Dagen jag återuppstod

När jag bestämde mig för att flytta till Sverige kollade jag mitt pass, som jag haft sen flera år tillbaka - ja jag har ju haft ett personnummer sen jag blev 18 och svensk medborgare är jag sen lagen ändrades 1980/81, då det blev möjligt att ha två medborgarskap om föräldrarna hade olika inom EU. Ja i princip hade jag ju haft möjlighet till tre medborgarskap, då jag är född i ett land i Centralamerika, där man blir medborgare när man föds där. Men mina föräldrar tyckte det var nog med två och det tyckte jag ju också var lite fräckt. Ja, så jag kollade som sagt mitt pass och såg att det gått ut 2 år sedan. Jag hade inte använt det så flitigt tydligen. :) Så konsekvensen blev ett besök hos polismyndigheten i Lund där jag tänkte ansöka om ett ID-kort. Betydligt billigare nämligen, än att göra det utomlands. Man är ju lite ekonomisk ibland. Det var december, den första snön låg kvar på gångvägarna och jag satt på en bänk hos polisen och inväntade min tur. Såklart hade jag alla papper med mig, då jag tänkte det kanske inte räcker med att bara ta det gamla passet med sig. Ibland kan jag alltså vara förutseende. Min tur kom och jag gick fram till disken.
Tjejen tog emot mina papper och min ansökan och knappade in mitt personnummer i datorn. Ja och då kom det fram. Någon hade raderat mig ur systemet. Ja, jag fanns inte längre. Varken mitt namn eller mitt personnummer fanns kvar. Jag var svensk i sinnet kanske, men inte längre på papper eller i datorn om man ska vara noga. Att tappa en del av sin identitet bara så där var faktiskt rätt så chockerande. Tankarna som flög genom huvudet var många. Jag hade ju i alla fall min tyska identitet kvar, så jag var ju inte helt identitetslös. Men tänk om jag inte haft det? Tänk om jag varit bosatt utomlands och inte märkt att passet gått ut? Då hade jag väl knappt varit en människa längre, för finns man inte i systemet, så finns man inte. Har man inget personnummer i Sverige, så finns man absolut inte. Sen var det ju på samma gång lite spännande - nästan som i en deckare. Jag fanns inte, men ändå finns jag. Jag skulle kanske starta om - ett nytt liv? en ny framtid? en ny identitet helt enkelt. Man kan inte hitta mig, för jag finns ju inte. Jag skulle kanske kunna bli spion. Har hört att det fortfarande är ett lukrativt jobb, eller så har jag sett för många James Bond filmer. Jag skulle kunna vara undercover utan att vara undercover, då jag ju inte finns.
Men jag satt ju där på polismyndigheten för att jag ville starta ett nytt kapitel av min livs historia i Sverige, upptäcka den delen av min identitet som jag bara kände som semesteridentitet. Söka och finna lyckan i detta land i norr. Upptäcka det som man inte ser som utlandssvensk. Sverige är inte paradiset precis, när man tittar lite närmare på det, men finns det överhuvudtaget? Ja, så jag ville vara svensk igen.  
Som den goda bibliotekarie jag är, hade jag min dokumentation med mig såklart. Så jag kunde uppvisa allt från födelseattest, mitt papper på medborgarskap, mitt gamla pass o.s.v. - så tjejen kollade med de andra poliserna bakom disken och de kom fram till att jag skulle återuppstå. Personnumret jag memorerat i alla år, blev mitt igen med en klick på tangentbordet och jag blev åter igen jag. Egentligen borde jag fira min födelsedag två gånger om året sedan den dagen jag återföddes som svensk.
 

Kommentarer
Andy säger:

Grattis på födelsedagen.

Svar: Tack :) var är presenten??
Zo_fee

2012-12-06 | 22:11:35
Bloggadress: http://andylindhe.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback