Vurmas köttbullar
Vurma är en riktigt trevlig restaurang, som finns på olika ställen i Stockholm. Jag var på restaurangen på Birger Jarlsgatan i lördags och de hade köttbullar på Dagens meny. Jag var ju tvungen att testa och här kommer mitt omdöme:
1) Är alla komponenter på plats? Ja, köttbullarna serverades med potatismos, lingon, gurka och sås, samt lite extra sallad.
2) Presentationen på tallriken: väl placerat - färgerna harmonierade, såsen hamnade inte på saltgurkan (vilket kan ogillas)
3) Köttbullens konsistens: enda minus på denna tallrik. Köttbullen var god, men för hård. Man vill ju ha en luftig köttbulle och ingen sten.
4) Övriga komponenternas kvalitét: gott mos, god gurka (dillen fattades dock), väldigt god sås, lingon ok.
5) Övriga finesser? Inga.
På en skala från 0-5 (5=mycket bra) ligger denna köttbulletallrik på en 4, p.g.a. att huvudkomponenten, köttbullen, hade för fast konsistens. Atmosfären på Vurma spelar en liten roll här med. Den är riktigt mysig och har nog blivit en liten favorit hos mig.
Köttbullar
Om det finns köttbullar på menyn, väljer jag oftast dessa när jag är på restaurang. Det har blivit lite av en grej för mig att testa och bedöma kvalitén på dem. Jag har ofta tänkt, att man borde skriva upp sina upplevelser på köttbullefronten, så att man kan bespara andra en besvikelse eller möjligheten att missa en fantastisk kreation. Så jag tänker göra en ny rubrik här på bloggen: Zo_fee's resa genom köttbullens land. För visst är köttbullar Sveriges nationalrätt nr 1? Frågar man en valfri tysk t.ex. är det köttbullar man hör och tysken ser glad ut. Ja, tyskar älskar vår nationalrätt!
Men först: kriterierna för bedömningen!
1) är alla komponenter på plats? Köttbullar, potatis eller potatismos, lingon, inlagd gurka och sås
2) presentationen på tallriken
3) köttbullens konsistens
4) övriga komponenternas kvalitét
5) övriga finesser?
Skalan går från 0 (dåligt) till 5 (mycket bra).
Jag tar gärna emot tips på bra och dåliga restauranger - jag vill ju ge en helhetsbild och inte bara lyfta ut de bra ställen.
3 år
Idag är det tre år sen jag flyttade till Sverige och började jobba som resande säljare. Blev bjuden på lunch på Lagerhuset i Göteborg av företaget/ chefen: Tack!
Tre år. Två av de där åren var otroligt sega och det tredje flög förbi.
Tre år. Och så mycket har hänt. Från att ha lämnat mycket bakom mig, har jag nu hittat ett nytt liv. Det finns lite som jag vill ändra på och testa, men det är nog rätt perfekt som det är.
Äntligen känna en självkänsla, jag inte känt innan.
Äntligen känna sig accepterad och älskad.
Äntligen blivit vuxen på riktigt. Mina föräldrar har gått från att vara föräldrar till att fråga mig om råd och hjälp och även de har insett att jag är deras vuxna dotter. Skönt!
Tre år.
Lyx del 2
Ikväll är jag ensam hemma. Njae, ensam och ensam - har ju katten som sällskap. I alla fall var det dags att lyxa till det i matväg. Eftersom sambon är strikt vegetarian (inget fuffens med kyckling eller fisk), får jag utnyttja de tillfällen han inte är hemma och vi inte lagar mat tillsammans, för att t.ex. tillaga skaldjur.
Ikväll blev det blåmusslor. Knasigt nog är jag nybörjare på det området - knasigt, eftersom det är så enkelt att tillaga! Sen blir det ju ännu bättre, om man får använda sin nya Le Creuset gryta...
Allt man behöver är ett nät blåmusslor, 3dl vitt torrt vin, en morot, schalottenlök eller gul lök, lite vitlök, smör, 1-2 dl grädde och lite olivolja.
Viktigt är förberedelserna. Lägg musslorna i kallt vatten i 30 min och släng de som öppnar sig. Sen är det bara att fräsa på lök, vitlök, morot och musslorna väldigt kort - i max en minut. Häll över vinet och lägg på locket på grytan. Koka det hela i 5 minuter, ta ut musslorna ur buljongen och släng de som inte har öppnats.
Häll i vispgrädden och smöret, låt det koka upp ordentligt och tillsätt musslorna, som får gotta till sig lite i såsen. Häll upp i djupa tallrikar och NJUT!
Det är bara så fantastiskt gott! Servera med lite baguette till, som man kan doppa i den goda såsen.
Min middag var fantastiskt god och nu sitter jag i soffan, mätt och belåten. Prova på denna enkla, dock lite lyxiga maträtt - ni kommer inte att ångra er!
Vardagslyx
Vi har alla olika uppfattningar om vad som klassas som vardagslyx. För mig är det t.ex. denna kväll: tupplur på soffan efter jobbet, sen få en riktigt god risotto serverad av risottomästaren, aka min sambo, och efteråt ta en promenad i snön, prata om allt möjligt och få den kvalitetstiden man behöver.
Så ikväll är jag nöjd och glad. :)
Snöstorm och iskallt
Ute härjar en snöstorm och det är iskallt: -8 C ! Vinden blåser på och ytterdörren var lite igensnöad. Tänk om det snöar så mycket denna vecka, att vi sitter fast? Det skulle ju faktiskt vara väldigt mysigt! :) Då skulle sambon och jag verkligen få lite egentid. Inte ens Caspar vill vara ute i detta oväder. Han har fått en rejäl kycklingbit till kvällsmat och borde vara mätt nu.
Min fina bil, som jag var så glad för, ville inte starta idag. Batterisymbolen lyste upp och jag får väl ringa assistancekåren imorgon, om det inte ger sig. Typiskt! Men Passaten tyckte väl också att det var lite kallt ute.
Mitt huvud tyckte också att det är tokkallt och gav mig en rejäl migrän, som jag kämpat med sen igår kväll.
Jämna plågor med andra ord.
Ny bil och snö!
Tre år har gått och jag har fått en ny tjänstebil. Min fina Renault Megane är inlämnad och jag hämtade ut en VW Passat, som jag ska ha i lite mer än ett år. Egentligen hade jag velat ha en Skoda med en massa extra funktioner, men Passaten stod på gården och då blev det den. Väldigt skön att köra! Känns lite lyxig - den ligger riktigt bra på vägen och är så välutformad - ja, man känner av kvalitén.
Fast han ser lite missnöjd ut. Gillar väl inte att bli fotad...
På hemvägen började det att snöa och när jag väl var hemma låg det lite snö och is på tomten. Men inget mot hur det såg ut imorse! Det är så himla vackert med snö. Så rofyllt och mjukt och äntligen ljust! Klart att vi var tvugna att gå ut en sväng på eftermiddagen och njuta!
Efter en mini- tupplur lagade jag en riktigt god middag: ungsrostade rotfrukter (sötpotatis, rödbetor, lök, vitlök och morötter), potatisklyftor i ugnen, en ordentlig fläskkotlettsstek, halloumi, spenat med vitlök och lök, brunsås och en krispig sallad. Mums!!! Alla var nöjda och glada och hade ny energi för att bygga en snögubbe och tända en liten bål. Caspar blev glad att han äntligen fick sällskap där ute.
Fast han ser lite missnöjd ut. Gillar väl inte att bli fotad...
Nu tänker jag njuta av kvällen och dricka mitt nyinköpta te. Favoriterna: Earl Grey Royal och French Earl Grey.
Mat! Mat! Mat!
Har jag sagt att jag älskar mat? ;)
Äntligen är Sveriges Mästerkock igång igen. En del av mig vill vara med och visa vad jag har i mig eller som en av deltagarna sa: det man ser på tallriken är jag. Fantastiskt bra sagt! Så känns det nästan varenda gång jag lägger upp något jag lagat på en tallrik. Den andra delen av mig skulle aldrig våga vara med i TV. Jag vill hellre etablera något på egen hand och vara lite av ett stalltips - lite hemlig, men alla vill njuta av det. Så TV är väl inte riktigt mitt format. Sen har jag ju förvisso en passion, men vet att jag saknar vissa grundläggande kunskaper. Och som ni säkert märkt har jag en tendens av att vilja vara perfekt. Det här året ska jag jobba med att bli bra. Fördjupa kunskap och färdigheter, för att sen förena det med min passion.
Nytt år - ny stil?
Jag var på jakt efter ett enkelt mönster till kuddfodral, när jag hittade http://www.annaneah.se/ sida. Vilken fantastisk inspirationskälla! Jag blev både sugen på att sy klänningar, inreda ett ordentligt syrum och att ändra min stil. Jag har alltid gillat den snygga 50-tals silhuetten: den är kvinnlig och otrolig vacker. Älskar att kunna visa att man är kvinna. Att man har en kvinnlig figur. Varför ska man se ut som en hen-hipster? Eftersom jag har hittat glädjen i att jobba med en symaskin, så är det kanske dags att sy mina nya outfits, som ingen annan har? Jag tror nog att jag skulle kunna passa rätt bra i den stilen. Och efter 34 års vandrande i olika stilar, hittar jag kanske äntligen min stil?
Gå in på sidan och kolla! Det är verkligen värt det. Tack Anna för inspirationen!
Nyår!
Gott Nytt År mina läsare och nära & kära! Jag hoppas verkligen att ni har haft ett bra 2013 och att 2014 blir ännu bättre.
Sen hoppas jag ju att ni har firat ordentligt också. Vi hade barnen detta år och firade med våra fina vänner och deras barn. Så vi var totalt fyra vuxna och sju barn som firade tillsammans. Vi bildade matlag för varenda rätt och det blev bara så så bra! Till förrätt fick vi gratinerad hummer och vegetarianerna fick västerbottenpaj med rödlök. Första laget hade verkligen fixat en tiopoängare!
Som huvudrätt (det var de laget jag tillhörde) blev det jordärtskockspurré med ungsrostade rotfrukter, filodegsknyten med getost och roastbeef. Supergott det med! Fast barnen tyckte nog att det smakade för vuxet... Efterrätten hade barnen fixat: vitchokladpannacotta med tre hallon. Vilken sötdröm!
Ja, så vi var alla väldigt nöjda och glada vid 8-9 tiden och då var det ju fortfarande så lång tid kvar tills klockan var 12. Enda kvällen på året, där det är ett no-go att gå och lägga sig innan. Vi dansade, stojade, härjade, käkade snacks och väntade in tolvslaget. Då hade jag såklart fångat in Caspar i god tid - för djur är det ju inte särskilt roligt när det smäller loss. Och här smällde det ordentligt! Någon granne har en butik där de säljer fyrverkerier och allt som inte har sålts, brinner han loss. Så det var en del att titta på!
Vi fick de minsta barnen i säng rätt så snart efter allt fyrverkeri och själv låg man och slumrade vid 2-tiden. Särskilt pigg var man ju inte idag. Rätt skönt att man kunde fixa och dona på förmiddagen och skicka sambon med de äldsta barnen på bio efteråt. Minstingen och jag tupplurade arm i arm på soffan och har festat till det med filmjölk med kanel. Så alla är nöjda och belåtna!
Att sy ihop
Ibland blir vi väldigt osams. Vi uttrycker vår ilska med att inte vilja kooperera med varandra. Vi försöker lägga stora tjocka stenar i vägen för varandra, ja ni vet - man gör allt för att göra livet lite svårare för den andre.
Min symaskin och jag är inte alltid vänner, men som med varje vänskap får man investera i den, för att få den att fungera. Jag har investerat i böcker och material och såklart i tid. För ju mer tid man sitter vid symaskinen, desto bättre resultat får man. Vad jag också har lärt mig från diverse böcker och självförsök är att förberedelserna måste vara på toppnivå, för att uppnå bra resultat. Nu syr jag ihop en gardin på ca. en timme, innan var det fyra. Så jag blir ju bättre! Och jag måste nog säga att jag är supernöjd med min senaste: en fake-hissgardin till sovrummet. Tyget är bara så vackert och resultatet är väl bra, eller vad tycker ni? :)
För ett par kvällar sen, sydde jag ihop lite lavendelpåsar, som är bra att ha garderoben (mot mal) eller under huvudkudden för en bättre sömn.
Barrigt värre
Julgran är ju något vackert, doftande och olika känslor väller upp.
Hos oss har det varit en barrfest - iaf till slut. Känslorna som vällde upp var väl sommarminnen, när man gick barfotad på gräsmattan och plötsligt fick något taggigt mellan tårna. Dvs inte något jätteroligt. Jag har hittat barr överallt de senaste dagarna. Petade ut lite barr ur madrassen häromkvällen. Visserligen var vår gran en underbar vacker Disneygran, som doftade precis som den skulle - så länge den varade. Idag räckte det! Idag flög den ut genom altandörren. Eller ja, det som är kvar av den. Det mesta hade satt sig fint under granen.
Faktiskt lite vackert - nästan som snö, fast grönt. På plussidan har vi ju nästa års gran klar. Hoppas barnen gillar den!
Vegetariskt
Herregud, så svårt det är att hitta ett ordentligt vegetariskt alternativ till huvudrätten på nyårsafton. Maten man hittar i kokböcker är (ursäkta mitt språk) skittråkig! Blir så förbannad på vegetariska receptböcker/hemsidor. Jag behöver tips! Snabbt! Ej fisk, ej kött, ej tofu etc. Bara ett bra vegetariskt alternativ, som smakar och ser lite snyggt ut.
Jag tänker laga en oxfilé till köttätarna, så gärna något som passar bra ihop.
HJÄLP! :)
Jag tänker laga en oxfilé till köttätarna, så gärna något som passar bra ihop.
HJÄLP! :)
Hösten/Vintern 2013
Eftersom jag har haft fullt upp med jobb, familj och en massa sjukdomar som avlöste varandra, har jag inte uppdaterat något efter att Caspar kom tillbaka. Fy på mig! Men nu är jag tillbaka i full fart, tänkte jag iaf.. :)
Vad har hänt? En massa. Vi är fortfarande på gång här hemma med att fixa och stöka. Men nu är de flesta gardiner (som jag har sytt...) på plats och tavlor har hittat sina väggar att glänsa på. Vi har investerat i otroligt snygga tavlor, som vi har ramat in ordentligt hos en rammakare som vi har fullt förtroende för. Han är verkligen jätteduktig och han tyckte inte att våra påhitt var helt knasiga. Så nu har vi både guld och trä och färg på väggarna. Arbetsrummet och tvättstugan är fortfarande kaos-rum, som ingen får gå in i. Men jag hoppas att vi hittar lite tid de nästa dagarna för att få grepp om dem. Man måste också bo in sig lite och hitta sina rutiner, för att veta hur och var man vill ha något. Quick fix må funka i en BRF-lägenhet, men inte i ett hus, där man vill bo resten av sina dagar.
Nu i juletider har vi maxat julkänslan med en massa dekorationer och en ordentlig julgran som står och glittrar (läs: barrar). Julgran ja... Vi högg ner en gran som vi hade utsett till vår gran på vår tomt. I mörkret - det blir ju så mörkt så fort här uppe. Den såg vacker ut där den stod vid skogskanten. Men inomhus... Not. So. Much. Möglig, fullt med småkryp, grenar som spretade åt alla håll och som var halvt avrivna - ja ni fattar. Inte en Disneygran - inte ens nära. Barnen ville ju klä den med en gång - de tyckte det var superhäftigt med en julgran de själva hade huggit ner. Men vi mumlade något i stil med att den måste sätta sig i 24 timmar och vänja sig vid inomhusklimatet. Dagen efter åkte barnen till deras mor och vi åkte till Ica Maxi och köpte en ordentlig gran. Samma gransort såklart - vi är ju inte dumma! Satte upp den och ni borde ha sett barnens tindrande blick över hur vacker, välbalanserad och grön vår gran hade blivit inom ett par dagar. Ja, den fula ankungen hade blivit till en vacker svan. Ibland händer det att sagor blir till verklighet!
Efter en massa jobb och stressande blev det äntligen 4:e advent, som vi firade med min familj i Skåne. Alltid lika trevligt att träffa morbror, moster och kusiner och såklart mina föräldrar. De blev väldigt glada över vårt besök och mamma hade tom förberett lite vegetariska rätter på julbordet. Och så fick vi julklappar! Jag fick äntligen min efterlängtade Le Creuset gryta i färgnyansen rosmarin. Vackert grönt och det är även min favvo krydda, så det blev jag extra glad över!
Julafton var vi tillbaka i Sörmland och firade vi med andra hälften av släkten - min nya släkt, kan man väl säga. Supertrevligt där med! Såklart avslutades julafton med midnattsmässa, som vår vän, som är präst höll i. Vagnhärads kyrka är verkligen vacker och stämningen var riktigt bra. Jag blev tårögd och rörd. Julgudstjänsten är alltid en tid av reflektion för mig. Jag tänker på de som inte längre är med oss, tänder två ljus för mina morföräldrar och tänker även på året som gått. Saker som har hänt, förändrats. Detta år har ju verkligen varit ett år fylld med nystarter, känslor, intryck och inköp (inte minst 2 husköp)..
På juldagen kom barnen hem för att fira jul med oss. Vi hade slagit in julklappar i 4 timmar som sedan delades ut och öppnades inom 1 1/2 timme. Alla blev glada och de två äldre bjöd även på en musikalisk showact i särklass! Sen blev det äntligen mysigt, när hysterin lagt sig och man är trött efter all mat och ja, även lite trött på människor i största allmänhet. Men man kan inte återhämta sig särskilt länge, för imorgon fyller en av sönerna 10 år och då ska vi såklart ha tårtkalas! Sen blir det lite jobb (som idag) igen och efter det är det redan nyårsafton. Detta år ska vi fira här i vårt nya hus och jag har tänkt mig att dela upp sällskapet i matlag - ett står för förrätten, ett lag för huvudrätten osv. Man måste ju få tiden att gå! Folk lär väl inte åka hem klockan 11! :) Nej, jag ser verkligen fram emot nyår. Inte någon familjär press som på julafton, utan bara god mat och skoj.
Jag har förresten köpt en symaskin, som jag är lika osams som sams med. Igår var jag nära att kasta ut den genom altandörren - men på kvällen var jag glad jag inte hade gjort det. Gjorde superfina lavendelpåsar för att ge bort, ha i linneskåpet eller under kudden för dem som inte är så bra på att sova som jag. Apropå, nu har jag faktiskt jobbat en hel dag när andra haft ledigt - det är dags för min tupplur! Kanske får jag katten med mig - han har ju blivit till en riktig utekatt. Vill helst vara ute, helst med sällskap. Han kommer bara hem för att äta (mycket, väldigt mycket) och kanske för att stanna kvar över natten, om jag tvingar honom. Men så länge han är glad är jag det också. Fast jag saknar hans snarkande bredvid mig i soffa och säng. Så ja, jag är lite sur för att han inte vill vara med mig lika mycket. Så känns det väl när ungarna man uppfostrat lämnar hemmet efter 20 år. Men jag är så otroligt glad att han hittade hem och är en glad katt nuförtiden.
Caspar är tillbaka!
Ja, han har varit borta länge. 2 månader för att vara exakt. Men nu är han hemma igen och formen, ja den är väl inte den bästa. En kompis undrade om han hade varit med i det där tv-programmet Robinson för katter...
Var han har varit vet vi inte. Men han hittade hem nästan själv. När jag kom hem från min tjänsteresa satt det en katt tvärs över gatan och tittade på mig. Då det var mörkt ropade jag som vanligt efter Caspar - man kan ju ha tur? Men katten gömde sig och försvann. Men jag ger ju inte upp direkt, öppnade altandörren och ropade några gånger till. Plötsligt började katten jama för fullt. Lite som kattungar gör när de ropar efter mamman. Så jag gick ut och följde jamandet och se där, det var Caspar!! Han kom och jag lyckades svepa upp honom i min famn och bära hem honom. Stackaren har nog inte haft särskilt mycket tillgång till mat - han är så mager! Varenda benknota syns och man tror nästan att man har en kattunge i famnen, så lätt är han. Han fick mat direkt och en massa kärlek såklart! Sen dess vill han vara mig väldigt nära - typ sitta i mitt knä, sova så nära han bara kan komma och han följer mig överallt. Underbart att ha honom hemma igen! På eftermiddagen ska han få komma till en veterinär, som kollar om allt är okej för övrigt.
Han har blivit mycket mer "tam" än han var innan. Hälsar på barnen och låter sig klappas etc. Han har säkert saknat oss lika mycket som vi har saknat honom!
Han har blivit mycket mer "tam" än han var innan. Hälsar på barnen och låter sig klappas etc. Han har säkert saknat oss lika mycket som vi har saknat honom!
Jag får fortsätta att jobba med honom i mitt knä nu, för han lär inte lämna mig så snabbt! :)