Tom

Usch vad trist det är när alla har åkt! Caspar och jag är ensamma igen och tycker synd om varandra. Vi har haft det riktigt riktigt bra de sista 6 dagarna och vi önskar oss båda att det bara fortsätter så här. Glädje, njutning, skratt, lek, dans, mat och sol och en massa sällskap. Ja, och huset får jag ju såklart inte glömma. Vi vill ju ha huset. Så håll tummarna! Så kan vi ses på kräftskivan som kommer att äga rum på vår fina altan i augusti! Om nu allt går bra, och varför skulle det inte göra det??
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback