- Sockra loss!

Kulturella skillnader

DATUM: 2013-05-11 TID: 22:54:42
KATEGORIER: Allmänt; TAGGAR: demokrati, källkritik;

Sedan jag flyttade till Sverige, har jag lagt märke till en massa väldigt svenska egenskaper som jag aldrig lagt märke till innan. Allt från den extrema jantelagen som behärskar allt och ja, en massa oskrivna och skrivna regler. Som utlandssvensk ser man Sverige helt annorlunda och jag tror även att synen på Sverige i övriga världen är en annan än verkligheten. Man tror att Sverige är ett så himla fritt land - man tänker t.ex. på Allemansrätten, där man har rätt att tillfälligt uppehålla sig på privat mark; man tänker på jämlikhet; säkert tänker många även på de där typiska egenskaperna som Hollywood gärna kommer med: sexiga, blonda, brunbrända tjejer som spelar volleyboll och skrattar på stranden.

Men Sverige är annorlunda. Jag uppfattar Sverige som väldigt annorlunda. Jag ser en överkontrollerande stat som reglerar (eller vill) reglera allt och alla. Det känns ibland nästan som om statsmakten tror att vi medborgare är omyndiga. Vi kan inte bestämma själva, utan någon måste komma och göra det åt oss. Vi får ju knappt bestämma över hur vi vill utforma vårt privatliv. Statsmakten vill dessutom ha en total kontroll över vem och vad vi är. Vad jag tycker är sjukast är att folk kan kolla upp varandra i olika register. Snacka om Stasimetoder. Undrar var min blockvakt sitter någonstans och kollar upp mig i t.ex. ratsit - ser vem jag bor med och hur många barn och skulder jag har. Sen har vi ju Aftonbladets och Expressens paradbilagor: "Vem tjänar mest i din kommun". Så sjukt! Ge folk lite privatliv! Döm inte människor för att de vill uppnå något. Vi är inte alla lika och vi har olika behov och önskemål. Vi propagerar: Vi gillar olika! på facebook och andra sociala medier. Men gör vi det verkligen i det svenska samhället? Vad händer då med jantelagen? Bara en tanke...

Man kan inte reglera allt. Man kan inte skydda alla från att göra något dumt, eller ska jag säga socialt oacceptabelt istället? Vi som är myndiga måste få ta våra egna beslut och ja, göra fel ibland. Det tillhör livet. Det finns ingen människa som är perfekt. Ingen kan gå från början. Man lär sig, man ramlar, man slår sig och till slut har man fått grepp om hur det funkar och kan gå. Men det tar sin tid.

Jag har pratat med några som är svenskar, men kanske inte alltid ser ut att vara det, då de kanske är födda i ett annat land. De uppfattar inte alltid Sverige som det välkomnande land de har hört och läst så mycket om. Jag har det lite enklare, då jag ser "svensk" ut, men när jag öppnar munnen, får jag kommentarer ang. min tyska brytning. Men så fort jag säger att jag bara har bott här i två år, vänder det. Folk är helt till sig och tycker det är så fantastiskt att jag pratar så flytande och det bara hörs när jag säger ett ske-ljud eller rullar mitt r mer gutturalt än man gör på rikssvenska. Och allt tack vare min mor som lärde mig svenska och tack vare biblioteket i Klagstorp, där jag lånade 15 böcker åt gången och slukade dem inom en vecka på sommrarna.

Nu har jag rantat klart för idag. Har en massa mer att komma med, men det tar vi en annan gång! :) Jag inser även att det är enkelt att klaga på allt och alla, men svårare att ändra på saker och ting. Jag hoppas bara att jag kanske har väckt några tankar hos några och att man får tvivla, tveka och inte måste godkänna allt som händer runt omkring oss. Som bibliotekarie kan jag det där med att vara källkritisk. Jag hoppas innerligt att källkritik och den demokratiska tanken får en större betydelse i vårt nuvarande samhälle. För visst gillar vi olika?

Kommentarer

Potatishäxan säger:

Problemet är att svenskarna vill att andra ska tänka åt dem och ta beslut åt dem. De har suttit under en mjuk sossefilt i så många år. Och när det kommer en regering som börjar ge valmöjligheter och ställa krav så får de panik. Alla vill ha sänkt skatt men inte betala för nåt. Jag alltid fascinerats av denna lamhet. Och Jantelagen och den svenska avundsjukan, tillsammans med den ständiga viljan att hela tiden vilja ha och göra det som andra gör. Mycket märkligt.

Svar: Ja, denna ständiga avundsjuka! "Jag fick inte lika mycket som hen fick" Finns det inte ett ordspråk? Sköt dig själv och skit i andra? ;)

Zo_fee

2013-05-11 | 23:16:58

Potatishäxan säger:

Vi brukar kalla det "Det elfte budet" :)

2013-05-12 | 08:06:09

Kim Ahola (@kimthecynic) säger:

Bra inlägg. Jag tycker att du i huvudsak har rätt. Vi svenskar har alldeles för stor tilltro till pappa staten.

Men du pekar också på en annan sak som faktiskt går lite åt andra hållet. Vi svenskar tycker nämligen om vår stat, men vi tycker också om våra friheter. Många av sakerna du oroar dig för är direkt beroende av våra friheter. Statens roll i det hela kanske är för liten? Eller åtminstone fel?

Du nämner Aftonbladets och Expressens inkomstlistor. Och ratsit. De problemen kommer paradoxalt nog inte från pappa staten, utan från frihet. Offentlighetsprincipen i Sverige är så stor att den ibland inkräktar på den personliga integriteten. Vem som helst kan kolla upp adress på vem som helst, få reda på fullständiga inkomstuppgifter inklusive personnummer med fyra sista siffrorna. Vi har till och med rätt att begära ut uppgifter om registrerade fordon.

När det gäller våra förtroendevalda kan vem som helst trampa in och begära utskrifter från deras officiella e-post. Även skickade "jag älskar dig" mellan makar.

Vi kan också begära ut domstolshandlingar, anonymt. Nuförtiden dyker sådana ofta upp på internet, som rent skvaller.

Jag vet inte vad vi ska göra åt de här sakerna, för jag vill ju att friheterna ska finnas kvar. Jag vet bara att många tycker att friheten missbrukas idag. Av idioter. Av tidningar som vill publicera skvaller ("vem tjänar mest/minst på din gata?"). Det missbrukas också av människor som vill hata och hota.

Kanske är det så att staten måste bli mindre på vissa områden, och stötte på andra? Vet inte. Jag vet bara att vi måste vara försiktiga med hur vi hanterar våra friheter. Annars tas de ifrån oss.

Svar: Tack för din kommentar! Du hänvisar till Offentlighetsprincipen och när jag kollar upp detta på regeringens hemsida får jag läsa detta: "Offentlighetsprincipen innebär att regeringens och andra myndigheters samt riksdagens och beslutande kommunala församlingars verksamhet så långt som möjligt ska vara öppna. Därför har exempelvis allmänheten rätt att ta del av alla offentliga handlingar, och domstolsförhandlingar och beslutande församlingars sammanträden är normalt öppna för allmänheten. [...]". Detta är något jag absolut förespråkar - det är bra om myndigheter granskas kritiskt för att förhindra maktmissbruk. Men detta får inte gälla för privatpersoner. Ingen har rätt till att forska i mitt privatliv. Ja, banken får göra det i den mån att de måste säkra lån t.ex. eller ge mig de råd jag behöver om jag vill spara pengar på rätt sätt. Men ingen annan information än min ekonomiska situation är intressant för dem. Varför ska min BRF rota i min ekonomiska situation? Banken garanterar att jag kan betala - antingen med mina sparade pengar eller per lån. Vi är alla livrädda för att lägga ut information på facebook och jag undrar varför? Alla vet ju allt om alla ändå i Sverige? Vi håller handen för kortbetalningsmaskinen när vi slår in vår PIN kod - jag undrar faktiskt varför. Säkert någon som kan få fram den i något register?
Jag ser en stor fara i att göra all information tillgänglig för alla, som det ju tydligen är i Sverige - eller så är det åtminstonde inte särskilt svårt att få informationen. Information kan misstolkas och missbrukas om människor som inte kan hantera den får tag på den.
Jag håller inte helt med dig om att det är en frihetsaspekt som vi pratar om här - jag ser det som en begränsning av min frihet. En begränsning som hämmar mig.

Zo_fee

2013-05-12 | 14:24:21

Trackback

Sockra loss!

Kulturella skillnader

Senaste inläggen