Sockra loss!

Idag vann jag igen.

 

 

Andra gången på kort tid att jag vinner något. Och jag som aldrig vinner ens på en jäkla trisslott. Men nu är lyckan i spel tydligen med mig. Jag vann 2 glas på scoutgårdens julmarknad i Lomma och nu har jag vunnit en överraskning genom Twitter. Aftonbladet Söndag @AB_Sondag hade en liten tävling om att den som blir följare nummer 500 får en liten present. Det blev jag!! Kan ni tänka er det! Jag! Den tjejen som är med på typ alla lotterier som livet bjuder på och aldrig vinner. Som vi säger i Tyskland: "Glück im Spiel - Pech in der Liebe". Fast är inte kärlek också ett slags lotteri? En tombola där man först blir ihopkastad med en massa andra och om man har tur blir man dragen av någon som tycker att du är en riktig vinst och ingen nitlott. Men hur ofta händer det? Att man vinner på riktigt?

Ja, om ni frågar mig så är det väldigt sällan. Men jag är ju den sista som ger upp hoppet. Så jag hoppas vidare på att någon ska fiska upp mig ur fiskdammen och blir glad när jag hänger på kroken - sprattlandes, viftandes och skrattandes.

 

Men man kan vinna på annat sätt också. Jag sitter på tåget; jag reser första klass och jag har precis ätit upp min trerätters lunch, som den väldigt trevliga tågvärden serverade. Tre rätters: Kyckling med Curry- Mangodressing - Lax och Rödtunga i vitvinssås med potatis - Skogsbärskaka. Och det var riktigt gott! Inte någon sådan där vanlig färdigmat - nej, den var riktigt riktigt god. Jag har ännu inte koll på hur och om jag ska betala för kalaset - men det får vi väl se ;) Här kommer en dålig bild på jättegod mat:

 

 

Ja man kan vinna genom att unna sig själv något ibland. Jag har svårt för det. Jag får dåligt samvete direkt. Känns som om jag alltid ångrar mig efteråt och den känslan är inte den bästa. Jag har enklare för att ge till någon jag tycker om på ett eller annat sätt. Finns inget bättre för mig än när man ger till någon och det uppskattas. Som julklappen Krisaren fick i förrgår. Han blev så glad för den och det gjorde mig så mycket gladare än om jag hade gett mig själv något. Hade en diskussion med Krisaren om det där med charity, att ge och vara 'god' som Moder Theresa eller liknande personer. Han tror att alla gör det för att känna sig själva bättre och att det egentligen är egoistiska skäl varför man engagerar sig. Jag har aldrig tänkt på det så där. När jag ger, fixar och gör, så gör jag det inte enbart av att jag tror att jag får något tillbaka eller att jag känner mig bra för att jag är så snäll och godhjärtad. Nej, jag gör det för att jag tycker om att se någon bli glad och jag blir glad om jag har kunnat hjälpa till. Fast det kanske finns en viss egennytta i det: att jag blir glad av att göra andra människor glada. Ergo: Jag gör det bara för att själv bli glad? Nej, jag tror inte på det. Eller så kanske har jag förväntningar på andra -  att man får något tillbaka någon gång? Förväntningar som krossas hela tiden? För att folk aldrig gör det man tycker de borde göra.

Tyvärr märker man av det när man själv behöver hjälp. Då är det bara en handfull personer som ställer upp. Kanske fler som gottar sig i att någon mår dåligt och de har något att prata om, när de kommer hem till äkta maken och barnen, men tyvärr inte många som verkligen hjälper till. Ännu mindre är antalet personer som är omtänksamma och känner av hur man mår och vet vad man behöver. Men har man en eller två sådana människor i sin närhet har man faktiskt vunnit. Mycket mer än någon trisslott kan ge dig.