Läsa ut

Varför måste man alltid interpretera och försöka läsa vad andra menar och tänker? Eller så vill de kanske inte utläsas och bli förstådda. De gillar kanske att vara lite hemlighetsfulla, dramatiska och 'svåra'. Jag fattar inte varför saker och ting inte bara kan vara lite enkla ibland.
I sommras lärde jag känna en person jag klickade med direkt. Vi båda var lika tydliga, raka och direkta - vilket gjorde att vänskapen som byggdes upp var rak, ren och ärlig. Och enkel. Något jag uppskattar väldigt. Varför ska man köra med en massa tonårslekar och maktspel utan rim och reson. Nej, enkelt ska det vara. Gillar man att hänga, så gör man det. Skönt när man bara kan säga vad man tycker, säga knasiga saker som ingen annan skulle fatta - ja, skönt att bara kunna vara, utan att vara överförsiktig för att inte trampa på någons tår eller vara rädd för att riva in sin mur lite. Synd när det plötsligt blir ett problem. Att man plötsligt börjar att fundera, om man kan säga det man just tänkte på eller om det skulle uppfattas fel. Rädd att vara ärlig, rädd att man rivit in muren för mycket. Vad händer? Jo, man bygger upp fassaden igen, sluter sig och håller avstånd (eller försöker det) för att skydda sig själv. Man försöker läsa ut något mellan raderna, man försöker att förstå, för att man inte längre har tillgång till den andres tankar.
Personen har glidit över isen och man kan knappt fatta den andres hand - man sträcker sig gång på gång, men får maximalt tag i ett finger. För lite för att dra i land? Fast om jag får tag i fingret, får jag kanske tag i handen?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback