Förväntningar
Roligt eller rysligt - beror väl lite på hur man ser på det, är att folk plötsligt har förväntningar på mig angående barnafödande.
Eftersom jag är i den där åldern, i en relation, vi köper hus och det är väl det man gör då...?! Från alla håll och kanter får man frågan om och när en minsting är på gång. Nu har ju saker och ting gått rätt så snabbt hos oss med att bli kära och flytta ihop - allt har hänt på inte ens ett halvår - så jag tycker ju att fler barn än de vi redan har, gott kan vänta ett tag. Först får man väl skaffa en ordentlig grund att bygga en familj på och här menar jag även ekonomiskt sett. Jag vill kunna erbjuda mina barn en mångfald av möjligheter.
Det är kanske inte så konstigt att kvinnor med en högre utbildning får barn lite senare - vi vill ju ge våra barn samma möjligheter som vi själva har haft. Eller så är det bara så att vi vill nå ett visst karriärsteg först? I alla fall känner jag ingen biologisk klocka ticka på i mitt huvud. Inte heller blir jag galen när jag ser gravida kvinnor. Allt har sin tid i livet.
Sen vill jag gärna göra saker och ting i tur och ordning. Man bygger ju inte ett hus och börjar med taket, eller hur? Så innan jag tänker på barn, är det först samboskap som gäller, sen giftemål och efter det kan vi fundera kring om vi vill ha eller överhuvudtaget kan få barn - för det är ju faktiskt ingen självklarhet heller.
Tills dess tänker jag bara njuta av att dela livet med någon jag älskar och veta att jag blir älskad lika mycket tillbaka och ja, bygga vidare på det fundament vi redan har. ;)