skulle jag vilja ha honom? Först tänkte jag faktiskt på inre värden som intelligens, humor osv., sen på ytligheter som en god kroppshygien (för ärligt talat - vem vill ha en sunkman som inte duschar varje dag och tar hand om allt sitt kroppshår? Och nej, jag köper inte det där med torr hy - det finns duscholja.) - men sen tänkte jag en runda till och la märke till att allt utom det där med kroppshygien är relativt. Det som är viktigast ändå är att han respekterar mig, älskar mig och tar hand om mig i alla lägen - precis det som jag även ger tillbaka. Så nej, jag har inget ideal - jag vill inte ha någon modellsnygg typ utan hjärna och hjärta - nej, jag vill ha en man med substans, en man som är villig att ge, en man som är min bästa vän och jag känner mig trygg med. Fast det skadar ju iofs inte om han är lite snygg också och skickar blommor och vykort lite då och då.
Julen är nära och ute snöar det. Ja det snöar inte bara så där litegrann - nej, det är snöstorm på gång med en fin klass 2 varning. Så jag hoppas ni tar hand om er och ta det lugnt idag. Själv har man handlat mat till juldagen. Har bestämt mig för laxtartar som förrätt och oxfilé med grillade rotfrukter och en massa sås som huvudrätt och pannacotta med kanel som efterrätt. Det låter väl inte så dumt? Jag har inte stressat ett dugg i år. Klapparna är klara - de måste bara slås in och dekoreras med en kanelstång - det doftar ju ljuvligt! Tryffeln ligger som sammet på tungan och julmusten står brevid mig. Ute snöar det för fullt. Nu blir det lite netflix med romantiska filmer i sängen. För tar ingen annan hand om en, när man är krasslig, så får man göra det själv. Katten njuter av att ha mig nära och han värmer mina kalla fötter. Kan det bli bättre? Ja. Men inte för tillfället.
Jag hoppas verkligen att ni får en helt underbar jul med era nära och kära. Håll om dem och njut av närhet, värme och tillgivenhet.
Fick mitt första kik-mess igår natt. Tänk att man fick användning för den jäkla appen. Hittar ju ingen i den. Hur ska man veta vad folk heter i något förbannat chatprogramm? Vet ju knappt hur jag själv heter. Ehh.. kollade precis: Zo_fee. Så om någon som är snäll och inte creepy och inte flörtig, vill kik:a - adda mig.
Ja nu ligger man här en lördag. Dan före dan före dopparedan. Lördagen före jul och allt bara rinner. Inte bara näsan som fått för sig att verkligen ta det steget vidare, nej, det är även huvudet som dunkar p.g.a. förkylning och toklite sömn och tårar som rinner. Fan, vilken härlig jul man fick i år också. Ja, den kan nog inte bli sämre. Där har man gått och investerat allt från en massa känslor, tid, hälsa och ja pengar också när man tänker på det - man reste ju hit och dit - i någon och fått absolut ingenting tillbaka. Kul. Inte ens ett vackert julkort - ja inte ens ett fult.
Man har engagerat, peppat och stött. Man har älskat och gett. Man har välkomnat och varit öppen för situationer, man inte hade haft på kartan innan. Man har tagit allt med ett litet leende och skratt. Man trodde ju att det var ömsesidigt. Jo, jag var dum nog att öppna mitt hjärta på vid gavel. Något jag inte kommer att göra igen.
Tydligen var man en 'sommarkatt' som var rolig att ha ett tag, bli omhändertagen och välkomnad av egoistiska skäl, men när kissemiss blev för tillgiven, när man flyttade tillbaka till stan och sina vänner igen, då var det inte lika kul längre och man lämnade tillbaka sommarkatten för att dö.
Älskar denna låt av Dolly Parton. Hard Candy Christmas. Den talar direkt ur mitt hjärta:
Och detta videoklipp visar dessutom underbar bilder av min lilla hemliga idol Marilyn Monroe. Tycker att hon är urtjusig och underbart kvinnlig. Tyvärr var hon ju inte så lycklig som man på utsidan kanske skulle kunna tro. Fassaden av glamour, skratt, skoj, kärleksaffärer och upseendeväckande aktioner var bara där till att dölja det dåliga självförtroendet och saknaden av lycka. Synd att hon inte träffade någon som hon kunde vara hon med. Som hon kunde lätta på fassaden och släppa loss lite med.
Lyrics på Hard Candy Christmas
Hey, maybe I'll dye my hair
Maybe I'll move somewhere
Maybe I'll get a car
Maybe I'll drive so far
They'll all lose track
Me, I'll bounce right back
Maybe I'll sleep real late
Maybe I'll lose some weight
Maybe I'll clear my junk
Maybe I'll just get drunk on apple wine
Me, I'll be just
Fine and Dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting through tomorrow
But still I won't let
Sorrow bring me way down
I'll be fine and dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting through tomorrow
But still I won't let
Sorrow get me way down
Hey, maybe I'll learn to sew
Maybe I'll just lie low
Maybe I'll hit the bars
Maybe I'll count the stars until dawn
Me, I will go on
Maybe I'll settle down
Maybe I'll just leave town
Maybe I'll have some fun
Maybe I'll meet someone
And make him mine
Me, I'll be just
Fine and dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting throung tomorrow
But still I won't let
Sorrow bring me way down
I'll be fine and dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting through tomorrow
But still I won't let
Sorrow bring me way down
I'll be fine and dandy
Lord it's like a hard candy christmas
I'm barely getting through tomorrow
But still I won't let
Sorrow bring me way down
'Cause I'll be fine (I'll be fine) Oh, I'll be fine
Tycker ju tanken är lite lockande att allt går under och livet kan börja på nytt. Men kan solen kanske sluta skina där ute? Det funkar liksom inte med domedagsstämning och sol. Och snön som ligger därute som florsockret på mitt pepparkakshus? Tur att man själv känner sig som en tickande bomb som snart säger Pang!. Den gick upp lite igårkväll. Kan väl säga att jag inte är lika snäll och medkänslig eller vad man nu ska kalla det när jag är sjuk. Då borde man inte jävlas med mig.
Ja, så här sitter jag på sängen i min pulka, redo att ta fart in i vida rymnden. Men inget händer. Solen skiner. Jag tickar och livet går tydligen vidare. Jäkla skit. Kan man kanske hjälpa till lite? Ska fundera ut något när jag ändå sitter här i pulkan med min laptop på knäna.
Måste städa trapphuset också. Vad det nu hjälper när det ändå går under med allt annat. Eller så inte. Eller asch. jag tickar vidare då.
Igår åkte morsan och jag in till storstaden Lund för att handla lite julklappar och pynt och titta i affärerna. Det enda morsan handlade var en stor kalkon och en kockmössa. Undrar vem som får det i julklapp?? Jag däremot slog till och köpte en julig brödkorg (för att jag som ensamstående BEHÖVER en brödkorg - får ju inte plats med allt bröd jag käkar på en tallrik) och det är bra om brödkorgen matchar kökshanduken och de små burkarna som jag tänkt fylla med den härligaste tryffeln...
Ja och sen julklapparna... hittade faktiskt inte en enda skivaffär - de har lagt ner, pga att folk lyssnar annorlunda och tydligen inte samlar på skivor längre. Så pappa får något annat istället. Hoppas han inte läser denna blogg, så jag kan berätta att jag hittat en urgullig bok om en äldre herre i Lund som hittar en övergiven kattdam och hur denna äldre herre blir lite förälskad och hittar en ny uppgift på äldre dagar. Har dock fortfarande inget till morsan - hon vill ju bara ha ett latinskt lexikon. Ska kolla med de andra medlemmarna i familjen om vi ska lägga ihop till en sådan rolig present eller om vi ger henne något tråkigt som body butter från Body Shop eller liknande lyxiga saker.
What else? Jo, jag bjöd morsan på lunch i nya fina saluhallen i Lund. Det blev rödspätta med god remoulad från Malmstrens fisk. Väldigt gott! Rekommenderas varmt!! Sen gick vi en liten runda, köpte 10 rosor för 10 kr och gottade oss framför chokladpralinerna.
Hjälpte morsan att boka en resa upp till Stockholm efteråt. Är ju själv också lite sugen på att åka upp snart igen. Är ju stormförtjust i denna stad och i dess invånare med den där lite lustiga dialekten. Försökte härma stockholmskan med min väldigt skånska kollega häromdagen - vi höll på att dö av skratt. Men sen har vi ju också interpreterat Carolas låt Främling på skånska: "soam Mouna Liusa harrrr sitt läendä.." Allt låter lite roligare och mysigare på skånska. Eller hur?
Roligt och roligt. Idag är det ju dagen där jorden ska gå under. Fick ett mess med en inbjudan igår till herrmiddag ikväll. Svarade med: "Men världen går ju under! Hur gör vi då?" Så antingen går den under ikväll eller så sitter jag med tre herrar varav en är min bror och diskuterar världens undergång ändå. Eller så ligger jag på soffan och tycker synd om mig själv för att jag är väldigt förkyld och mitt immunförsvar är icke-existent. Och så tycker jag synd om mig själv för att jag bor i Skåne, där det inte ligger snö och jag ju har en pulka nu som jag vill använda mig av.
Men i eftermiddag ska julen firas in på kontoret. Ska dit och krama mitt lilla hjärtegryn Edvin - eller nej, inte krama... jag är ju förkyld. Får peta och kittla honom i magen med någon linial eller liknande. Edvin är 7 månader. Men vi är lite småkära. Fick ett julkort av Edvin också. Vi tänker gifta oss om typ så där 18 år.
Så nu har jag skrivit en massa trams och fyllt sidan med onyttig information. Varsågoda! :)
Min kära vän Magdalena (http://potatishaxan.blogspot.se/) länkade till ett helt fantastiskt porslinsset på fejan och jag kan inte inte lägga upp det här. Vi bokslukare, bokälskare, bokomaner - eller ja, kalla oss bibliotekarie.... Vi tycker om böcker i alla fall. Och vi älskar såklart detta porslin. Så om ni ser det någonstans och känner att ni vill göra mig lycklig. Då ska ni slå till:
Visst är det skitsnyggt? ;) Tänk att sitta med Mr Darcy vid detta dukade bord och njuta av en underbar söndagsmiddag? Det hade ju faktiskt varit lite nice.
"Tjena gumman! Jag heter Fred Feber och vi har träffats förut. Tänkte att vi kanske skulle kunna umgås lite igen. Du och jag liksom. Jag tänkte först ge dig lite rysningar och sen tänkte jag hotta upp dig lite. Tycker du är lite kall just nu. Vad sägs? Ska vi testa lite och se om vi funkar ihop - du och jag? Vi kan ju dejta i typ 1-2 dagar och sen känner jag efter om jag har lust att stanna hos dig och ge dig lite hallucinationer och annat kul. Jag är faktiskt jävligt bra på detta. Det vet du ju från förra gången vi umgicks lite. Tja, jag var ju faktiskt så duktig att du hamnade på sjukhus! Tänk dig det du! Jag är fantastisk på det jag gör. Jag har inspirerat många! Jag är riktigt bra på att sjunga också: 'You give me fever... FEVER!' Visst var det ballt??"
Jag svalde och tänkte 'Oj, hur gör jag nu? Måste formulera mig på ett bra sätt.':
"Hej Fred, kul... eller njae... inte så kul att du dyker upp just nu. Du jag har semester och jag vet att du brukar dyka upp då. Men jag känner faktiskt inte likadant för dig, som du kanske gör för mig. Lite ensidigt - vet du vad jag menar? Tycker att du har haft kul med mig lite för länge nu, det behöver faktiskt inte bli tajtare än som vi har det nu. Eller jo - jag vill faktiskt göra slut med dig. Men det finns vansinnigt många människor därute, som säkert vill få lite hallucinationer och ha lite skoj. Du är ju attraktiv - på ett väldigt speciellt sätt. Men jag tror inte vi passar så bra ihop."
Sen svalde jag 2 ibuprofen, drack lite mjölk med honung och somnade. Hoppas han förstod vad jag menade och drog...
Är nu officiellt 100% tillbaka igen och officiellt 100% på semester till och med den 7 januari. Låter ju rätt bra, eller hur?
Dagens plan är en tur till kontoret - ja jag vet ju att jag är på semester... men mina julkort skriver sig inte av sig självt. Lunch med grabbarna står också på agendan och sen får jag väl fylla på kylskåpet lite - det är tomt och/eller fullt med utgångna saker, när man inte varit hemma ett par dagar. Plus att jag har en massa julgodis där också, som står och väntar på rätt tillfälle att titta ut och glänsa. Måste även bli av med denna hemska förkylning jag dragit på mig någonstans i huvudstaden eller på väg upp. Tåg och tågstationer är ju bacillernas paradis.Har varit lite snorig och hostig hela natten. Tog ibuprofen någon gång vid 4 tiden för att motverka. Än så länge har det inte hänt mycket.
Ikväll blir det tapas på en bar i Helsingborg. Gillar tapas starkt. Små rätter som man kan plocka lite som man vill - många smaker och allt är bara gott och smarrigt. Hoppas att restaurangen är bra. Kikade precis lite på menyn och har redan hittat lite smått och gott. Ser i alla fall fram emot kvällens nöje. Alltid kul att gå ut och äta i bra sällskap.
Annars har jag inte speciellt många semesterplaner. Tänkte främst bli riktigt bra igen, för att kunna starta om på riktigt igen nästa år. Det kanske blir en tur upp till Stockholm i mellandagarna. Roligt när man får höra att man är saknad och folk frågar när man kommer igen. Man vill ju inte göra någon besviken! ;)
Nu börjar snart julveckan med allt som det innebär. Jag är inte speciellt förtjust i tanken på jul och nyår detta år heller. Egentligen tycker jag att jul är en fin högtid. Jag gillar det stämningsfulla i det hela. Jag tycker om att gå i kyrkan på julafton och sjunga ut all glädje och glömma all sorg. Sen njuta av familjen och äta gott. Julklappsutdelningen är ju också en höjdpunkt. Att läsa julklappsrim, skratta och se andras glädje över det man har hittat till dem. Även att handla julklappar är roligt. Ibland har man redan spanat in något man vet att t.ex. pappa blir glad över. Ibland måste man gå igenom affär efter affär tills man hittar den perfekta gåvan. Eller förberedelserna i form av att baka pepparkakor, lussekattar och annat gott. Eller att göra julgodis som man kan sitta och njuta av när man läser sin julklappsbok i var sitt hörn av soffan. Och julfesterna från jobb och vänner. Eller att gå på en sådan där riktigt mysig julmarknad, stanna till och dricka lite varm, väldoftande glögg. Men julen har tappat sin charm för mig. Mina planer för detta år har ändrats och nu försöker man få ihop en fin jul trots allt.
Jag skulle vilja vara tillsammans med mina nära och kära och bara njuta av julledighet och se fram emot nyårsafton. Man vill ju även fira nyår med någon eller några man verkligen trivs med och gillar. Man vill välkommna det nya året och avsluta det gamla med ett leende. Speciellt när det förgångna året kanske inte alltid varit som tänkt, är det skönt att kunna avsluta det i angenämt sällskap, utan att behöva fejka och vara så där låtsasglad bara för att det är nyårsafton. Det behöver inte vara något pretentiöst med en massa champagne och dyra fester. Det räcker att ha ett tomtebloss i ena och kanske ett glas sprudlande i andra handen. Men det rätta sällskapet är viktigt.
Vad är en relation? Gjorde en sökning i NE (National Encyklopedin) och man får ut flera träffar.
1 - i matematiken: ett samband mellan två storheter
2 - ett logiskt grundbegrepp
3 - förhållande (mellan två [eller flera] företeelser; känslomässigt förhållande (mellan två eller flera personer).
Gillar matematikens tolkning av begreppet: Ett samband mellan två storheter. Visst är det tjusigt? I say no more - ni får tänka på det där alldeles själva. Kanske tänka på vad som är 'storhet' för just dig? Hur ett sådant samband kan se ut?
Sen det där med logiska grundbegreppet - ja det säger sig självt att det är något logiskt och grundläggande med en relation. Eller?
Den trejde träffen jag fick beskriver ett känslomässigt förhållande. Men vad innebär det? Vad ÄR en relation egentligen? Vad innefattar en relation och vad utesluter den? Enligt den beskrivningen ovanför behövs det inte mycket till att beskriva en företeelse mellan två eller flera personer: en ingrediens: känslor. Men hur starka måste de vara? Kan man mäta dem? Är de lika för alla? Är det kärlek? Är det sympati? Är det mer eller mindre? Måste man ha 'The Talk' för att känna sig tillhöra en relation? Får eller måste det finnas attraktion? Får eller måste det ingå sex? Vad är det om två personer gillar varandra väldigt mycket, trivs ihop, känner sig attraherade av varandra och njuter av varandras närhet? Är det en relation som den beskrivs? Är det det som innefattar en relation? Eller är en relation något som måste defineras och som måste beskrivas med ord?
"Personer i ett förhållande tenderar påverka varandra, dela deras tankar och känslor, samt delta i aktiviteter tillsammans. På grund av detta ömsesidiga beroende kommer något som förändrar eller påverkar en medlem i relationen i någon grad också påverka den andra medlemmen." [ur Wikipedia under social relation]
Är det detta det handlar om? Är detta svaret på min fråga? Är det påverkan som gör att man har eller inte har en relation? Eller är det något annat som måste läggas till? En nypa av något?
Andra gången på kort tid att jag vinner något. Och jag som aldrig vinner ens på en jäkla trisslott. Men nu är lyckan i spel tydligen med mig. Jag vann 2 glas på scoutgårdens julmarknad i Lomma och nu har jag vunnit en överraskning genom Twitter. Aftonbladet Söndag @AB_Sondag hade en liten tävling om att den som blir följare nummer 500 får en liten present. Det blev jag!! Kan ni tänka er det! Jag! Den tjejen som är med på typ alla lotterier som livet bjuder på och aldrig vinner. Som vi säger i Tyskland: "Glück im Spiel - Pech in der Liebe". Fast är inte kärlek också ett slags lotteri? En tombola där man först blir ihopkastad med en massa andra och om man har tur blir man dragen av någon som tycker att du är en riktig vinst och ingen nitlott. Men hur ofta händer det? Att man vinner på riktigt?
Ja, om ni frågar mig så är det väldigt sällan. Men jag är ju den sista som ger upp hoppet. Så jag hoppas vidare på att någon ska fiska upp mig ur fiskdammen och blir glad när jag hänger på kroken - sprattlandes, viftandes och skrattandes.
Men man kan vinna på annat sätt också. Jag sitter på tåget; jag reser första klass och jag har precis ätit upp min trerätters lunch, som den väldigt trevliga tågvärden serverade. Tre rätters: Kyckling med Curry- Mangodressing - Lax och Rödtunga i vitvinssås med potatis - Skogsbärskaka. Och det var riktigt gott! Inte någon sådan där vanlig färdigmat - nej, den var riktigt riktigt god. Jag har ännu inte koll på hur och om jag ska betala för kalaset - men det får vi väl se ;) Här kommer en dålig bild på jättegod mat:
Ja man kan vinna genom att unna sig själv något ibland. Jag har svårt för det. Jag får dåligt samvete direkt. Känns som om jag alltid ångrar mig efteråt och den känslan är inte den bästa. Jag har enklare för att ge till någon jag tycker om på ett eller annat sätt. Finns inget bättre för mig än när man ger till någon och det uppskattas. Som julklappen Krisaren fick i förrgår. Han blev så glad för den och det gjorde mig så mycket gladare än om jag hade gett mig själv något. Hade en diskussion med Krisaren om det där med charity, att ge och vara 'god' som Moder Theresa eller liknande personer. Han tror att alla gör det för att känna sig själva bättre och att det egentligen är egoistiska skäl varför man engagerar sig. Jag har aldrig tänkt på det så där. När jag ger, fixar och gör, så gör jag det inte enbart av att jag tror att jag får något tillbaka eller att jag känner mig bra för att jag är så snäll och godhjärtad. Nej, jag gör det för att jag tycker om att se någon bli glad och jag blir glad om jag har kunnat hjälpa till. Fast det kanske finns en viss egennytta i det: att jag blir glad av att göra andra människor glada. Ergo: Jag gör det bara för att själv bli glad? Nej, jag tror inte på det. Eller så kanske har jag förväntningar på andra - att man får något tillbaka någon gång? Förväntningar som krossas hela tiden? För att folk aldrig gör det man tycker de borde göra.
Tyvärr märker man av det när man själv behöver hjälp. Då är det bara en handfull personer som ställer upp. Kanske fler som gottar sig i att någon mår dåligt och de har något att prata om, när de kommer hem till äkta maken och barnen, men tyvärr inte många som verkligen hjälper till. Ännu mindre är antalet personer som är omtänksamma och känner av hur man mår och vet vad man behöver. Men har man en eller två sådana människor i sin närhet har man faktiskt vunnit. Mycket mer än någon trisslott kan ge dig.
Jag förstår inte varför saker inte kan vara lite enkla för en gångs skull. Känner mig snart som i romanen 'En dag' där tajmimgen är kass i flera år tills de två huvudpersoner äntligen märker på samma gång att de ju är gjorda för varandra. Alltid är det något.
Först är det han, sen hon och i slutet dör hon ju tyvärr (oj, jag borde kanske inte ha sagt det, men ni har ju säkert läst boken eller sett filmen ändå...), så de fick inte så många fina år tillsammans som de kunde ha haft. Tanken att kasta bort underbara år, för att man inte riktigt vet om det är rätt eller ej och sen gå och önska att man inte gjort det, är ju bara hemsk. Därför kan jag kanske vara lite väl påstridig ibland - jag vill inte gå miste om en enda minut. Eller spilla bort tid på knasigheter när det egentligen är så enkelt. Men människan har en tendens att avvakta. Det kanske finns något bättre? Det kanske finns mer? Vi är ju aldrig nöjda. Samma som när folk tackar ja till fester i sista minuten - jasså, hittade ni ingen bättre fest att vara på? Man får ju den känslan ibland. Jag hoppas i alla fall på att enkelheten får ett bättre rykte. Enkelt är bäst helt enkelt och borde segra någon gång. Tills dess får jag väl lyssna på min melodramatiska spellista med namnet Farväl.
Igår var jag på tjejfest hos Josefina, en väldigt öppen och snäll kollega som faktiskt var den första som välkommnade mig i hennes hem. Så jag är både tacksam och glad för att ha henne i mitt umgänge. Även om hon kan ha lite mycket energi ibland :)
Igår var det i alla fall tjejfest dags hos henne. Vi var från början 20 tjejer som skulle träffas. Matlag bildades och vi skulle alla komma på en liten maträtt som vi skulle bjuda de andra på. Sen skulle några av lagen även fixa en drink.
Mitt lag bestående av Åsa, Anna Carin, Johanna och mig själv fixade en maträtt som härstammar från det land jag är född i : El Salvador. Åsa hade varit där för ett tag sen och besökt en god vän och hon kom med receptet:
Ceviche Playa El Tunco, 4 pers
1 burk kräftstjärtar
1 kruka koriander
2-3 tomater
2 silverlökar
3 lime
worchestershiresås
piripirisås
salta kex
Sjukt enkelt.Blanda allt. Låt det stå en tid och servera. Så gott!!!! Vårt lag fixade även en cocktail och som de heta girlsen vi är, blev det såklart en Cosmopolitan. För oss som tyvärr inte kunde dricka alkohol blev det en blandning av transbärsjuice, flädersaft, limejuice och is. Även det väldigt gott!!
Blandas och serveras i Martiniglas. Garnera med en limeklyfta.
Enkelt, snabbt och gott. Så ska det vara! De andra lagen fixade också goda rätter, crustader med olika fyllningar, bruschetta, kycklingspett och en helt underbar efterrätt: Cheesecake med det där lilla extra.
Tyvärr kunde jag inte stanna tills musikintrotävlingen, då jag ju inte är helt på benen än och jag blir väldigt trött efter ett par timmar, plus smärtorna som kommer över en. Men jag är rätt säker på att mitt lag fixade musiktävlingen utan mycket tjafs och jag hoppas min julklapp uppskattades.
Det finns ett helt underbart citat av Oscar Wilde (1854-1900) om att resa:
”Jag reser aldrig utan min dagbok. Man ska alltid ha något sensationellt att läsa på tåget.”
Visst är detta helt underbart? Att man kan vara så stolt över något man åstadkommit? Men på samma gång hör man ironin som flyter in. Jag älskar detta ordspråk. Oscar Wilde har ju helt rätt. Man ska ju inte resa utan att ha någon spännande lektyr.
Just nu kan jag rekommendera två olika:
1 – denna blogg såklart – men det vet ni ju, annars hade ni inte suttit där vi datorn eller öppnat webbläsaren i smartphonen och läst...
2 – är en som jag tycker väldigt välskriven deckare med lite kärlek och mycket spionage och spänning av Håkan Nesser ’Himmel över London’. De som varit i London känner igen stämningen som beskrivs väldigt bra i boken. Man längtar tillbaka direkt, och vill bara strosa runt på Londons gator: kanske sätta sig och njuta av en riktig Afternoon High Tea på The Savoy eller käka fish ’n’ chips på nästa pub? Jag längtar i alla fall väldigt och om någon vill resa dit med mig, så är det bara att säga till!
Nu sitter jag här på tåget upp till vår vackra huvudstad. Staden som lockar mig helt otroligt mycket. Jag bara älskar denna stad. Arkitekturen är vacker, vattnet som glittrar lite varstans, världens mysigaste och minsta storstad? Jag älskar att vandra runt – titta, suga in luften och atmosfären och bara njuta av att vara i denna stad. Här känner jag mig faktiskt hemma. Beror kanske på att man har fina barndomsminnen? Jag vet inte. Men Stockholm är mig väldigt kärt. Sen har man ju vänner och familj som man längtar till och blir extra glad när man kan ses.
Startade tågresan med att sminka mig på tågtoaletten. Jag hade hamnat lite i tidsnöd hemma, så jag kunde inte fixa till mig helt och var tvungen att fullända verket på tåget. Så jag tog mig in på toaletten, letade fram min flytande eyeliner med pensel och började. Funkade väl okej i början, men sen tyckte väl lokföraren att man kunde gasa på lite extra i kurvorna, så det blev lite ryckigare… Men som det proffs man är, var detta inte något jättestort problem för mig. Gäller att vänta lite och ta vara på rätt tillfälle att dra sträcket. Har man dragit eyeliner sen man var 15, så har man en viss övning.
Har hunnit jobba lite, trots att jag har dålig uppkoppling här i 2:a klass. Ja, SJ ställde in mitt ordinarie tåg, där jag hade kunnat jobba fantastiskt bra i 1:a klass med Wifi osv. – så nu sitter jag här och försöker fixa allt utan internet och lyssnar på julmusik på hög volym för att inte märka av den lite ledsna bebisen som sitter bredvid mig och gråter till då och då. Tror förresten att bebisen heter ’Diesel’… det står på en namntagg i hans jacka… hur kan man ge ett sådant namn? Är det efter Vin Diesel? Eller efter dieselbensin? Eller vad tänkte de på? Är lite sugen på att fråga, men sen är jag inte så sugen på small talk eller talk överhuvudtaget just nu.
Jag gillar att åka tåg. Jag gillar att glida genom landskapet – se snön ligga tjockt på hus och åkrar. Se träden som susar förbi. Tänker ut små historier om dem som lever i de små husen, där det ryker ur skorstenen. Undrar hur det är att leva så där? Mitt ute i intet? Visst är det vackert, men är det inte väldigt ensamt? Jag tror jag skulle behöva ha lite liv, en affär och gärna många människor omkring mig. Visst är det skönt att kunna vara ensam ibland – jag har aldrig velat bo i kollektiv eller liknande, men jag vill ändå ha andra människor omkring mig.
Tåg. Tåg har varit en stor grej i min familj – eller snarare den manliga delen av min familj – för jag fick sällan sitta vid den blåa märklin styrkonsolen och köra tåg. Nej, det var pappa och brorsan som gjorde det. Jag fick titta på. Mmmhh… inte lika roligt som att få köra själv, men jag har alltid varit rätt så enkel att tillfredsställa. Ibland fick jag klistra på ett träd eller ge mina synpunkter på hur ett hus skulle stå på denna gigantiska H0-tågbana som byggdes upp. Min far önskar sig samma sak vartenda år till jul: en kalender med tåg. Han gillar gamla ånglok, medan min bror föredrar de nyare maskinerna. Men tillbaka till kalendern. De finns knappt att få tag på i Sverige. I Tyskland ger de ut en vartenda år. Eller ja typ två stycken – en med moderna tåg och en med ånglok. De är slutsålda rätt så snabbt, så man får skynda sig. Men här i Sverige har jag faktiskt aldrig sett en. Så ni tågvänner därute, kan ni inte hjälpa mig? Apropås tågvänner: Jag har hittat två väldigt fina människor på Twitter @Gothburg och @Peter_Fransson, som älskar tåg och har svar på varenda tågfråga ni kan ha. Loktåg? Vad är det? Menar SJ lokaltåg, men tyckte det var för många bokstäver att texta i ett mess? Eller är det ett vanligt tåg? Eller är det ett mindre spännande tåg att åka med? Kan förklara nu, då jag fick svaret inom ett par sekunder: Ett loktåg är det som vi vanligtvis ritar upp, när vi ska rita ett tåg: ett lok, en kolvagn och en vagn. Minus kolvagn då, för de finns ju säkert inte längre. Ljudet det gör är: padamm – padamm… Men X2000 t.ex. har ett integrerat lok i första vagnen, så det räknas inte som loktåg längre. Och ljudet? Ja det finns väl knappt. Nu vet ni! Nästa gång ni ska svara på ett quiz kommer ni säkert att få denna fråga. Grabbarna gjorde i alla fall en tågresa till Kiruna i höst och istället för ett vykort fick jag två videohälsningar. Första hälsningen innehöll ett snöbollskrig och den andra skönsång. Ja, de hade bandat sig själva plus lite playback. Om jag blev glad? Jajamensan! Det får man ju inte var dag! Typ ett sjungande tågogram? ;)
Jag avslutar inlägget med ett citat till:
”Resan är som ett spel. Det blir alltid vinster och förluster och mest från ett oväntat håll.” –Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)
Att resa är alltid pirrigt. Man vet aldrig var man hamnar, vem man möter, hur dessa möten går ut och om man hinner med tåget. Om man reser med SJ vet man inte heller alltid om tåget verkligen går. Eller om det går i tid. Men jag måste faktiskt säga, att jag bara gjort bra erfarenheter hittills, så jag föredrar faktiskt tåget på vintern. Fast jag ju älskar min Catmobil… men det får bli ett annat inlägg.
