Kilo upp o kilo ner

Var hos farbror doktorn idag, där jag nuförtiden får VIP service och i princip tillhör den innersta kretsen. Men idag hände det: mitt Foursquaremayorship blev stulet av någon som heter Cissy. Fy skam tycker jag som nu verkligen ansträngt mig att upprätthålla denna status. Men men...

Jo så jag var där idag igen. Blev granskad som ett litet underverk - eller kanske mer som något speciellt - och nu menar jag inte positiv speciellt... Men så ställer han frågan om jag gått ner några kilon. Ingen aning! Jag hatar den där apparaten som kallas våg. Jag har ställt in min våg i klädkammaren under alla kläder och väskor och ställer mig aldrig på den. Jag vägrar. Jag känner och ser på kroppen om jag är okej, för smal eller för tjock och agerar därefter. Jag var ju tvungen att bli vägd när jag blev inlagd på sjukhuset pga dropp, så jag vet ju hur mycket det är. Men jag bryr mig inte att sätta en siffra på det. Jag käkar så mycket jag vill och orkar. Och finns det en dag jag inte är så hungrig blir det lite mindre mat helt enkelt. Jag limiterar mig inte till att bara få äta sallad eller någon specialdiet. Jag äter allt och helst äter jag socker! Jag tror på att kroppen vet vad den vill ha. Man måste lyssna in i den och om man känner av en craving, så är det kanske ett tecken på att man behöver något.

Jag behöver tydligen lite mer järn. Det sa farbror doktorn. Så nu vet jag varför jag var så sjukt sugen på hummer, ostron och oxfilé den senaste tiden... Skojar! Märkte inte av det faktiskt. Men nu får jag käka lyxmat varenda dag. Läkarens order. Nästan lite som att vinna i Triss. Ja nästan... För läkaren var ju inte särskilt nöjd med mig. Så nu får jag även käka 7 tabletter om dagen och åka in på ultraljud. Kanske även en CT igen, om man inte får ut något från ultraljudet. Snart är jag väl så kontaminerad så att jag får utegångsförbjud. Då får någon ställa en bricka med 1/2 gratinerad hummer, 1 bit oxfilé med rödvinssås och potatisgratäng och lite blåbärsglass framför dörren, så att jag iaf får ordentligt med järn i mig. Och kanske ett glas bubbel... Och några tulpaner (mina absoluta favoriter - om nu Någon vill göra mig glad..) - idag är det förresten tulpanens dag. Tänkte köpa hem några, men de var halvt vissna och lite gamla i stjälken, så det blev inga idag.
Japp, så nu har du läst om allt som hänt mig idag. Grattis! :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback