Matlagning har alltid varit min starkaste sida. Jag älskar att laga mat, jag älskar att komma på nya recept och att förbättra andras. Jag gillar att stå i köket och se hur matvarorna genomgår en förändring under mina händer och i grytan eller ungnen.
Min goda mat var det ett ex saknade mest. Hans fråga när jag gjorde slut var, om jag inte kunde fortsätta att laga mat till honom - typ fixa matlådor. Om jag gjorde det får ni gissa...
Mina vänner älskar att bli bjudna på lunch eller middag hos mig. De vet att de inte blir besvikna. Jag tar hänsyn till olikas favoriter och om man nu är vegetarian eller laktosintolerant. Fick ofta höra att de hellre ville ha något hemlagat istället för hämtmat. Mängden på recept jag delar ut är enorm.
Jag förstod aldrig att min mor tappade sin kärlek till att laga avancerad mat, men jag börjar att fatta. Det är liksom bara halvroligt att stå i köket i två timmar och sen se att ingen tar mer än en gång eller att det petas eller överhuvudtaget inte rörs. Och inte för att det inte smakar! Jag är ju faktiskt min hårdaste kritiker!
Nej, detta kallas familjeliv och inte restaurangupplevelse. Typ: 'Om vi inte säger något, så var det helt okej.' (Det fick min mor höra varenda gång hon frågade min bror om det var gott.) Jag undrar om kockar som lagar maten hemma, också förtvivlar och tappar stinget? Eller så bör jag bjuda in vänner som jag vet gillar mat, upplevelsen i maten och törs prova på nya och traditionella smaker.
Förresten har jag börjat med julsmakerna:
Jag har inte mått bra en hel vecka. Ledvärk de luxe, småfebrig, mardrömmar, trött, huvudvärk och ont i hela magregionen. Ej kul.
Idag fick jag hjälp av en twitterkompis som är en hälsocoach. Bra att ha ett mångfaldigt flöde! ;) Hon satte några akupunkturnålar och masserade mig ordentligt. Och jag mår bättre! Huvudet har fortfarande för sig att göra ont, men resten är bättre. Det kan verkligen behövas, när man tänker på denna vecka. En helvecka i Götet fullspäckat schema: säljmöten, användarmöte, bokmässan och och och. Imorgon eftermiddag går tåget. Några timmars lugn inför stressen.
Caspar har fortfarande inte hittat hem och jag är förtvivlad. Vet inte vad mer jag kan göra. Saknar honom så otroligt mycket!
Ikväll har jag lyckats med konsten att lägga minstingen, som annars bara vill läggas av pappa. Men i en nödsituation får man göra vad man kan och jag får väl credda mig själv med faktumet att det var lite krångligt i början, men funkade rätt bra ändå. Hittils har han iaf inte vaknat och 9-åringen sover också. Klappar mig själv på axeln. ;)
Nu ska jag lägga mig och läsa några rader tills jag somnar. God natt!
Jag saknar min katt så otroligt mycket. Det är nu tre veckor sen han sågs sista gången. Hittils har ingen sett honom och jag har gjort allt för att hitta honom. Jag har kontaktat vetrinärer i omgivningen, grannar och t.o.m. Polisen. Jag har skrivit till det lokala katthemmet och lagt upp en efterlysning hos dem. Vi har gått flera rundor i skogen och bostadsområdet, men utan resultat. Lappar har satts upp, men ingen har ringt. Jag är så orolig att det har hänt honom något och jag har en enorm ångest över att ha släppt ut honom överhuvudtaget. Det var säkert för tidigt för honom. Han hittar inte hem. Och jag kan brista ut i gråt varenda gång jag tittar ut genom fönstret och inte ser honom sitta på trappen.
Jag önskar mig inget mer än att få tillbaka honom. Få ge honom hans älsklingsmat. Kela och leka med honom tills han blir trött. Somna med honom i min famn.
Jag har ju blivit stormförtjust i Earl Grey te. Den sötsyrliga smaken av bergamotteolja som gifter sig så fint med svart kinesiskt te. Ja, det har faktiskt blivit lite av ett beroende, att prova mig igenom alla Earl Grey sorter som jag kommer över. Jag är speciellt förtjust i teet, när det är en hög andel av bergamotteolja i blandningen.
Eftersom jag är nyfiken på att testa nya sorter, gick jag in på Tehuset Java's hemsida och kollade runt lite. Jag stötte på en Earl Grey blandning med Rooibos te som bas istället för svart te och blev lite nyfiken. Rooibos är en gammal favorit - rött te från Rooibosplantan som skördas främst i Afrika. Men hur skulle den syrliga bergamotteoljan funka med rött te? Vanligtvis blandar man gärna Rooibos med vanilj och andra 'söta' smakarom. Jag var ju helt enkelt tvungen att testa och beställde teet direkt. När jag fick min påse, öppnade jag den och stoppade i näsan för att få doftupplevelsen, som oftast är helt underbar pga oljan. Besvikelsen var stor. Det doftade inte något speciellt, faktiskt bara något höliknande. Men jag ger ju inte upp, så jag bryggde en kopp och sockrade lite. Då kom smak och doftexplosionen! Så gott! Rekommenderas!
Helgen bara försvann denna gång. Jag var ju i Lund i fredags pga jobbet - vi hade en heldag med möten och efteråt festade vi till det ordentligt! Kontoret har ju flyttat till nya lokaler och det var dags för inflyttningsfesten. Den var supertrevlig, men det var ju rätt så solklart - man har ju roliga kollegor!
Jag åkte hem på lördagen, så helgen bestod egentligen bara av idag. Men dagen har man i alla fall utnyttjat till max med lek, bus och stoj. Började morgonen med en liten nyfiken 2 1/2-åring som glatt räknar till tio tår. Vi har även lekt kattleken (prata i mjau-språket och mysa), gungat, tupplurat och käkat enorma mängder sockerärtor.
Såklart har jag även letat febrilt efter min lilla katt. Utan resultat. Ingen har sett honom och han är väl för långt borta för att höra mina rop. Jag gick till och med en rejäl bit på Södermanlandsleden som går genom vår skog. Men ingen Caspar. Jag är tokorolig, rädd och har konstant ont i magen. Snart är det 5 dagar och jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. :( Jag har snart pratat med alla som bor här och alla har lovat kolla, men man kanske måste kolla med polisen? Hur gör man?
Varje gång jag är ute och reser i Sverige tänker jag samma tanke: 'Vi bor i ett så otroligt vackert land.'
Naturen skiftar väldigt från söder till norr och vid kusten eller på våra öar, som t.ex. Öland finns det t.o.m. landskap som knappt finns på en annan ort på jorden. Och årstiderna ger vårt land det lilla extra. Den mjuka grönskan och blomsterprakten som omfamnar en på sommaren, viker en otroligt färgstark höst, som sen blir till den dramatiska vintern. Snön ligger i drivor, bäckar fryser igen och det bildas isformationer vid alla berg och större stenar. Det isblåa ljuset viker först i april / maj, när våren trotsar vintern och plötsligt sticker det ut en massa gröna blad och vårblommor, som man verkligen inte trodde om att de skulle orka titta upp.
Varenda årstid är vacker i Sverige. Årstiderna är så olika varandra. Det är inte som i t.ex. England, där man knappt kan skilja dem åt.
Ja, vi bor i ett vackert land. Låt oss inte glömma bort det!
Var är Caspar?
Det finns många teorier, några som tycks ha sett honom och många rykten.
Någon har sett honom på fotbollsplanen, där han jobbar på sin karriär som Zlatan-katt. Eftersom han är en katt med ambitioner, tränas det med stenar istället för bollar och i målet står de dumma Irish setterna som inte fångar en enda sten.
Andra tror att Caspar blivit Jazzkatt, hänger på en klubb på Stureplan (där alla coola katter hänger), vaskar gräddflaska efter gräddflaska och såklart spelar han saxofon. Han har klätt ut sig, bär hatt, mustasch och frack. Alla kattdamer älskar honom. De jamar högt när han går upp på scenen och jazzar loss. Svansen svajar i takt med jazzen. Ja, han är berömd.
Caspar the Jazzcat.
Andra tror att han är på väg till Bryssel, där han är född. Han tänker hälsa på sin mor och återförenas etc osv.
Många teorier... Vi får väl avvakta och höra vad han berättar när han äntligen kommer hem.
Min Caspar har inte kommit hem. Han släpptes ut igår eftermiddag efter att han stått och jamat i en trekvart och sen dess har han inte kommit hem. Ja, jag vet att katter glömmer bort tiden och springer och leker och fångar och har sig, men jag är orolig. Han borde ha kommit hem, eftersom han inte åt mycket på dagen och borde ha varit vrålhungrig nu.
Vi bor nära skogen - tänk om han gått vilse? Eller trillat i något hål? Om något rovdjur spårat upp honom och jagat honom kors och tvärs?
Eller har han gått in hos någon granne och nu väntar ut tiden tills han kan smita ut igen?
Jag är orolig. Jag vill ju veta att han mår bra! Tänker nog införskaffa en kattpejlare, t.ex.
dessa .
MISSING!
Caspar the cat. Soft, furry and sweet.
Likes catsausages. Loves food. Especially lasagne. (not to be confused with Garfield)
3 1/2 years old.
Hade ett kundmöte i Norrtälje idag. Då måste jag som bor söder om staden åka igenom hela Stockholm. På en motorväg som oftast har tre filer. En för långsama fodron, en för något snabbare bilister som vill köra om de som kör i filen längst till höger och sen en fil, där de som vill köra om alla andra kör. Det lär man sig i trafikskolan (eller kanske inte..?) och så borde det vara i teorin. Så är det troligtvis i hela världen. MEN det finns ett land där detta tydligen inte gäller: Sverige. Jag blir så otroligt förbannad över alla dessa mittfilsidioter som tror att de har rätt att hänga i mittfilen, trots att de a) är långsama och b) att högerfilen är fri. I Tyskland exempelvis får dessa dårar som kör så och hindrar trafikflödet böter. Detta borde även gälla här. Dessa mittfilsidioter är anledningen till köer, till trafikolyckor och fullständigt kaos på motorvägen. Det sjuka är att man är snabbast i högerfilen, för att ingen använder sig av den. Är vi i England? Gäller vänstertrafik?
Jag blir så förbannad! Jag känner mig nästan som trafikpolis som måste läxa upp alla som beter sig som idioter på gatan. Mittfilsidioterna skulle inte överleva en enda dag på kontinenten. Låt dem köra en vända i Ruhrgebiet, Paris eller Rom. De skulle få så mycket skit och tutande att de nog skulle lära sig att man inte kör i mittfilen OM man inte kör om någon i högerfilen.
Så jag ber er (nästan på knän): håll er till reglerna!
