Sockra loss!

Tycker ju tanken är lite lockande att allt går under och livet kan börja på nytt. Men kan solen kanske sluta skina där ute? Det funkar liksom inte med domedagsstämning och sol. Och snön som ligger därute som florsockret på mitt pepparkakshus? Tur att man själv känner sig som en tickande bomb som snart säger Pang!. Den gick upp lite igårkväll. Kan väl säga att jag inte är lika snäll och medkänslig eller vad man nu ska kalla det när jag är sjuk. Då borde man inte jävlas med mig.

Ja, så här sitter jag på sängen i min pulka, redo att ta fart in i vida rymnden. Men inget händer. Solen skiner. Jag tickar och livet går tydligen vidare. Jäkla skit. Kan man kanske hjälpa till lite? Ska fundera ut något när jag ändå sitter här i pulkan med min laptop på knäna.

Måste städa trapphuset också. Vad det nu hjälper när det ändå går under med allt annat. Eller så inte. Eller asch. jag tickar vidare då.