Har startat lördagen med en kopp te som nu står på nattduksbordet för att svalna lite. Katten Caspar ligger vid mina ben och slappar lite, medans jag halvt tittar på Nyhetsmorgon och surfar genom en massa bloggar på jakt efter roliga, perfekta och kanske till och med hemmagjorda julklappar. Har hittat en massa och jag har fått inspiration till en massa mer. Kanske jag precis fick idén till Krisarens 40års present.. Vem vet. Jag ska inte säga något för att inte förstöra överraskningen. Men jag är rätt säker på att den kommer att uppskattas väldigt mycket. :)
I Nyhetsmorgon just nu: det här med snökaoset i Landskrona... alltså Landskrona är typ 30 km ifrån mig och jag undrar varifrån de fått allt kaos ifrån. Okej, det var kanske lite blåsigt igår kväll...men så där riktiga snödrivor? Här i Lund snöade det väldigt mycket mitt i natten, men nu töar det mest. Det kan ju iofs vara lite halt på vägarna. Ska inte testa förrän vid lunch. Better safe than sorry. Ska hålla er uppdaterade.
Annars ska jag snart rulla mina tryffelbollar och katten kommer att sitta på sin plats på diskbänken och titta på facinerat hur händerna formar bollar och doppar dem i kakao. Han vill nog helst sno en boll för att rulla runt den på köksgolvet, men det är de inte gjorda för precis.
Sen måste jag fixa till mig för tjejfesten ikväll. 20 tjejer ska ses och tävla om den godaste maten, en julklapp och musikintrotävling. Tänkte köra en omgång songpop med valfri motståndare, så att jag är förberedd ;) Frågan är bara vad jag ska ta på mig? Blir det Missoniklänningen med en massa glitter? Eller blir det korsageklänningen utan arm? Eller kanske min klarblåa klänning? Eller min svarta... eller mörkblåa....Vad skulle ni vilja se mig i?
Efter att inte kunnat hålla ögonen öppna igår - behövde jag lite pyssel idag.
Fixade lite julig blomdekoration:
Fixade ju mina chokladvariationer och nu tänkte jag sticka vidare på min tubhalsduk, som jag tänkte skulle vara färdig år 2014. Har kommit rätt långt redan ;) Ok, ljög. Tror jag ska öppna upp allt igen och skaffa tjockare stickor, så det går lite snabbare. Lite dumt med 3,5 kanske... :)
Blev inspirerad av receptet på tre sorters tryfflar i bloggen Cookies n dreams. Så Catwoman ställde sig i köket och började med att fixa Glöggtryffel och sen blev det kardemumma-kanel tryffel och jag avslutade med att rulla några rosa och gröna marsipan bollar som jag doppade i choklad. Mums!
Recept jag snodde på Cookies n dreams:
Glöggtryffel ca 20 st:
3/4 dl grädde
2 msk muscovadosocker
1/2 dl glögg
175 g mörk choklad (70%)
25 g smör
kakao
Koka upp grädde, glögg samt socker och hacka din choklad. Rör ner chokladen i den varma grädd och glöggblandningen och tillsätt därefter smöret. Häll upp smeten i en skål och låt svalna över natten, ställ därefter kallt i kylskåpet en stund så att du lättare kan forma tryffeln till bollar. Rulla tryfflarna i kakao och förvara därefter i kylen.
******
Nu måste tryffelkrämen stå kallt över natt och imorgon kan jag rulla dem i kakao och pepparkakor. Ser fram emot att testa slutresultatet. har ju än så länge bara mumsat i mig krämen...
Ja efter chokladbollarna blev det ju lite choklad över... vad gör man? Jo, om man är Catwoman slice:ar man upp en banan och doppar den i chokladen - gör chokladfondue helt enkelt. Åh vad gott det var! Nu mår jag tyvärr inte lika bra - lite mycket choklad och sött. Kanske borde avsluta kvällen med ett par ostbågar för att jämna till smakerna i munnen? Tips till er som tänkte fixa lite julgodis så som jag - ät inte krämen och ät inte chokladen. Det blir ni kanske glada av i någon minut, men efteråt önskar ni att ni inte hade gjort det!
Köpte idag en aktiveringsplatta till katten. Caspar älskar kattgodis i alla variantioner och han gillar att jaga efter korvar och med hjälp av tassar och klor få ut kattgodis ur alla möjliga förpackningar. Så nu har han möjligheten. Plattan består av olika delar med olika svårighetsgrad för att få kattgodiset. Så nu sitter han där och funderar ut, vilken väg som är bäst. Perfekt för en innekatt som vill ha lite stimulans.
