Längst upp

Jag bor längst upp i huset. Trodde jag.
Nuförtiden hör jag steg ovanför mig vilket oroar mig lite. Inte så där smygande, nej - det är någon som gillar att gå i högklackat. Ute ligger det snö o slask och jag kan inte tro att någon vettig kvinna går i högklackat i sådant väder. Så det måste röra sig om ett nyinflyttat spöke som tycker om att gå fram och tillbaks på vinden. Undrar om jag kan övertyga min nya granne att flytta ner till mig istället. Då har katten och jag lite sällskap. Hon kan vara vår sällskapsdam. Synd jag lever i detta århundrade och inte typ 100 år tillbaka. Då hade jag minsann varit gift vid det här läget, haft några barn som leker på golvet, en katt som ligger i min sykorg och leker med en bit tråd och om jag haft riktig tur, en sällskapsdam till mitt förfogande. Vi hade druckit te och pratat om den sista nyutgivna skandalromanen, som vi såklart hade gömt under kudden, när den äkta maken kommit hem från jakten.

Idag sitter katten helst bakom min nya TV och leker med kablar och jag sitter ensam stickandes med smartphonen i soffan och dricker te. Över twitter och instagram diskuteras nutidens skandalromaner (50 shades) - som inte skiljer sig särskilt mycket från dåtidens skandalromaner om man ska vara ärlig. Så ja, ett sällskapsspöke skulle vara uppskattat.

Hoppas spöket läser min blogg. Du är välkommen!!


Kommentarer
Potatishäxan säger:

Tjohoooo, ett alldeles eget spöke! Du tittar väl på Julkalendern, på tal om spöken?

Svar: Såklart tittar jag! :) Varenda år. Älskar det! Men visst är det bra med ett eget spöke :)
Zo_fee

2012-12-02 | 09:21:30
Bloggadress: http://potatishaxan.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback